4.50 från Paddington (film, 1961)

Från Wikipedia
4.50 från Paddington
(Murder She Said)
GenreThriller, deckare, mysterie
RegissörGeorge Pollock
ProducentGeorge H. Brown
ManusAgatha Christie
David D. Osborn
Baserad på4.50 från Paddington av Agatha Christie[1]
SkådespelareMargaret Rutherford
Arthur Kennedy
Muriel Pavlow
OriginalmusikRon Goodwin
ProduktionsbolagMetro-Goldwyn-Mayer
Premiär26 september 1961
Speltid87 minuter
LandStorbritannien
SpråkEngelska
IMDb SFDb Elonet

4.50 från Paddington (engelska: Murder She Said) är en brittisk mysteriefilm från 1961 i regi av George Pollock. Filmen är baserad på Agatha Christies roman 4.50 från Paddington från 1957. I huvudrollerna ses Margaret Rutherford som Miss Marple, Arthur Kennedy, Muriel Pavlow och James Robertson Justice, medverkar gör även Stringer Davis, Rutherfords make. MGM gjorde tre uppföljare: Mord, sa hon, Det är fult att mörda och Snusdosan, alla med Rutherford som Christies berömda amatördetektiv som hänger sig åt att dricka te, läsa deckare och lösa kniviga mordmysterier. Rutherford gjorde också en cameo som Marple i MGM:s Den mystiska blondinen med Tony Randall i huvudrollen som Hercule Poirot.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Under en tågresa blir miss Marple vittne till hur en ung kvinna stryps, när en gardin plötsligt far upp i ett kupéfönster på det tåg som färdas på parallellspåret. Den lokala polisen kan inte finna några bevis som stödjer hennes berättelse och drar slutsatsen att den gamla damen har blandat ihop verkligheten med alla deckare hon har läst. Detta kan givetvis inte den envisa miss Marple acceptera och hon börjar därför bedriva sin egen undersökning med hjälp av sin trofasta vän Jim Stringer. De kommer fram till att kroppen måste ha kastats av tåget nära Ackenthorpe Halls ägor, vilka gränsar till järnvägsspåret. Miss Marple söker därför arbete som hushållerska på Ackenthorpe Hall för att kunna leta efter den saknade döda kroppen och pussla ihop mysteriet. Men hon måste ta itu med sin besvärliga arbetsgivare Luther Ackenthorpe i sitt sökande efter det försvunna liket. Till slut hittar hon den gömd i ett stall, till polisinspektör Craddocks stora förtret.

Stringer avslöjar detaljerna i Ackenthorpes testamente: familjens förmögenhet ska gå till hans tålmodiga, uppmärksamma dotter Emma; hans söner Cedric, Harold och Albert; och Alexander, hans intelligenta och insiktsfulla sonson (En fjärde son, Edmund, dödades i kriget och en andra dotter, Edith, Alexanders mor, dog av sjukdom). Doktor Quimper, Ackenthorpes läkare, och Emma är hemligt förälskade. Trädgårdsmästaren Hillman och den deltidsanställda tjänarinnan mrs Kidder avrundar etablissemanget och listan över misstänkta.

Alexander hittar den första ledtråden, en musikalisk speldosa som spelar "Frère Jacques", i närheten av där kroppen måste ha landat. När Emma avslöjar att hon nyligen fått ett brev från en fransk kvinna vid namn Martine, som påstår att hon gifte sig med Edmund strax innan han dog och därför är en arvinge, verkar den döda kvinnans identitet och motivet till brottet klara.

Arsenik i curryankan som tillagas av miss Marple gör alla som äter den illamående, men det är bara Albert som dör. Sedan dödas Harold av sitt eget hagelgevär. Polisen är osäker på om det var ett självmord av en ångerfull mördare eller det tredje offret. Miss Marple låter sig dock inte luras och gillrar en fälla och använder speldosan som bete. Dr Quimper avslöjas som skurken. Den döda kvinnan var inte alls Martine, utan hans egen fru. Quimper fruktade att speldosan, som var en gåva till hans fru, skulle kunna spåras till honom. Han hade för avsikt att göra sig av med de andra arvingarna och gifta sig med Emma. Han administrerade en andra, dödlig dos arsenik medan han påstods ta hand om Albert. När Dr. Quimper får reda på att miss Marple har genomskådat honom, försöker han mörda henne med en dödlig injektion. Kommissarie Craddock lyckas dock ingripa i sista stund och gripa mördaren. I slutet av filmen friar hyresvärden Luther Ackenthorpe till miss Marple, men hon vägrar.

Skillnader från romanen[redigera | redigera wikitext]

Som med de flesta av hennes porträtt av miss Marple var Margaret Rutherfords tolkning helt annorlunda än Agatha Christies. Dessutom har Agatha Christies spänning och underliggande mörker till stor del ersatts av ljusa, till och med nyckfulla inslag som är typiska för en restaurationskomedi.

I romanen är det en äldre kvinna vid namn Elspeth McGillicuddy som blir vittne till mordet, inte hennes väninna miss Marple, som introduceras senare. I romanen skickas också en ung bekant till miss Marple, inte miss Marple själv, för att agera hushållerska på den misstänkta platsen. Herrgården där miss Marple gör sina efterforskningar kallas Rutherford Hall i romanen, men detta ändrades till Ackenthorpe Hall i filmen för att undvika att använda huvudrollsinnehavarens efternamn. Crackenthorpe, familjenamnet i romanen, förkortades till Ackenthorpe.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

  • I filmen har man uteslutit både mrs McGillicuddy och Lucy; här är det miss Marple själv som bevittnar mordet. Det är även hon som tar plats som hemhjälp för att kunna söka efter mördaren.
  • 4.50 från Paddington är den första av totalt fyra "Miss Marple"-filmer med Margaret Rutherford i huvudrollen. Margaret Rutherford insisterade på att bära sina egna kläder i filmen. Hon gjorde också anspråk på rollen som Mr. Stringer, skapad speciellt för filmerna för hennes make Stringer Davis, vilket Agatha Christie inte gillade särskilt.
  • Mrs. Kidders spelas av Joan Hickson som på 1980-talet blev den ledande skådespelerskan i en engelsk Miss Marple-serie. Som en del av serien medverkade hon i 1987 års TV-remake av 4.50 från Paddington, som följde romanen mycket närmare.
  • Under tågresan i början av filmen läser miss Marple kriminalromanen Death has Windows av en författare vid namn Michael Southcott, men varken boken eller författaren existerar i verkligheten. Mot slutet av filmen ses en kopia av Mord är lätt av Agatha Christie i miss Marples rum.
  • Miss Marple berättar för tågkonduktören om mordet hon bevittnat och ger honom sin adress: I filmatiseringarna med Margaret Rutherford bor miss Marple på Old Pasture Lane i den fiktiva byn Milchester. I romanen bor miss Marple dock i den fiktiva lilla byn St. Mary Mead, en typisk engelsk by i det lika fiktiva grevskapet Downshire, inte långt från den större centrala staden Much Benham, där brottsutredningsavdelningen också finns.

Rollista i urval[redigera | redigera wikitext]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

4.50 från Paddington har ett betyg på 83% på Rotten Tomatoes.[2] Kritikern Almar Halfidason på BBC:s filmsajt gav filmen fyra stjärnor av fem möjliga och kallade den "härligt prillig" och "rolig".[3]

Agatha Christie ogillade filmen och klagade över det svaga slutet. Hon var även skadeglad över att filmerna gick dålig på bio. Till en början hade hon sålt rättigheterna till böckerna i hopp om att MGM skulle ha större begåvning i att bearbeta dem än tidigare producenter hade haft. Hon blev besviken när MGM deklarerade att de inte ämnade göra några TV-filmer, som Christie hade önskat, utan istället biofilmer.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ Svensk Filmdatabas, Svenska Filminstitutet.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Murder, She Said Movie Reviews, Pictures - Rotten Tomatoes”. 26 december 2008. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081013043130/http://uk.rottentomatoes.com/m/murder_she_said/. 
  3. ^ ”BBC - Films - review - Murder, She Said (1961)”. 4 maj 2016. https://www.bbc.co.uk/films/2000/09/28/murder_she_said_review.shtml. 
  4. ^ Bunson, Matthew (2000). The Complete Christie. New York: Pocket Books. sid. 389. ISBN 0-7434-0785-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Agatha Christie
Agatha Christies fiktiva universum
Figurer
Romaner
En dos stryknin · Den hemlighetsfulle motståndaren · Vem var den skyldige? · Mannen i brunt · Hemligheten på Chimneys · Dolken från Tunis · De fyra stora · Mysteriet på Blå tåget · De sju urens mysterium · Mordet i prästgården · Mördande seans · Badortsmysteriet · Tretton vid bordet · Mordet på Orientexpressen · Varför bad de inte Evans? · Tragedi i tre akter · Den flygande döden · ABC-morden · Mord i Mesopotamien · Korten på bordet · Det stumma vittnet · Döden på Nilen · Döden till mötes · Hercule Poirots jul · Mord är lätt · Tio små negerpojkar / Och så var de bara en · Samvetskval · Skospännet · Mord på ljusa dagen · N eller M? · Liket i biblioteket · Fem små grisar · Mord per korrespondens · Klockan K · Slutet blir döden · Cyankalium och champagne · Gropen · Högt vatten · Konstiga huset · Ett mord annonseras · En flicka kom till Bagdad · Mrs McGinty är död · Trick med speglar · Begravningar är farliga · En ficka full med råg · Destination okänd · Mord klockan fem · Död mans fåfänga · 4.50 från Paddington · Prövad oskuld · Katt bland duvor · Den gula hästen · Spegeln sprack från kant till kant · Klockorna · Ett karibiskt mysterium · Bertrams hotell · Tredje flickan · Oändlig natt · Ett sting i tummen · Mord på Allhelgonadagen · Passagerare till Frankfurt · Nemesis · Långa skuggor · Ödets port · Ridå – Hercule Poirots sista fall · Miss Marples sista fall
Som Mary Westmacott
Novellsamlingar
Pjäser
Radio- och tv-pjäser
Getingboet · Gul iris · Tre blinda möss · Butter in a Lordly Dish · Personal Call · Hercule Poirot (radioserie 1985-2007) · Partners in Crime (radioserie 1953) · Miss Marple (radioserie 1993-2015)
Övrig litteratur
Filmatiseringar
The Passing of Mr. Quin (1928) · Die Abenteurer G.m.b.H. (1929) · Alibi (1931) · Black Coffee (1931) · Tretton vid bordet (1934) · Love From a Stranger (1937) · …och sen var ingen kvar (1945) · Love From a Stranger (1947) · Åklagarens vittne (1957) · Förvånansvärt lik! (1960) · 4.50 från Paddington (1961) · Mord, sa hon (1963) · Det är fult att mörda (1964) · Snusdosan (1964) · Den mystiska blondinen (1965) · Ten Little Indians (1965) · Oändlig natt (1972) · Mordet på Orientexpressen (1974) · Tio små negerpojkar (1974) · Döden på Nilen (1978) · Spegeln sprack från kant till kant (1980) · Varför bad de inte Evans? (1980) · De sju urens mysterium (1981) · Mord är lätt (1982) · Åklagarens vittne (1982) · Mord på ljusa dagen (1982) · Ett karibiskt mysterium (1983) · Den hemlighetsfulle motståndaren (1983) · Agatha Christie's Partners in Crime (1983-1984) · Dödligt alibi (1984) · Miss Marple (1984-1992) · Liket i biblioteket (1984) · Trick med speglar (1985) · 13 vid bordet (1985) · Död mans fåfänga (1986) · Murder in Three Acts (1986) · Desiat negritiat (1987) · Döden till mötes (1988) · Så var det ingen kvar (1989) · Agatha Christie's Poirot (1989-2013) · Oskyldiga lögner (1995) · Den gula hästen (1996) · Poirot – tretton vid bordet (2000) · Mordet på Orientexpressen (2001) · Mon petit doigt m'a dit... (2004) · Agatha Christies Marple (2004-2013) · Korten på bordet (2005) · L'Heure Zéro (2007) · Le crime est notre affaire (2008) · Ten Little Roosters (2014) · Och så var de bara en (2015) · Partners in Crime (2015) · Åklagarens vittne (2016) · Mordet på Orientexpressen (2017) · Konstiga huset (2017) · ABC-morden (2018) · Ms. Ma, Nemesis (2018) · Prövad oskuld (2018) · Den gula hästen (2020) · Döden på Nilen (2022) · Murder Is Easy (2023)
Datorspel
Relaterat
Kategori Kategori
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=4.50_från_Paddington_(film,_1961)&oldid=54823374”