Titanit

Från Wikipedia
Titanit
Titanitkristaller på amfibol (bildbredd 2 mm)
KategoriNesosilikat
Strunz klassificering9.AG.15
Kemisk formelCaTiSiO5
FärgRödbrun, brun, grå, svart, gul, grön eller röd, färglös
FörekomstsättTillplattade kilformade kristaller, även massiva
KristallstrukturMonoklin
TvillingbildningKontakt och penetration på {100}, lamellär på {221}
SpaltningDistinkt på [110], utgående på {221}
BrottSubkonchoidalt
Hårdhet (Mohs)5 - 5,5
GlansSub-adamantin, tenderar att bli något hartsartad
Refraktionnα = 1,843 - 1,950 nβ = 1,870 – 2,034 nγ = 1,943 – 2,110
LjusbrytningBiaxial (+), mycket hög optisk relief
Dubbelbrytningδ = 0,100 – 0,160
Dispersionr > v stark
PleokroismStark: X = nästan färglös; Y = gul till grön; Z = röd till gul-orange
TransparensTransparent till genomskinlig
Specifik vikt3,48 - 3,60
Övrigt Radioaktiv – kan vara metamisk
Referenser[1][2][3][4]
Titanitkristallmodel

Titanit eller sfen (från antikens grekiska σφηνώ (sphēnṓ) 'kil'),[4] är ett kalcium-titan-nesosilikatmineral, CaTiSiO5. Spår av föroreningar som järn och aluminium förekommer ofta. Vanligt är även sällsynta jordartsmetaller, bland andra cerium och yttrium; kalcium kan delvis ersättas av torium.[5]

Nomenklatur[redigera | redigera wikitext]

International Mineralogical Association Commission on New Minerals and Mineral Names (CNMMN) antog namnet titanit och "diskrediterade" namnet sfen[6] år 1982,[7] även om ofta tidskrifter och böcker initialt identifierar mineralet med båda namnen.[8][9]Sfen var det vanligaste namnet fram till IMA-beslutet, även om båda var välkända.[4] Vissa myndigheter[10] tycker att det är mindre förvirrande eftersom ordet används för att beskriva alla kemikalier eller kristaller med oxiderat titan som serien av sällsynta jordartsmetaller titanatpyroklorer[11] och många av mineralerna med perovskitstrukturen.[12] Namnet sfen fortsätter att vara publicerbart i expertgranskad vetenskaplig litteratur, till exempel en artikel av Hayden et al. publicerades i början av 2008 i tidskriften Contributions to Mineralogy and Petrology.[10] Sfen kvarstår som det informella namnet för titanitädelstenar.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Grön titanitkristallkluster från Tormiqdalen i Haramoshbergen, Pakistan

Titanit, som är uppkallat efter sitt titaninnehåll, förekommer som transparanta till genomskinliga, rödbruna, grå, gula, gröna eller röda monokliniska kristaller. Dessa kristaller är vanligtvis sfenoida och är ofta tvinnade. Titanit har en subadamantin som tenderar till en lätt hartsartad lyster och har en hårdhet på 5,5 och en svag klyvning. Dess specifika vikt varierar mellan 3,52 och 3,54. Titanits brytningsindex är 1,885–1,990 till 1,915–2,050 med en stark dubbelbrytning på 0,105 till 0,135 (biaxiell positiv); under mikroskopet leder detta till en distinkt hög relief som i kombination med den vanliga gulbruna färgen och pastillformade tvärsnittet gör mineralet lätt att identifiera. Transparenta exemplar är kända för sin starka trikroism, de tre färgerna som presenteras är beroende av kroppsfärg. På grund av den släckande effekten av järn uppvisar sfen ingen fluorescens under ultraviolett ljus. En del titanit har visat sig vara metamisk, till följd av strukturella skador på grund av radioaktivt sönderfall av det ofta betydande toriuminnehållet. När den ses i tunt snitt med ett petrografiskt mikroskop kan pleokroiska glorier observeras i mineraler som omger en titanitkristall.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Titanit förekommer som ett vanligt bimineral i mellanliggande och felsiska magmatiska bergarter och tillhörande pegmatiter. Den förekommer också i metamorfa bergarter som gnejs och skiffer och skarn.[1] Källorterna är Pakistan, Italien, Ryssland, Kina, Brasilien, Tujetsch, St. Gothard, Schweiz,[4] Madagaskar, Tyrolen, Österrike, Renfrew County, Ontario, Kanada, Sanford, Maine, Gouverneur, Diana, Rossie, Fine, Pitcairn, Brewster, New York[4] och Kalifornien i USA.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Titanit är en källa till titandioxid, TiO2, som används i färgpigment. Som en ädelsten är titanit vanligtvis någon nyans av chartreuse, men kan vara brun eller svart. Nyansen beror på järnhalten (Fe), med låg Fe-halt som orsakar gröna och gula färger, och hög Fe-halt som orsakar bruna eller svarta nyanser. Zonindelning är typisk i titanit. Den är uppskattad för sin exceptionella spridningskraft (0,051, B till G-intervall) som överstiger diamantens.[13] Smyckesanvändning av titanit är begränsad, både för att stenen är ovanlig i ädelstenskvalitet och är relativt mjuk.

Titanit kan också användas som en U-Pb geokronometer, speciellt i metamorfa terräng.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

  • Exemplar från mineralsamlingen på Naturmuseum Senckenberg i Frankfurt am Main
    Exemplar från mineralsamlingen på Naturmuseum Senckenberg i Frankfurt am Main
  • Titanitkristall som är helt gemy och transparent, med en ljus olivgrön färg, på matris av kalcit och epidot
    Titanitkristall som är helt gemy och transparent, med en ljus olivgrön färg, på matris av kalcit och epidot
  • Ljusgrön, tvinnad kristall av titanit med adularia och mindre klinoklor på matris
    Ljusgrön, tvinnad kristall av titanit med adularia och mindre klinoklor på matris
  • Olivgrön spets av titanit i matris från Pakistan
    Olivgrön spets av titanit i matris från Pakistan
  • Grön titanitkristall placerad högst upp på en kolumn av grå, kloritinkluderade kristaller
    Grön titanitkristall placerad högst upp på en kolumn av grå, kloritinkluderade kristaller
  • Gulgrön titanit tvinnad kristall placerad vertikalt på matrisen
    Gulgrön titanit tvinnad kristall placerad vertikalt på matrisen

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Titanite, 7 maj 2024..

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Titanite”. Handbook of Mineralogy. http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/titanite.pdf. 
  2. ^ "Titanite". Handbook of Mineralogy (PDF).
  3. ^ Titanite Mineral Data, WebMineral.com
  4. ^ [a b c d e] Dana, James Dwight; Ford, William Ebenezer (1915). Dana's Manual of Mineralogy for the Student of Elementary Mineralogy, the Mining Engineer, the Geologist, the Prospector, the Collector, Etc. (13). John Wiley & Sons, Inc.. Sid. 299–300. https://archive.org/details/danasmanualmine00fordgoog. Läst 6 juli 2009. 
  5. ^ Deer, W. A.; Howie, R. A.; Zussman, J. (1966). Introduction to the Rock-Forming Minerals. Longman. Sid. 17–20. ISBN 0-582-44210-9. 
  6. ^ Nickel, Ernest H.; Nichols, Monte C. (2008-10-17). ”IMA/CNMNC List of Mineral Names” (PDF). IMA/CNMNC List of Mineral Names. Material Data, Inc. 280. http://pubsites.uws.edu.au/ima-cnmnc/IMA2008-10.pdf#page=280. 
  7. ^ Hey, M. H. (December 1982). ”International Mineralogical Association: Commission on New Minerals and Mineral Names”. Mineralogical Magazine 46 (341): sid. 513–514. doi:10.1180/minmag.1982.046.341.25. Bibcode: 1982MinM...46..513H. 
  8. ^ Wenk, Hans-Rudolf; Bulakh, Andrei (May 2004). Minerals: Their Constitution and Origin. New York, NY: Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-52958-7. 
  9. ^ Nesse, William D. (August 2003). Introduction to Optical Mineralogy. New York, NY: Oxford University Press, USA. ISBN 978-0-19-514910-4. 
  10. ^ [a b] Hayden, L. A.; Watson, E. B.; Wark, D. A. (2008). ”A thermobarometer for sphene (titanite)”. Contributions to Mineralogy and Petrology 155 (4): sid. 529–540. doi:10.1007/s00410-007-0256-y. Bibcode: 2008CoMP..155..529H. 
  11. ^ Helean, K. B.; Ushakov, S. V.; Brown, C. E.; Navrotsky, A.; Lian, J.; Ewing, R. C.; Farmer, J. M.; Boatner, L. A. (June 2004). ”Formation enthalpies of rare earth titanate pyrochlores”. Journal of Solid State Chemistry 177 (6): sid. 1858–1866. doi:10.1016/j.jssc.2004.01.009. Bibcode: 2004JSSCh.177.1858H. 
  12. ^ Freitas, G. F. G.; Nasar, R. S.; Cerqueira, M.; Melo, D. M. A.; Longo, E.; Varela, J. A. (October 2006). ”Luminescence in semi-crystalline zirconium titanate doped with lanthanum”. Materials Science and Engineering: A 434 (1–2): sid. 19–22. doi:10.1016/j.msea.2006.07.023. 
  13. ^ ”Sphene (Titanite) Value, Price, and Jewelry Information”. International Gem Society. http://www.gemsociety.org/article/sphene-jewelry-and-gemstone-information/. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Titanit&oldid=54720100”