Käringön

Käringön
småort
Käringöns hamn
Käringöns hamn
Land Sverige Sverige
Landskap Bohuslän
Län Västra Götalands län
Kommun Orusts kommun
Distrikt Käringöns distrikt
Koordinater 58°6′37″N 11°21′49″Ö / 58.11028°N 11.36361°Ö / 58.11028; 11.36361
Area 32 hektar (2020)[1]
Folkmängd 80 (2020)[1]
Befolkningstäthet 2,5 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Käringön
Tätortskod TX498[2]
Småortskod S4597[3]
Beb.områdeskod 1421TB111 (1960–1965)[4]
1421SB128 (1990–)[4]
Geonames 2701856
Ortens läge i Västra Götalands län
Ortens läge i Västra Götalands län
Ortens läge i Västra Götalands län
Wikimedia Commons: Käringön
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata
Statyn Käringen

Käringön är en ö och småort i Orusts kommun.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Namnet skrivs 1659 Kielingsöon. Det antas innehålla kärring i betydelsen '(vitmålat) röse till ledning för sjöfarande'.[5]

Käringön var och är kyrkby i Käringöns socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Käringöns landskommun. I denna inrättades för ön/orten 29 september 1886 Käringöns municipalsamhälle, vilket från 1952 med orten ingick i Morlanda landskommun, där municipalsamhället kom att upplösas 31 december 1959. Sedan 1971 ingår orten i Orusts kommun.[6] År 1900 hade municipalsamhället 568 invånare[7] och 1925 var antalet 548 invånare.[8]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Käringön 1900–2015[9]
År Folkmängd
1900
  
515
1909
  
614
1925
  
548
1944
  
336
2010
  
118
2015
  
83

Befolkningsutveckling: 1909[10]; 1925[8]; 1944[11].

Samhället[redigera | redigera wikitext]

På ön återfinns Käringöns kyrka, matvarubutik, snabbmatsaffär, fiskaffär, kiosk, båttillbehörsaffär, Galleri Brygghuset, konstateljé och tatueringsstudio, vandrarhem, hotell och restauranger, bland annat fiskrestaurangen Petersons krog. Käringön är sommartid välbesökt av fritidsseglare. Käringöns Brygga har öppet året runt och Simsons prästgård har öppet under sommaren.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Västtrafik kör flera färjeturer dagligen till ön från Tuvesvik[12]. Några bilfärjor finns dock inte då Käringön saknar vägar anpassade för motortrafik, och det är även förbjudet att cykla på ön 15 juni till 15 augusti. Enda undantaget är Svenska Sjöräddningssällskapet, SSRS, som har en av Sveriges största sjöräddningsstationer på ön. Deras personal har dispens att framföra utryckningsvelociped.

Kända personer med anknytning till Käringön[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, Statistiska centralbyrån, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 12 mars 2014.[källa från Wikidata]
  3. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, Statistiska centralbyrån, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1175717/FULLTEXT02.pdf 
  6. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  7. ^ Almanack för alla 1903, Norstedt, Stockholm, 1902, s. 149. Efter en artikel i Statistisk tidskrift (1902) av Edv. Söderberg.
  8. ^ [a b] Almanack för alla 1926, Norstedt, Stockholm, 1925, s. 122
  9. ^ Folkräkningen 31 december 1900. Statistisk tidskrift 1903. häft: 129-130. Kungliga statistiska centralbyrån.
  10. ^ Käringön i Nordisk Familjebok, 2:a upplagan. Folkmängden avser Käringöns municipalsamhälle
  11. ^ När, var, hur? 1945, sid. 141
  12. ^ Västtrafiks reseplaneraren Tuvesvik-Käringön

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Arén, Hans; Björquist Kajsa, Arén Hans, Arén Jäger, Jacobsson Lolo (1986). Husen på Käringön. Henån: Orust kommun. Libris 7593545. ISBN 91-7032-247-3 
  • Boqvist, Agneta (1983). En etnologisk studie av kulturmönster och ekonomisk anpassning i ett utkantsområde. Göteborg: Arkitektur, Chalmers tekn. högsk. Libris 7593408. ISBN 91-7032-099-3 
  • Bååk, Helene (1986). Käringön. Käringön. Libris 608497 
  • Lindblad, Carl Severin (1910). Minnesblad efter L.O.A. Simson på Käringö. Göteborg. Libris 2777161 
  • Slagarp, Bill (1995). Käringö kyrkas historia. [Käringön]: [A.-L. Möller]. Libris 7450771. ISBN 91-630-3653-3 
  • Tengby, Nils (1991). Käringön: ett litet fiskeläges historia. Skrifter / utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund, 0280-4174 ; 39. Uddevalla: Bohusläns museum. Libris 7657917. ISBN 91-7686-059-0 
  • Tengby, Nils (1996). Käringön: vardag i fiskeläget. Skrifter / utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund, 0280-4174 ; 57. Uddevalla: Bohusläns museum. Libris 7657998. ISBN 91-7686-169-4 
  • Tengby, Nils (1989). Käringön: de engelska kuttrarnas epok. Göteborg: Göteborgs univ. Libris 8869673 
  • Zackrisson, Maj (1997). Dialektord och talesätt från Käringön. [Ellös]: [M. Zackrisson]. Libris 2359469 
Skönlitteratur

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • Wikimedia Commons har media som rör Käringön.
  • Karingon.info med information om väder, vind, färjetrafik, öppettider m.m.