Demansia papuensis
| Demansia papuensis Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Giftsnokar Elapidae |
| Underfamilj | Havsormar Hydrophiinae |
| Släkte | Demansia |
| Art | Demansia papuensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Demansia papuensis | |
| Auktor | (Macleay, 1877) |
| Synonymer | |
|
Diemenia psammophis BOULENGER 1896 Diemenia papuensis MACLEAY 1877[2] Demansia olivacea | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Demansia papuensis[2] är en ormart som beskrevs av Macleay 1877. Demansia papuensis ingår i släktet Demansia och familjen giftsnokar och underfamiljen havsormar.[3][4]
Arten förekommer i norra Australien inklusive Kap Yorkhalvön. Habitatet utgörs av öppna skogar eller andra områden med träd. Demansia papuensis jagar främst små ödlor. Honor lägger ägg.[1]
Några exemplar dör när de försöka äta den introducerade och giftiga agapaddan. Andra hot mot beståndet är inte kända. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Underarter[redigera | redigera wikitext]
Arten delas in i följande underarter:[3]
- D. p. melaena
- D. p. papuensis
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Shea, G., Zichy-Woinarski, J. & Ellis, R. 2017 Demansia papuensis . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 28 februari 2020.
- ^ [a b] Macleay, W. (1877) The ophidians of the Chevert Expedition., Proceedings of the Linnean Society of New South Wales, 2:33-41.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 juni 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/demansia+papuensis/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Demansia papuensis i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
|