Mariano Rampolla
Mariano Rampolla | |
![]() | |
Född | 17 augusti 1843[1][2][3] Polizzi Generosa, Italien |
---|---|
Död | 16 december 1913[1][4] eller 17 december 1913 Rom |
Begravd | Santa Cecilia in Trastevere |
Medborgare i | Kungariket Italien |
Utbildad vid | Påvliga diplomatiska akademin Gregoriana ![]() |
Sysselsättning | Katolsk präst[5] |
Befattning | |
Kardinalstatssekreterare Apostolisk nuntie i Spanien (1882–1887)[6] Titulär ärkebiskop (1882–)[6] Katolsk ärkebiskop (1882–) Kardinal (1887–)[4][7] Camerlengo of the Sacred College of Cardinals (1893–1894) Ärkepräst i Basilica di San Pietro in Vaticano (1894–1913) | |
Heraldiskt vapen | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Mariano Rampolla, markis del Tindaro, född den 17 augusti 1843 i Polizzi Generosa, Sicilien, död den 16 december 1913 i Rom, var en italiensk kardinal och diplomat.
Rampolla prästvigdes 1866. Han utnämndes av Pius IX till sekreterare i propagandan och av Leo XIII till sekreterare i kongregationen för extra ordinarie kyrkoärenden, blev ärkebiskop (in partibus) av Heraklea och nuntie i Madrid 1882. År 1887 utsågs Rampolla till kardinalpräst av Santa Cecilia. Med Rampollas utnämning till kardinalstatssekreterare (efter Jacobini) samma år började Vatikanens franskvänliga politik.
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/ee/Coat_of_arms_of_Mariano_Rampolla_del_Tindaro.svg/190px-Coat_of_arms_of_Mariano_Rampolla_del_Tindaro.svg.png)
Rampolla delar med Leo XIII äran och ansvaret för kurians kyrkoledning ända till Leos död 1903. I konklaven detta år hade han vid de första omröstningarna de flesta rösterna, men hans av Frankrike stödda val omintetgjordes av kardinal Puzyna från Kraków på inrådan av den, i denna fråga av Italien påverkade, österrikisk-ungerska regeringen.
Av den nye påven Pius X misstänkt för franska sympatier i den utbrytande kyrkokrisen i Frankrike, drog Rampolla sig undan de diplomatiska sysslorna och ägnade sig åt platsen som kyrkoherde vid Peterskyrkan, åt andaktsövningar och författarskap. År 1909 blev han sekreterare i Congregatio sancti officii. I den spanska kyrkokrisen 1910 började hans diplomatiska insikter åter rådföras av Pius X, men döden avklippte 1913 hans stigande inflytande.
"R. var", skriver Hjalmar Holmquist i Nordisk Familjebok, "en härskarnatur och genial politiker, men gällde äfven för en personligen from man. Ehuru ultramontanismens tjänare, visade han stundom en viss för jesuiterna föga behaglig fördragsamhet; i kampen mot modernismen synes han ha hållit sig afvaktande."
Källor[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Rampolla, Mariano, 1904–1926.
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Mariano Rampolla, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Mariano Rampolla, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] BeWeB, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Catholic-Hierarchy.org, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
- ^ Catholic-Hierarchy.org, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
|