Barkbröd

Rostning av innerbarken från tall över öppen eld.

Barkbröd var en förr, under missväxtår och hungersnöd i bland annat Nordens fattigare trakter, ofta bakad brödsort, som vanligen bestod av en blandning av barkmjöl av tall, men även av björk, alm, lind med flera, samt råg- och/eller vetemjöl. I vissa trakter blandades bark i mjölet även under helt normala skördebetingelser.

I Oppland i Norge blandade man i bark tillsammans med lavar och mossarter i nödårsmjölet. De trädslag som främst användes var lind, ask och alm och det gick så långt, att lindarna närmast utrotades i fylket under 1700-talet.

Fortfarande vid 1900-talets början förekom någon gång barkbröd i Finland och Norrbotten. I dag finns barkmjöl att köpa i en del hälsokostbutiker.

Samerna blandade barkmjöl i soppor och grytor och fick därigenom både energi och C-vitamin. De skördade bark från levande tallar, vilket kan ses i de spår som brukar kallas för samiska barktäkter. I Sverige har man funnit en barktäkt som är 3 000 år gammal, men man tror bruket är betydligt äldre än så. Man har funnit barktäkter liknande de man funnit i Sverige på tallar även i norra Sibirien, i USA och Kanada..

Tillredning och näring

Det är inte den yttre barken som används, utan ett tunt skikt (floem) som finns mellan veden och ytterbarken ("det vita intill träet", "savslingorna"). Smaken är kraftigt besk, och för fura även kådig. Man skördar barken på våren då saven stiger och det släpper lätt, därefter torkas den och rostas tills den blir skör och möjlig att finfördela och sikta till ett mjöl.

Barkmjöl har även använts till gröt; ”Barkmjöl användes även till gröt. Man kokade först välling av rågmjöl och redde sedan av med barkmjöl.”

Energiinnehållet i mjöl av tallbark är 82 kcal (343 kJ) per 100g, att jämföra med rågmjölets 325 kcal (1359 kJ).

Annat nödbröd

Även vårlök kan dryga ur kosten missväxtår.

Se även

• Missväxtåren 1867–1869