Pressens lånerätt

Från Wikipedia
I den ursprungliga lånerätten fick tidningar och tidskrifter i nyhetssammanhang återanvända hela artiklar från andra tidningar. Detta begränsades dock alltmer från början av 1930-talet, och från 1990-talet får man bara återanvända så mycket som ändamålet motiverar.

Pressens lånerätt är ett begrepp som emellanåt används för att beskriva ett undantag i upphovsrätten som gäller användning av verk som syns i samband med dagshändelser. Enligt undantaget får man använda upphovsrättsligt skyddade verk i samband med dagshändelser, så länge man anger namn på upphovsmannen och källa, och bara använder verket i den omfattning som ändamålet motiverar.

I Sverige har lånerätten funnits i någon form åtminstone sedan 1876 års upphovsrättslag, men från 1930-talet började den begränsas alltmer. Undantaget har bland annat påverkats av Auktorrättskommittén, Bernkonventionen och Infosoc-direktivet. Efter dessas införlivande i svensk upphovsrättslag kan man exempelvis inte längre återge hela verk, såsom artiklar eller texter.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Undantaget, som återfinns i Upphovsrättslagens 23 §, är en av två bestämmelser som inskränker en upphovsrättsinnehavares ekonomiska ensamrätt i samband med nyhetsförmedlingen av dagshändelser. Den andra bestämmelsen, i § 25, brukar kallas reportagerätten. Till skillnad från pressens lånerätt gäller reportagerätten när ett verk hörs eller syns under nyhetshändelsen.[1]

En motsvarande bestämmelse som undantaget återfinns även i Infosoc-direktivet, artikel 5.3c. Undantaget härrör från Bernkonventionen och har funnits i Upphovsrättslagen sedan den tillkom på 1960-talet.[1] I Auktorrättskommittén som i sitt lagförslag SOU 1956:25 lade fram underlaget för Sveriges nuvarande upphovsrättslag konstaterade man:

”Hänsyn till pressens behov ha sedan länge ansetts påkalla vissa inskränkningar i författarrätten. En av pressens viktigaste uppgifter är att lämna orientering i politiska och andra dagsfrågor. Allmänhetens intresse av offentlig debatt på detta område föranleder, att pressen bör äga fri tillgång att återgiva vad som i dylika frågor anföres i andra tidningar och tidskrifter. Ur författarnas synpunkt kan en fri lånerätt pressorgan emellan icke heller anses utgöra en otillbörlig inskränkning i författarrätten; i allmänhet torde den som i en tidning publicerat ett inlägg i det offentliga meningsutbytet gärna se, att hans synpunkter genom att återgivas även i andra tidningar erhålla så stor spridning som möjligt.”[2]

Pressens lånerätt har dock i någon form funnits i svensk rätt i flera hundra år. I lagen från 1876 fastslogs exempelvis att ”uppsatser, hemtade ur dagblad, anses icke såsom eftertryckta, då de i andra dagblad införas”.[3] Enligt denna lag fick man publicera hela artiklar från andra tidningar. Så såg det ut även i många andra länder, och i länder som Italien och Österrike utsträcktes rätten även till att gälla radion.[4] Lånerätten började dock att villkoras alltmer med början på 1930-talet, men fram till 1993 fanns rätten att återpublicera hela artiklar återgiven i Upphovsrättslagens 15 §: "I tidning eller tidskrift må ur annan tidning eller tidskrift intagas artikel i religiös, politisk eller ekonomisk dagsfråga, så framt ej förbud mot eftertryck är utsatt."[5][4]

Betydelse[redigera | redigera wikitext]

Undantaget gör gällande att verk, exempelvis bilder, som har offentliggjorts får användas i en tidning eller en tidskrift, i samband med att man i tidningen eller tidskriften redogör för en dagsaktuell händelse. I lagen används begreppet konstverk, men i flera andra paragrafer i upphovsrättslagen, som berör närstående rättigheter, refererar man till § 23, och således omfattas även de verktyperna av bestämmelsen. Det gäller exempelvis fotografiska bilder enligt § 49 a i Upphovsrättslagen. Ljud- och bildupptagningar omfattas dock inte.[1]

Undantaget kräver dock att man gör det i överensstämmelse med god sed, bland annat att man anger namn på upphovsman samt källan. Verken får också bara användas i den omfattningen som ändamålet motiverar.[6] Undantaget gäller också bara så länge verket inte har skapats just för att återges i en sådan publikation. Dessutom måste verket ha offentliggjorts, enligt § 8 första stycket i Upphovsrättslagen. Det innebär att upphovsrättsinnehavaren själv eller någon med dennes samtycke måste ha gjort verket tillgängliggjort först.[1] Detta testades bland annat i Mobilfilmsmålet efter Järnrörsskandalen, där bland annat Sveriges Television fälldes för att ha spridit bilder som tidigare inte varit offentliggjorda.[7]

Med tidning eller tidskrift anses även webbplatser som löpande publicerar nyhetsartiklar omfattas, såvida webbplatsen drivs som en del av en journalistisk verksamhet.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]