Zoisit
| Zoisit | |
 Gul zoisitkristall (1,7 × 1 × 0,8 cm) | |
| Kategori | Sorosilikat - epidot-gruppen |
|---|---|
| Dana klassificering | 58.2.1b.1 |
| Strunz klassificering | 9.BG.10 |
| Kemisk formel | Ca2Al3[O(OH)(SiO4)Si2O7] |
| Färg | Vit, grå, blå, röd, violett, grön, brun, rosa, gul |
| Förekomstsätt | Prismatiska kristaller med ränder, massiv till kolumnformig |
| Kristallstruktur | Ortorombiska |
| Spaltning | Perfet {010}, ofullständig {100} |
| Brott | Ojämnt till konchoidalt |
| Hårdhet (Mohs) | 6,5 - 7 |
| Glans | Glasaktig, pärlaktig på spaltytor |
| Refraktion | nα = 1,696 - 1,700 nβ = 1,696 – 1,702 nγ = 1,702 – 1,718 |
| Ljusbrytning | Biaxial (+) |
| Dubbelbrytning | δ = 0,006 - 0,018 |
| Pleokroism | X = ljusrosa till rödviolett; Y = nästan färglös till ljusrosa eller djupblå; Z = ljusgul till gulgrön |
| Transparens | Transparent till genomskinlig |
| Fluorescens | SWUV: inert till starkt rött till orangerött LWUV: inert eller röd till orangeröd |
| Specifik vikt | 3,10 - 3,36 |
| Referenser | [1][2][3] |
Zoisit, först känd som sualpit, efter dess typlokalitet, är ett mineral, som påminner om epidot och som är ett silikat av kalcium och aluminium med den kemiska formeln Ca2Al3(SiO4)(Si2O7)O(OH).
Mineralet beskrevs av Abraham Gottlob Werner 1805. Han döpte det efter den karniolanska naturforskaren Sigmund Zois von Edelstein, som skickade honom ett prov från Saualpe i Kärnten.[4] Zois insåg att detta var ett okänt mineral när det lämnades till honom av en mineralhandlare, som antas vara Simon Prešern, 1797.[5]
Inte förrän 1954 fann man stenar i ädelstenskvalitet av zoisit. I Tanzania hittade man en blå sten och varieteten kom senare att kallas tanzanit. Det finns även en röd varietet – thulit.
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Zoisit kan vara blå till violett, grön, brun, rosa, gul, grå eller färglös. Blå kristaller är kända under namnet tanzanit. Den har en glasaktig lyster och ett konkoidalt till ojämnt brott. När de är euedriska är zoisitkristaller strimmiga parallellt med huvudaxeln (c-axeln). Parallellt med huvudaxeln är också en riktning av perfekt klyvning. Mineralet är mellan 6 och 7 på Mohs hårdhetsskala, och dess specifika vikt varierar från 3,10 till 3,38, beroende på sorten. Den har vit streckfärg och sägs vara spröd. Klinozoisit är en vanligare monoklin polymorf av Ca2Al3(SiO4)(Si2O7)O(OH).
Förekomst[redigera | redigera wikitext]
Zoisit förekommer som prismatiska, ortorombiska (2/m 2/m 2/m) kristaller eller i massiv form, som finns i metamorf och pegmatitisk bergart. Fyndighdeter är kända från Tanzania (tanzanit), Kenya (anyolit), Norge (thulit), Schweiz, Österrike, Indien, Pakistan och staten Washington i USA.
Användning[redigera | redigera wikitext]
Transparent material formas till ädelstenar medan genomskinligt till ogenomskinligt material vanligtvis snidas.
Populärkultur[redigera | redigera wikitext]
I mangan och animen Sailor Moon är skurken Zoisite uppkallade efter Zoisit.
Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Tugtupite, 19 januari 2024..
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/zoisite.pdf Handbook of Mineralogy
- ^ http://www.mindat.org/min-4430.html Mindat
- ^ http://webmineral.com/data/Zoisite.shtml Webmineral data
- ^ Flint-Rogers, Austin (1937). Introduction to the Study of Minerals. McGraw-Hill Book Company. Sid. 478. https://books.google.com/books?id=J8wJAQAAIAAJ.
- ^ Faninger, Ernest (1988–1989). ”Neue Daten über die Entdeckung des Zoisits” (på german, slovenian). Geologija: Razprave in poročila (Državna založba Slovenije [State Publishing House of Slovenia]) 31, 32: sid. 609–615. ISSN 0016-7789. http://www.geologija-revija.si/dokument.aspx?id=912.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Hurlbut, Cornelius S.; Klein, Cornelis, 1985, Manual of Mineralogy, 20th ed., ISBN 0-471-80580-7
- Faye, G. H.; Nickel, E. H. (1971). ”On the pleochroism of vanadium-bearing zoisite from Tanzania”. The Canadian Mineralogist 10: sid. 812–821. http://rruff.info/rruff_1.0/uploads/CM10_812.pdf.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Zoisit.- Chisholm, Hugh, ed. (1911). "Zoisite" . Encyclopædia Britannica. Vol. 28 (11th ed.). Cambridge University Press. pp. 1000–1001.
