Tvättbjörn, ibland även kallad nordamerikansk tvättbjörn (Procyon lotor), är ett medelstort däggdjur, och den största arten inom familjen halvbjörnar. Den mäter ungefär 70 cm och väger vanligtvis cirka 9 kg. Den är till största delen en nattaktiv allätare som lever av vegetabilier, ryggradslösa djur, fisk, kräldjur, mindre däggdjur och fågelägg. Den har gråaktig päls med en tät underull. Två av dess mest distinkta karaktärer är dess tydliga mörka ansiktsmask och att den är så fingerfärdig med sina framtassar. Den har gott minne och kan återupprepa komplicerade uppgifter efter lång tid. Tvättbjörnen har ett utvecklat socialt beteende och lever inte ensam, som man trodde tidigare, utan ofta i mindre grupper.
Den levde ursprungligen i mellersta och norra Amerika i löv- och blandskog, men dess goda anpassningsförmåga har gjort att den spridit sig till bergsområden, kustnära våtmarker och urbana miljöer. Det svenska trivialnamnet har den fått utifrån sin vana att doppa sin föda i vatten, som om den tvättade den. ► Läs mer
Natur kan syfta på den levande, materiella världen i stort, men särskilt den av människan (väsentligen) opåverkade miljön i form av växter, djur, landformer och så vidare. Med natur avses även inre egenskaper som bestämmer beteende och ändamål i någon eller något ("sakens natur"). Det är ett begrepp som har tolkats och definierats sedan antiken i olika sammanhang, och har genomgått flera betydelseförskjutningar och därmed blivit mångtydigt och ideologiskt laddat.
Veckans samarbete är en utvald artikel som under en veckas tid får stå i rampljuset, med förhoppningen att så många som möjligt ska hjälpa till att förbättra den.
Tillagning av te har varierat och fortsätter att variera. I Kina, där te först odlades och dracks, har det skett en historisk utveckling från kokning via vispning till dragning (bryggning – det idag dominerande tillagningssättet i alla länder). Tillagningssättet varierar idag främst efter vilket slags te som tillreds och efter lokala traditioner och vanor. Exempel på varierande faktorer i tillagningen kan vara temperaturen på vattnet, mängden te, tillsatser och om teet har en speciell smak, så som är vanligt hos de svarta teerna.
Teblad, färska eller naturligt torkade, användes troligen ursprungligen som en av flera ingredienser i medicinaldrycker. Bladen fick då koka tillsammans med övriga ingredienser. Senare kom te att kokas med färre eller inga tillägg, annat än salt som ansågs förhöja smaken om tillsatt i lagom mängd. Det var då vanligen te som först torkats till tekakor eller tebollar för att bättre klara transporter och förvaring. Dessa kakor och bollar hettades först upp över öppen eld och skars eller bröts sedan ned för att koka en stund.
Övergången av tillagningsmetod till dragning, ibland på svenska kallad bryggning, tros av vissa bero antingen på mongolernas maktperiod i Kina under yuandynastin eller enkelheten med dragning gentemot vispning. Vid dragning, som är den idag helt dominerande metoden såväl i Kina som internationellt, slår man hett vatten över tebladen och låter dem sedan dra en stund. ► Läs mer
Med bysantinsk konst avses vanligen den konst som producerades i Östrom och det Bysantinska riket från Justinianus regenttid i mitten av 500-talet till Konstantinopels fall 1453.
Termen används även för samtida konst från stater som ingick i Bysans kulturella sfär utan att utgöra en del av det – som till exempel Bulgarien, Serbien och Ryssland – eller stater som visserligen utgjorde en del av den västeuropeiska kultursfären men starkt påverkades av det bysantinska riket – som till exempel Venedig.