Kristianstad och Skåne blev svenskt vid freden i Roskilde1658. Staden var således endast under den danska kronan under cirka 40 år.
Staden blev en egen kommun, enligt Förordning om kommunalstyrelse i stad (SFS 1862:14) från och med den 1 januari 1863, då Sveriges kommunsystem infördes.
Den 1 januari 1941 (enligt beslut den 21 mars 1940) inkorporerades Norra Åsums landskommun (och det därinom belägna Vilans municipalsamhälle) med 4 894 invånare[1] och omfattande en areal av 46,11 km², varav 37,85 km² land. Samtidigt införlivades i avseende på fastighetsredovisningen Norra Åsums socken i staden. Ett undantag i avseende på fastighetsredovisningen var de till fastigheter i Norra Åsums socken hörande delarna av kronoparkenSönnarslövs kungsora som tillhörde Östra Sönnarslövs landskommun och församling men inte Östra Sönnarslövs jordregistersocken skulle från 1 januari 1941 överföras till Östra Sönnarslövs socken i avseende på fastighetsredovisningen. Norra Åsums församling införlivades inte i Kristianstads församling utan kvarstod fortsatt som en egen, separat församling.[2]
1 januari 1967 inkorporerade Kristianstads stad landskommunerna Araslöv, Nosaby, Träne och Vä.
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 1077[7] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950, vilket innebär den också omfattar Norra Åsums socken.