Mad Max (film)

Från Wikipedia
Mad Max
Mad Max (logo).png
Genreactionfilm
dystopisk film
vigilantfilm
RegissörGeorge Miller
ProducentByron Kennedy
Bill Miller
ManusförfattareGeorge Miller
Byron Kennedy
I större rollerMel Gibson
Steve Bisley
Joanne Samuel
Hugh Keays-Byrne
Roger Ward
Vincent Gil
Paul Johnstone
Reg Evans
Rodger Ward
Steve Clark
Tim Burns
Jonathan Hardy
KompositörBrian May
FotografDavid Eggby
KlippareClifford Hayes
Teknisk information
ProduktionsbolagKennedy Miller Mitchell
DistributionRoadshow Home Video
Netflix
Premiär
Utgivningsdatum
1979
21 mars 1980(USA)[1]
29 februari 1980(Tyskland)[2]
12 april 1979(Australien)[3]
Speltid88 minuter
LandAustralien
Språkengelska
Budget200 000 USD[4]
Intäkter8 750 000 USD[5]
5 355 490 AUD[6]
UppföljareThe Road Warrior
Mer information
IMDb SFDb Elonet

Redigera Wikidata

Mad Max är en australisk film från 1979.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Mad Max (Mel Gibson) spelar en trafikpolis som arbetar på vägar som plågas av våldsamma gängstrider.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen var George Millers debutfilm och även debuten för fotografen David Eggby. Miller jobbade som läkare på en akutmottagning och hade filmdrömmar. Inspirerad av filmen A Boy and His Dog och skadorna efter de trafikolyckor han ofta fick behandla så föddes idén till filmen. En stor del av filmen var Millers egna besparingar ifrån läkaryrket.

Mel Gibson blandades in i filmen när han körde sin vän Steve Bisley till provfilmningarna. Gibson hade kvällen innan varit i ett slagsmål och hans blåslagna ansikte fångade rollbesättarens intresse.[källa behövs] Efter ett möte med Miller fick Gibson huvudrollen som Max. Bisley fick rollen som Max bäste vän, Goose. Toecutters motorcykelgäng bestod av ett par verkliga motorcykelgäng som ställde upp i filmen med sina egna kläder och motorcyklar. Budgeten var så låg att Miller inte kunde erbjuda annan ersättning än öl till gänget och var tvungen att krascha sin egen bil, en Mazda Bongo, i en av filmens biljakter.[källa behövs]

Till en början stängde man av avlägsna vägar utan tillstånd för inspelningen. Produktionen hade helt enkelt inte råd att betala för tillstånd. Med tiden upptäckte den lokala polismyndigheten vad de sysslande med, men visade förståelse och hjälpte på lagligt vis filmskaparna att stänga av vägar och eskortera fordon. Det mesta av filmen spelades in i området kring Melbourne. Max hus i filmen finns kvar och kan idag hyras som semesterhus.

När filmen släpptes var det den mest framgångsrika australiska filmen någonsin, som tog in fler intäkter i Australien är Star Wars.

Statens biografbyrå beslöt vid sina granskningar 1980, 1982 och 1983 att filmen inte får visas offentligt i Sverige[7], trots distributörens förkortningar. Beslutet gällde fram till år 2005.[8] Däremot har den visats på svensk TV och är tillgänglig hos videouthyrare.

Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Uppföljare[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, www.boxofficemojo.com .[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.zweitausendeins.de .[källa från Wikidata]
  3. ^ Internet Movie Database, läs online, läst: 15 maj 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.e-cinema.com .[källa från Wikidata]
  5. ^ Box Office Mojo, läs online, läst: 15 maj 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, Internet Archive , läst: 4 oktober 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ ”Sök i filmregistret, Avancerad sökning”. Statens mediaråd. https://statensmedierad.se/aldersgranserforfilm/sokifilmregistret.678.html. Läst 30 mars 2013. 
  8. ^ ”Inatt på tv: Mel Gibson i actionrullen som förbjöds i Sverige fram till 2005”. Moviezine. 2 februari 2024. https://www.moviezine.se/nyheter/inatt-pa-tv-mad-max-mel-gibson-george-miller?utm_medium=Social&utm_source=Facebook&fbclid=IwAR2naD8wkX1bywkxg235IGX77mEyUtIxgOf49HSaUam5hCSWLP9ohOkkoek#Echobox=1706858547. Läst 2 februari 2024. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]