Edith Wharton

Från Wikipedia
Edith Wharton
Edith Wharton
FöddEdith Newbold Jones
24 januari 1862[1][2][3]
New York, USA
Död11 augusti 1937 (75 år)
Saint-Brice-sous-Forêt, Val-d'Oise, Frankrike
BegravdCimetière des Gonards
Medborgare iUSA
SysselsättningFörfattare[4][5][6], översättare[4], prosaist, poet[4], konsthistoriker[7]
Noterbara verkOskuldens tid
MakeEdward Robbins Wharton
FöräldrarGeorge Frederic Jones
Lucretia Stevens Rhinelander
Utmärkelser
Pulitzerpriset för skönlitteratur (1921)[8]
National Women's Hall of Fame (1996)[9]
Riddare av Hederslegionen
Namnteckning
Redigera Wikidata

Edith Wharton (IPA: /ˈiːdɪθ ˈwɔːrtən/), ursprungligen Edith Newbold Jones, född 24 januari 1862[10] i New York, död 11 augusti 1937 i Saint-Brice-sous-Forêt i Val-d'Oise, Frankrike, var en amerikansk författare. Hon nominerades till Nobelpriset i litteratur 1927, 1928 och 1930.[11]

I sina romaner skildrar Wharton med viss kritisk blick den amerikanska societetsmiljö hon själv kom ifrån. År 1921 tilldelades hon Pulitzerpriset för sin roman Oskuldens tid (1920).[12] 1996 valdes hon in i National Women's Hall of Fame.[13]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Whartons fars familj, Jones, var en av de rikare familjerna i New York, som hade tjänat stora pengar på fastigheter.[14] Det amerikanska talesättet "Keep up with the Joneses" tros syfta på Whartons fars familj.[15][16]

Hon var även släkt med Van Rensselaer-släkten, som var en av de mest prestigefyllda patron-släkterna. Faderns kusin var Caroline Schermerhorn Astor.[17] Fort Stevens i New York har fått sitt namn efter Ebenezer Stevens, Whartons morfars far, som var en general under amerikanska revolutionen.[18]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Edith Wharton, porträtterad runt 1870 av Edward Harrison May.

Wharton föddes Edith Newbold Jones, den 24 januari 1862 i New York.[19][20] Hennes föräldrar var George Frederic Jones and Lucretia Stevens Rhinelander.[21][22] Hon var den yngsta av tre barn[23] och hade två äldre bröder, Frederic Rhinelander och Henry Edward.[21] Wharton döptes den 20 april 1862 i Gracekyrkan i New York.[21]

Wharton föddes under amerikanska inbördeskriget. Efter krigets slut åkte hennes familj till Europa, eftersom den amerikanska valutan för tillfället var så svag.[21][24] Från 1866 till 1872[25] var familjen ute i Europa och reste runt, till både Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland.[26] Under sina resor lärde sig Wharton franska, tyska och italienska.[27] Under en spavistelse i Schwarzwald drabbades den då nioåriga Wharton av tyfoidfeber och var nära att dö.[21] Efter att familjen år 1872 kommit tillbaka till USA tillbringade familjen Wharton sina vintrar i New York och sina somrar på Rhode Island.[27]

Som barn var inte Wharton tillåten att läsa alla böcker hon ville, allra minst fantasifulla barnböcker.[28] Hon fick exempelvis inte läsa böcker av Mark Twain, Bret Harte eller Joel Chandler Harris, men hon fick däremot läsa Louisa May Alcott. Som barn gillade Wharton också Lewis Carrolls Alice i Underlandet och Charles Kingsleys The Water Babies.[28] Whartons mor förbjöd henne att läsa romaner, och Wharton har själv sagt: "Jag läste allt utom romaner till den dag jag gifte mig."[28] Wharton läste istället poetiska, filosofiska och historiska böcker, däribland böcker av Daniel Defoe, John Milton, Thomas Carlyle, Alphonse de Lamartine, Victor Hugo, Jean Racine, Thomas Moore, Lord Byron, William Wordsworth, John Ruskin och Washington Irving.[29]

Början på skrivandet[redigera | redigera wikitext]

Wharton började skriva berättelser redan som barn. Under tiden i Europa brukade hon improvisera berättelser för sin familj.[30] Hon började skriva poesi och och skönlitterära berättelser som ung, och gjorde ett försök till att skriva sin första novell när hon var 11 år.[31][32] När hon var 15 år erbjöds hon 50 dollar för hennes översättning av den tyska dikten "Was die Steine Erzählen" av Heinrich Karl Brugsch. Hennes föräldrar ville dock inte att hennes dikt skulle publiceras, eftersom de mer förnäma damerna på den tiden inte ägnade sig åt skrivande. Istället publicerades dikten under namnet på en bekants far, E.A Washburn.

År 1877 skrev hon i hemlighet en kortroman, Fast and Loose. 1878 hjälpte Whartons far till att göra en privat diktsamling av två dussin egna dikter och fem översättningar.[33] Hon publicerade 1879 en dikt under pseudonym i New York World, och 1880 hade hon anonymt publicerat fem dikter i Atlantic Monthly.[34] Trots att hon efter detta fortsatte skriva, publicerade hon inte något av sina verk förrän i oktober 1889, då hennes dikt "The Last Giustiniani" publicerades i Scribner's Magazine.

Avbrutet giftermål[redigera | redigera wikitext]

Wharton inledde ett äktenskap tillsammans med Henry Leyden Stevens, men åkte tillsammans med sin familj till Europa 1881 eftersom hennes far var sjuk. 1882 dog han av en stroke i Cannes.[35] Stevens var med på resan[36] och Wharton fortsatte sitt äktenskap med honom; de blev förlovade i augusti 1882.[36] Samma månad de skulle gifta sig avbröt de dock förlovningen.[37]

Whartons mor flyttade till Paris 1883 och bodde där till sin död 1901.[24]

Sent 1800- och tidigt 1900-tal[redigera | redigera wikitext]

Land's End i Newport i Rhode Island.

Den 29 april 1885[38] gifte sig Wharton med Edward Robbins (Teddy) Wharton i Trinity Church på Manhattan.[39] Paret byggde en stuga i Newport. 1893 köpte de ett hus på andra sidan Newport och flyttade dit.[40] Huset hette "Land's End" och kostade 80 000 dollar. Ogden Codman hjälpte Wharton att inreda huset.[40] Land's End såldes av den tidigare tennisspelaren och senare guvernören av Rhode Island, Robert Livingston Beeckman. Efter köpet beskrev Wharton huvudbyggnaden som "otroligt ful". 1897 köpte de ett hem i New York på Park Avenue. Under 1896 och 1897 seglade de över Atlanten från februari till juni. För det mesta var de i Italien, men de besökte även Paris och England.[41]

1902 designade Wharton huset "The Mount" i Lenox i Massachusetts, där hon skrev flera noveller – inklusive Glädjens hus som kom att bli ett av hennes mest kända verk. Hon tillbringade mycket av tiden på året till att resa, ofta med sin vän Egerton Winthrop, men behöll "The Mount" som hem till år 1911.[42] När Wharton senare bodde lite här och var körde ofta hennes chaufför och vän Charles Cook runt henne,[43][44] innan hon till slut hittade en lägenhet på Rue de Varenne 53 i Paris.

Från slutet av 1880-talet till 1902 led Whartons man av depression.[45] Under de åren led även Wharton själv av astma och perioder av depression.[46]

Som en följd av depressionen blev Teddy Whartons mentala hälsa allt sämre, och 1908 inledde Edith Wharton ett närmare umgänge med författaren Morton Fullerton.[47] År 1913 skiljde sig Teddy Wharton och Edith Wharton, efter att ha varit gifta i 28 år.[45]

Wharton skrev flera böcker om inredning.[48] Hennes första stora publicerade verk – The Decoration of Houses (1897),[49] som hon skrev tillsammans med Ogden Codman – var just en inredningsbok.[50][51]

Resor[redigera | redigera wikitext]

Edith Wharton cirka 1889.
Edith Wharton cirka 1889/1890.

Under sitt liv korsade Wharton Atlanten sammanlagt över 60 gånger.[52] I Europa åkte hon oftast till Italien, Frankrike och England. Hon åkte även till Marocko och skrev många böcker om sina resor.[53] Hennes man Edward Wharton uppskattade också resandet, och minst fyra månader om året var de på resande fot – oftast till Italien – och deras vän Egerton Winthrop var ofta med på resorna.[54] Under en resa till Egeiska öarna skrev hon en liten dagbok,[55] vilken tros vara den första skrift hon skrev på resande fot.[56]

Första världskriget[redigera | redigera wikitext]

Edith Wharton.

När första världskriget bröt ut och många flydde Paris flyttade istället Wharton till staden.[57] Under hela kriget hjälpte Wharton flyktingar. I augusti 1914 öppnade hon en arbetslokal för att hjälpa arbetslösa kvinnor att skaffa jobb. De fick mat och blev betalade en franc per dag, och till slut var det över 60 kvinnor som jobbade i arbetslokalen.[58] Under kriget utvecklade hon en hjälpverksamhet för belgiska flyktingar[59], American Hostels for Refugees, ett vandrarhem i Paris, som hjälpte flyktingarna med skydd, mat, och kläder.[60] Dessutom etablerade hon en arbetsförmedling som hjälpte flyktingarna att få jobb.[61] 1915 etablerade Wharton Children of Flanders Rescue Committee, som gav skydd åt närmare 900 belgiska flyktingar som hade flytt när Tyskland invaderade landet 1914.[59] Wharton öppnade även flera tuberkolossjukhus under kriget.[62]

1915 redigerade Edith Wharton The Book of The Homeless,[63] en samling essäer, poesi, konst och musikstycken europeiska och amerikanska kulturprofiler som Henry James, Joseph Conrad, William Dean Howells, Anna de Noailles, Jean Cocteau och Walter Gay.[64] Senare föreslog Wharton boken för sitt förlag Scribner's och ville att de skulle publicera den. Hon översatte dessutom de franska bidragen i boken till engelska. USA:s dåvarande president Theodore Roosevelt skrev en två sidor lång inledning till boken, i vilken han tackade Wharton för hennes insats.[65]

Wharton och hennes vän Walter Berry var, tillsammans med ett fåtal andra, tillåtna att resa till frontlinjerna under första världskriget. Tillsammans gjorde Berry och Wharton sammanlagt fem resor från februari till augusti 1915. Wharton beskriver resorna i en serie artiklar som först blev publicerade i Scribner's Magazine,[66] och sedan samlade i boken Fighting France: From Dunkerque to Belfort.[67][68]

1916 tilldelade Raymond Poincaré, Frankrikes president, Wharton Hederslegionen för hennes hjälpverksamhet för flyktingar under det pågående kriget.[69][70][71][72]

Under första världskriget hade Wharton förutom hjälpt flyktingar, fortsatt med att skriva noveller, romaner, dikter och dessutom varit reporter för The New York Times.[73] Hon skrev romanen Summer 1916,[74] novellen The Marne 1918[75] och A Son at the Front 1919, som dock inte publicerades förrän 1923.[76] Kort efter första världskrigets slut flyttade Wharton från Paris till Saint-Brice-sous-Forêt, knappt två mil bort. Där skulle hon komma att bo på somrarna och hösten resten av hennes liv, medan hon på vintern och våren spenderade vintrarna och våren på Franska Rivieran.

Efter första världskriget bodde Wharton i Sydfrankrike, vid kusten i Hyères och på andra platser i Provence, och där slutförde hon sin bok Oskuldens tid. Endast en gång efter kriget åkte hon till USA, då hon blev hedersdoktor vid Yale University 1923.[77][78][79]

Senare år[redigera | redigera wikitext]

Wharton blev första kvinna att vinna Pulitzerpriset. Detta gjorde hon år 1921, för sin bok Oskuldens tid.[80][81] De tre jurymedlemmarna Stuart Pratt Sherman, Robert Morss Lovett och Hamlin Garland ville först ge priset till Sinclair Lewis, men Columbia Universitys rådgivande styrelse, ledd av universitetets rektor Nicholas Murray Butler, fick jurymedlemmarna att ändra sig och istället tilldela Edith Wharton priset.[82][83]

1934 publicerade Wharton sin självbiografi, A Backward Glance.[84][85]

Död[redigera | redigera wikitext]

Whartons grav.

Den 1 juni 1937 satt Wharton i sitt hus i Frankrike och arbetade på en uppdaterad upplaga av en av hennes böcker, när hon drabbades av en hjärtattack.[86]

Senare, den 11 augusti samma år, avled hon av en stroke i sitt hus på Rue de Montmorency i Saint-Brice-sous-Forêt, runt halv sex på eftermiddagen. Det dröjde dock någon dag innan nyheten kom till Paris. Vid sidan om henne satt hennes vän Elisina Palamidessi de Castelvecchio Tyler.[87]

Skrivande[redigera | redigera wikitext]

Wharton var en produktiv författare. Under livet skrev hon femton romaner, 85 noveller, en hel del poesi, design-och inredningsböcker och memoarer.[88]

1873 skrev Wharton sin första berättelse och visade upp den för sin mor. Modern kritiserade berättelsen, och Wharton bestämde sig för att bara skriva poesi.[89] Innan hon hade fyllt femton år, skrev Wharton 1877 kortromanen Fast and Loose.[90][91][92] Som ung skrev hon främst om samhället, men också berättelser som var baserade på verkliga händelser. Exempelvis handlar hennes dikt "Intense Love's Utterance" om Henry Stevens.[42] Wharton var dock väldigt självkritisk och skrev till och med recensioner som kritiserade hennes egna verk.

1889 skickade Wharton tre dikter till Charles Scribner's Sons, Harper's Magazine och The Century Magazine, och Edward L. Burlingame publicerade "The Last Giustiniani"[93] i tidskriften Scribner's. När Wharton var 29 år gammal publicerades hennes första kortroman, Mrs. Manstey's View som dock inte blev någon större succé. Det skulle dröja ett år innan hon publicerade en annan berättelse. Kortomanen Bunner Sisters skickade Wharton in till Scribner's 1892, men Burlingame menade att den var för lång för att kunna publiceras i tidningen. Bunner Sisters tros vara baserad på en upplevelse Wharton hade som barn. Berättelsen publicerades inte förrän 1916. Efter ett besök hos vännen Paul Bourget skrev Wharton både "The Good May Come" och "The Lamp of Psyche". Efter att Burlingame nekade publicering av "Something Exquisite" tappade hon självförtroendet och började 1894 skriva resedagböcker.[42]

1901 skrev Wharton en pjäs vid namn Man of Genius som inövades men aldrig spelades upp. Hon skrev samma år ytterligare en pjäs som hette The Shadow of a Doubt, som också repeterades men aldrig spelades. Den sistnämnda pjäsen troddes vara försvunnen innan man hittade den 2017. Den bearbetades 2018 till radiopjäs för BBC Radio 3.[94] År 2023 hade pjäsen premiär, mer än ett sekel efter att den skrevs, på Shawfestivalen i Kanada,[95] regisserad av Peter Hinton-Davis.

Senare samarbetade Wharton med Marie Tempest i skrivandet av en pjäs i fyra akter. Dock blev bara två av de fyra akterna färdigskrivna innan Tempest inte längre var intresserad av att skriva pjäser, och manuset blev aldrig färdigskrivet. Wharton översatte 1902 Hermann Sudermanns pjäs Es Labe das Leben till engelska, under namnet The Joy of Living, och även den blev en pjäs. Pjäsen fick dock stark kritik för heroinet och giftet som finns i pjäsen. Boken, skriven av Wharton, fick dock god kritik.[42]

Tematik[redigera | redigera wikitext]

Många av Whartons verk innehåller människor som är baserade på hennes mor Lucretia Jones. I hennes självbiografi A Backward Glance beskriver Wharton sin mor som lat, slösaktig, sträng, kritisk, utseendefixerad, tråkig och ironisk.[35]

Whartons böcker innehåller ofta teman som att bli respekterad i samhället, förträngd sexualitet och de gamla familjesederna.[96] Maureen Howard uppmärksammar återkommande teman i Whartons noveller, såsom försök till frihet, kritik mot de intellektuella kraven, och avslöjandet av den egentliga sanningen.[97] Whartons böcker handlar också ibland om traditioner och sociala reformer.[96]

Ett annat återkommande tema i Whartons verk är hem och vad hemmet betyder för den som bor i det. Maureen Howard menar att Edith Wharton skrev om hus på ett sätt som ingen annan tidigare hade skrivit på, hon såg de inte bara som hus.[97]

Influenser[redigera | redigera wikitext]

Herbert Spencer, Charles Darwin, Friedrich Nietzsche, Thomas Henry Huxley, George Romanes, James George Frazer och Thorstein Veblen har alla haft stort inflytande på Whartons skrivande.[98]

Bibliografi (engelska titlar)[redigera | redigera wikitext]

Källa: ”Works by Edith Wharton” (på engelska). public.wsu.edu. https://public.wsu.edu/~campbelld/wharton/whartonworks.htm. Läst 27 april 2024. 

Prosa[redigera | redigera wikitext]

  • The Touchstone (1900)
  • The Valley of Decision (1902)
  • Sanctuary (1903)
  • The House of Mirth (1905)
  • The Fruit of the Tree (1907)[99]
  • Madame de Treymes (1907)
  • Ethan Frome (1911)
  • The Reef (1912)
  • The Custom of the Country (1913)
  • Bunner Sisters (1916)
  • Summer (1917)
  • The Marne (1918)
  • The Age of Innocence (1920)
  • The Spinster (1921)
  • The Glimpses of the Moon (1922)
  • A Son at the Front (1923)
  • The Old Maid (1924)
  • Old New York (1924) (Samling av fyra noveller, False Dawn, The Old Maid, The Spark, New Year's Day)
  • The Mother's Recompense (1925)
  • Twilight Sleep (1927)
  • The Children (1928)
  • Hudson River Bracketed (1929)
  • The Gods Arrive (1932)
  • Fast and Loose: A Novelette (1938) (skriven 1876–1877)

Poesi[redigera | redigera wikitext]

  • Verses (1878)
  • Artemis to Actaeon and Other Verse (1909)
  • Twelve Poems (1926)

Novellsamlingar[redigera | redigera wikitext]

  • The Greater Inclination (1899)
  • Crucial Instances (1901)
  • The Descent of Man and Other Stories (1904)
  • The Hermit and the Wild Woman and Other Stories (1908)
  • Tales of Men and Ghosts (1910)

Facklitteratur[redigera | redigera wikitext]

  • The Decoration of Houses (1897)
  • Italian Villas and Their Gardens (1904)[100]
  • Italian Backgrounds (1905)
  • A Motor-flight Through France (1908)[101]
  • The Cruise of the Vanadis (1910)
  • Fighting France: From Dunkerque to Belfort (1915)
  • French Ways and Their Meaning (1919)
  • In Morocco (1920)
  • The Writing of Fiction (1925)
  • A Backward Glance (1934, självbiografi)

Pjäser[redigera | redigera wikitext]

  • Shadow of a Doubt (1901)[102]

Böcker översatta till svenska[redigera | redigera wikitext]

  • En gåfva från grafven (översättning Hanny Flygare, Svithiod, 1901)
  • Messalianser: noveller (översättning Maria Ronge, Wahlström & Widstrand, 1905)
  • Glädjens hus (översättning Märta Lindqvist, Skoglund, 1922). Ny översättning av Irja Carlsson, Trevi, 1989 (The house of mirth, 1905)[103][104]
  • Månstrålar (översättning Hildegard Wieselgren, Skoglund, 1923). Ny översättning av Eva Sjöstrand, Trevi, 1996, med titeln En skymt av månen (The glimpses of the moon, 1922)
  • Deras son (översättning Anna Warodell, Skoglund, 1924) (A son at the front, 1923)
  • Hans öde (översättning Ebba Atterbom, Skoglund, 1925). Ny översättning av Karin Sjödin, Pontes, 1992 med titeln Ethan Frome (Ethan Frome, 1911)[105]
  • Lyckligt ogift (okänd översättare, Bonnier, 1929) (Twilight sleep, 1927)
  • Den brutna linjen (okänd översättare, Bonnier, 1930) (Hudson River bracketed, 1929)
  • Barnen (översättning Dagny Henschen, Bonnier, 1931) (The children, 1928)
  • Oskuldens tid (översättning Irja Carlsson, Trevi, 1988) (The age of innocence, 1920). Ny översättning av Charlotta Theorin, Harlequin, 2008
  • Landets sed (översättning Irja Carlsson, Trevi 1991) (The custom of the country, 1913)[106]
  • Blindskär (översättning Harriet Alfons, Trevi, 1993) (The reef, 1912)
  • Lycksökerskorna (översättning Marianne Öjerskog, Forum, 1997) (The Buccaneers, 1938)

Adaptioner[redigera | redigera wikitext]

Källa: ”Edith Wharton on Film and Television:A history and Filmography” (på engelska). public.wsu.edu. https://public.wsu.edu/~campbelld/wharton/marshalls.pdf. Läst 23 april 2024. 

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Television[redigera | redigera wikitext]

  • The Touchstone, en live-sändning i april 1951. Detta var den första Wharton-relaterade bearbetningen för TV.
  • Grey Reminder, ett avsnitt av NBC:s Lights Out-serie, var en Edith Wharton-adaption som sändes den 30 april 1951.[107]
  • Ethan Frome var en adaption i TV från 1960.
  • Looking Back var en adaption från 1981 av två biografier om Edith Wharton: A Backward Glance, en självbiografi av Wharton från 1934, och R.W.B Lewis biografi Edith Wharton: A Biography från 1975.
  • The House of Mirth var en tv-film från 1981.
  • The Buccaneers, en miniserie på BBC från 1995.
  • The Buccaneers, en Apple TV+-serie från 2023.

Teater[redigera | redigera wikitext]

  • Glädjens hus blev en pjäs 1906, gjord av Wharton och Clyde Fitch.[108][109]
  • Oskuldens tid blev en pjäs 1928, med bland annat Katharine Cornell i rollerna.
  • The Old Maid blev pjäs 1934, skriven av Zoë Akins. I rollerna fanns bland andra Judith Anderson och Helen Menken.[110] Pjäsen fick Pulitzer-priset i dramatik 1935.[111]
  • Shadow of a Doubt, som troddes var en försvunnen pjäs, hittades 2017 och hade premiär på Shawfestivalen i Kanada 2023.[112]

Balett[redigera | redigera wikitext]

Wharton i populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

  • Den 5 september 1980 fick Edith Wharton ett eget frimärke i USA.[114]
  • I Young Indiana Jones spelar Clare Higgins Edith Wharton, som reser tillsammans med Indiana Jones genom Nordafrika, i avsnitt 16, "Tales of Innocence".
  • Edith Wharton nämns flera gånger i TV-serien Entourage. I säsong tre, avsnitt 13, får en karaktär ett manus för en pjäs baserad på Whartons Månstrålar. Dessutom skriver Ari Gold ner delar av Whartons verk i samma avsnitt.
  • I TV-serien Gilmore Girls finns ofta referenser till Wharton. I säsong ett, avsnitt sex, "Rory's Birthday Party", säger en karaktär: "Nu skulle Edith Wharton varit stolt". I uppföljaren Gillmore Girls: A Year in the Life fortsätter samma karaktär nämna Edith Wharton i första avsnittet.
  • I ett avsnitt av Gossip Girl från 2009 sätter karaktärerna upp en pjäs av Whartons bok Oskuldens tid.
  • Edit Wharton's Journey är en bearbetning för radio av NPR-serien Radio Tales, där Whartons berättelse "A Journey" läses upp.
  • Den amerikanska sångaren och låtskrivaren Suzanne Vega hyllade Wharton i hennes låt "Edith Wharton's Figurines" från hennes studioalbum Beauty and Crime från 2007.
  • I Dawsons Creek läser en karaktär "Hans öde".
  • Bandet The Magnetic Fields har gjort en låt som summerar handlingen i boken Hans öde.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Edith Wharton, 18 april 2024.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Encyclopædia Britannica, Edith Wharton, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, Edith Wharton, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Internet Broadway Database, Edith Wharton, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] Virginia Blain, Isobel Grundy & Patricia Clements, The Feminist Companion to Literature in English : Women Writers from the Middle Ages to the Present, 1990, s. 1154.[källa från Wikidata]
  5. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ American Women Writers : A Critical Reference Guide from Colonial Times to the Present, 1979.[källa från Wikidata]
  7. ^ Dictionary of Art Historians, läst: 23 april 2022, licens: Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.pulitzer.org , läst: 21 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  9. ^ Edith Wharton (på engelska), National Women's Hall of Fame, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ ”Edith Wharton | lex.dk” (på danska). Den Store Danske. 23 april 2023. https://denstoredanske.lex.dk/Edith_Wharton. Läst 26 april 2024. 
  11. ^ Hans Mehlin (1 april 2020). ”Nomination archive” (på amerikansk engelska). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/nomination/archive/show_people.php?id=10128. Läst 27 april 2024. 
  12. ^ ”Edith Wharton in Context”. assets.cambridge.com. https://assets.cambridge.org/97811070/10192/frontmatter/9781107010192_frontmatter.pdf. Läst 26 april 2024. 
  13. ^ ”Edith Wharton” (på engelska). womenofthehall.org. https://www.womenofthehall.org/inductee/edith-wharton/. Läst 23 april 2024. 
  14. ^ Lee 2008, sid. 21.
  15. ^ Lee 2008, sid. 22.
  16. ^ Benstock 1994, sid. 216.
  17. ^ Lee 2008, sid. 34.
  18. ^ Lee 2008, sid. 18.
  19. ^ ”How Can We Read Edith Wharton Today?”. New York Times. https://www.nytimes.com/2021/01/20/t-magazine/edith-wharton-custom-of-the-country.html. Läst 26 april 2024. 
  20. ^ ”How Edith Wharton Became Prestige TV's Most Influential Writer” (på amerikansk engelska). Town & Country. 14 februari 2022. https://www.townandcountrymag.com/about/a39001655/edith-wharton-influence-succession-gilded-age-yellowstone/. Läst 26 april 2024. 
  21. ^ [a b c d e] Lee 2008, sid. 16.
  22. ^ Dwight 1994, sid. 12–13.
  23. ^ ”Edith Wharton”. www.goodreads.com. https://www.goodreads.com/author/show/16.Edith_Wharton. Läst 26 april 2024. 
  24. ^ [a b] Lee 2008, sid. 7–8.
  25. ^ ”Edith Wharton | Biography, Books, Short Stories, & Facts | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 15 april 2024. https://www.britannica.com/biography/Edith-Wharton. Läst 26 april 2024. 
  26. ^ ”Edith Wharton's Writing Style and Short Biography | LitPriest” (på amerikansk engelska). Lit Priest. https://litpriest.com/authors/edith-wharton/. Läst 26 april 2024. 
  27. ^ [a b] ”CHRONOLOGY” (på engelska). editwharton.org. https://web.archive.org/web/20160506085111/http://www.edithwharton.org/edith-wharton/chronology/. Läst 23 april 2024. 
  28. ^ [a b c] Lee 2008, sid. 31.
  29. ^ Lee 2008, sid. 31–34.
  30. ^ Lee 2008, sid. 13–14.
  31. ^ Lee 2008, sid. 36.
  32. ^ ”10 Fascinating Facts About Edith Wharton” (på amerikansk engelska). Mental Floss. 26 januari 2021. https://www.mentalfloss.com/article/632699/edith-wharton-writer-facts. Läst 26 april 2024. 
  33. ^ Lee 2008, sid. 43.
  34. ^ Benstock 1994, sid. 38.
  35. ^ [a b] Lee 2008, sid. 35.
  36. ^ [a b] Lee 2008, sid. 61.
  37. ^ Lewis 1975, sid. 44–47.
  38. ^ New York, New York, "Marriage Index", 1866–1937
  39. ^ Lee 2008, sid. 74–75.
  40. ^ [a b] Lee 2008, sid. 81.
  41. ^ Lee 2008, sid. 82.
  42. ^ [a b c d] Lewis 1975.
  43. ^ Benstock 1994, sid. 193.
  44. ^ ”A Historical Guide to Edith Wharton” (på engelska). books.google.se. https://books.google.se/books?id=JYKs6vJG678C&pg=PA238&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 26 april 2024. 
  45. ^ [a b] Davis 2007.
  46. ^ Lee 2008, sid. 78–81.
  47. ^ ”Edith Wharton's World:Portraits of people and places” (på engelska). npg.si.edu. https://www.npg.si.edu/exh/wharton/whar3.htm. Läst 23 april 2024. 
  48. ^ ”Edith Wharton”. edithwharton.org. https://www.edithwharton.org/discover/edith-wharton/. Läst 26 april 2024. 
  49. ^ Condé Nast (31 januari 2013). ”The Legacy of Edith Wharton's "The Decoration of Houses"” (på amerikansk engelska). Architectural Digest. https://www.architecturaldigest.com/story/edith-wharton-decoration-of-houses-interior-design. Läst 29 april 2024. 
  50. ^ ”The Story Behind The Mount Edith Whartons Old Home” (på engelska). Culture Trip. 7 april 2018. https://theculturetrip.com/north-america/usa/massachusetts/articles/the-story-behind-the-mount-edith-whartons-old-home. Läst 26 april 2024. 
  51. ^ ”A Very Short Biography of Edith Wharton”. interestingliterature.com. https://interestingliterature.com/2017/01/a-very-short-biography-of-edith-wharton/. Läst 26 april 2024. 
  52. ^ Wright 1995, sid. 17–18.
  53. ^ ThriftBooks. ”Edith Wharton Books | List of books by author Edith Wharton” (på engelska). ThriftBooks. https://www.thriftbooks.com/a/edith-wharton/199615/. Läst 26 april 2024. 
  54. ^ Wright 1995, sid. 3.
  55. ^ ”Edith Wharton Chronology from the Edith Wharton Society”. public.wsu.edu. https://public.wsu.edu/~campbelld/wharton/wchron.htm. Läst 29 april 2024. 
  56. ^ Wright 1995, sid. 17.
  57. ^ Dwight 1994, sid. 183.
  58. ^ Dwight 1994, sid. 183-184.
  59. ^ [a b] Dwight 1994, sid. 190.
  60. ^ ”American Hostels for Refugees (Arromanches, Normandy)” (på engelska). collections.library.yale. https://collections.library.yale.edu/catalog/2014286. Läst 28 april 2024. 
  61. ^ Dwight 1994, sid. 188-189.
  62. ^ ”During World War I, Edith Wharton Visited the Desert and Harems of Morocco,” (på engelska). The National Endowment for the Humanities. https://www.neh.gov/humanities/2018/summer/feature/during-world-war-i-edith-wharton-visited-the-desert-and-harems-morocco-leading-unforgettable-book. Läst 26 april 2024. 
  63. ^ ”The Book of the Homeless (1916)” (på engelska). The Public Domain Review. https://publicdomainreview.org/collection/the-book-of-the-homeless-1916/. Läst 26 april 2024. 
  64. ^ ”The Project Gutenberg EBook of The Book of the Homeless, by Edith Wharton” (på engelska). Projekt Gutenberg. https://www.gutenberg.org/files/57584/57584-h/57584-h.htm. Läst 28 april 2024. 
  65. ^ Dwight 1994, sid. 202-203.
  66. ^ ”Fighting France: From Dunkerque to Belport by Edith Wharton” (på engelska). The Guardian. https://www.theguardian.com/books/2010/may/16/classics-corner-fighting-france-edith-wharton. Läst 28 april 2024. 
  67. ^ ”Fighting France, from Dunkerque to Belfort” (på engelska). Google Books. https://books.google.se/books/about/Fighting_France_from_Dunkerque_to_Belfor.html?id=8NLCDwAAQBAJ&redir_esc=y. Läst 28 april 2024. 
  68. ^ ”Fighting France: From Dunkerque to Belport” (på engelska). Good Reads. https://www.goodreads.com/book/show/291855.Fighting_France. Läst 28 april 2024. 
  69. ^ Wolff 1995, sid. 283.
  70. ^ Lee 2008, sid. 8.
  71. ^ ”Biografia de Edith Wharton”. www.biografiasyvidas.com. https://www.biografiasyvidas.com/biografia/w/wharton.htm. Läst 26 april 2024. 
  72. ^ ”This Week in History: Author, Chevalier, and Knitter Edith Wharton” (på engelska). pieceworkmagazine.com. https://pieceworkmagazine.com/week-history-edith-wharton/. Läst 28 april 2024. 
  73. ^ Lee 2008, sid. 450.
  74. ^ ”Summer, a novel” (på engelska). archive.org. https://archive.org/details/summernovel00wharuoft/page/30/mode/2up. Läst 28 april 2024. 
  75. ^ ”The Marne: a tale of the war (1918) by Edith Wharton” (på engelska). Barnes and Noble. https://www.barnesandnoble.com/w/the-marne-edith-wharton/1123415509. Läst 28 april 2024. 
  76. ^ Wharton: A Son at the Front (LOA eBook Classic) ”Wharton: A Son at the Front (LOA eBook Classic)” (på engelska). Library of America. https://www.loa.org/books/437-a-son-at-the-front-loa-ebook-classic/Edith Wharton: A Son at the Front (LOA eBook Classic). Läst 28 april 2024. 
  77. ^ ”Edith Wharton (American, 1862–1937)” (på engelska). bates.edu. https://www.bates.edu/museum/exhibitions/edith-wharton-biography/#:~:text=Wharton%20was%20the%20first%20woman%20to%20receive%20the,an%20honorary%20Doctorate%20of%20Letters%20from%20Yale%20University.. Läst 28 april 2024. 
  78. ^ ”Edith Wharton collection” (på engelska). Archives at Yale. https://archives.yale.edu/repositories/11/resources/1575. Läst 28 april 2024. 
  79. ^ ”Edith Wharton” (på engelska). Oxford Bibliographies. https://www.oxfordbibliographies.com/display/document/obo-9780199827251/obo-9780199827251-0188.xml. Läst 28 april 2024. 
  80. ^ Nelson, Randy F.. ”The almanac of American letters”. https://archive.org/details/almanacofamerica00nels/page/8/mode/2up. 
  81. ^ ”About the Edition” (på engelska). Complete Works of Edith Wharton. 28 februari 2016. https://whartoncompleteworks.org/about/. Läst 26 april 2024. 
  82. ^ ”A controversial Pulitzer Prize brings Edith Wharton and Sinclair Lewis together” (på engelska). blog.loa.org. 28 juni 2011. https://blog.loa.org/2011/06/controversial-pulitzer-prize-brings.html. Läst 23 april 2024. 
  83. ^ ”Author bio: Edith Wharton”. www.fadedpage.com. https://www.fadedpage.com/csearch.php?author=Wharton,%20Edith. Läst 27 april 2024. 
  84. ^ ”A Backward Glance: An Autobiography by Edith Wharton” (på engelska). thriftbooks.com. https://www.thriftbooks.com/w/a-backward-glance-an-autobiography_edith-wharton_louis-auchincloss/337696/#edition=3457848&idiq=4457658. Läst 28 april 2024. 
  85. ^ ”A Backward Glance” (på engelska). goodreads.com. https://www.goodreads.com/book/show/5261.A_Backward_Glance. Läst 28 april 2024. 
  86. ^ Benstock 1994, sid. 86.
  87. ^ "Edith Wharton, 75, Is Dead in France". The New York Times, 13 augusti 1937.
  88. ^ Benstock 
  89. ^ ”Who was Edith Wharton? Everything You Need to Know” (på amerikansk engelska). www.thefamouspeople.com. https://www.thefamouspeople.com/profiles/edith-newbold-jones-1293.php. Läst 26 april 2024. 
  90. ^ Steiner, Wendy (17 oktober 1993). ”Finishing Off Edith Wharton” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/1993/10/17/books/finishing-off-edith-wharton.html. Läst 29 april 2024. 
  91. ^ ”Fast and loose”. openlibrary.org. https://openlibrary.org/books/OL4909053M/Fast_and_loose. Läst 29 april 2024. 
  92. ^ ”Fast and loose: A novelette” (på engelska). Goodreads. https://www.goodreads.com/book/show/4629289-fast-and-loose. Läst 29 april 2024. 
  93. ^ ”The Last Giustianini” (på engelska). americanliterature.com. https://americanliterature.com/author/edith-wharton/short-story/the-last-giustianini. Läst 29 april 2024. 
  94. ^ ”BBC Radio 3 - Drama on 3, The Shadow of a Doubt” (på brittisk engelska). BBC. https://www.bbc.co.uk/programmes/m0000xfl. Läst 26 april 2024. 
  95. ^ Smithsonian Magazine. ”A Lost Edith Wharton Play Debuts on Stage for the First Time” (på engelska). Smithsonian Magazine. https://www.smithsonianmag.com/smart-news/a-lost-edith-wharton-play-is-performed-for-the-first-time-180982795/. Läst 26 april 2024. 
  96. ^ [a b] Mulalic, Almasa. ”Material Details in Edith Wharton’s Writings” (på engelska). researchgate.net. https://www.researchgate.net/publication/301944958_Material_Details_in_Edith_Wharton's_Writings. Läst 28 april 2024. 
  97. ^ [a b] ”Remarks on Edith Wharton’s Collected Stories by editor Maureen Howard” (på engelska). Lubrary of America. https://web.archive.org/web/20230609170819/https://www.loa.org/news-and-views/141-remarks-on-edith-whartons-_collected-stories_-by-editor-maureen-howard. Läst 28 april 2024. 
  98. ^ Lee 2008, sid. 23.
  99. ^ ”Review on The Fruit of the Tree by Edith Wharton” (på engelska). Google Books. https://books.google.se/books?id=__I_PcOFSw8C&pg=PA762&redir_esc=y. Läst 27 april 2024. 
  100. ^ ”Italian Villas and Their Gardens” (på engelska). Google Books. https://books.google.se/books/about/Italian_Villas_and_Their_Gardens.html?id=KWUAAAAAYAAJ&redir_esc=y. Läst 27 april 2024. 
  101. ^ ”A Motor-flight Through France” (på engelska). Google Books. https://books.google.se/books?id=By82AAAAMAAJ&redir_esc=y. Läst 27 april 2024. 
  102. ^ ”A Lost Edith Wharton Play Debuts on Stage for the First Time” (på engelska). smithsonianmag.com. https://www.smithsonianmag.com/smart-news/a-lost-edith-wharton-play-is-performed-for-the-first-time-180982795/. Läst 27 april 2024. 
  103. ^ ”On Her Birthday, In Praise of Edith Wharton's Acerbic Pen”. The New Republic. ISSN 0028-6583. https://newrepublic.com/article/116317/edith-wharton-her-best-works-conributions-american-literature. Läst 26 april 2024. 
  104. ^ 5libros (6 september 2021). ”Los 10 mejores libros de Edith Wharton” (på spanska). 5libros. https://5libros.net/edith-wharton/. Läst 26 april 2024. 
  105. ^ ”Edith Wharton” (på engelska). americanliterature.com. https://americanliterature.com/author/edith-wharton. Läst 26 april 2024. 
  106. ^ Tolentino, Jia (9 september 2019). ”What Edith Wharton Knew, a Century Ago, About Women and Fame in America” (på amerikansk engelska). The New Yorker. ISSN 0028-792X. https://www.newyorker.com/books/second-read/what-edith-wharton-knew-a-century-ago-about-women-and-fame-in-america. Läst 26 april 2024. 
  107. ^ ”Article clipped from The Kansas City Star - Television” (på engelska). Newspapers by Ancestry. https://www.newspapers.com/article/the-kansas-city-star/143688317/. Läst 27 april 2024. 
  108. ^ ”The house of mirth : the play of the novel / dramatized by Edith Wharton and Clyde Fitch, 1906 ; edited, with an introd., notes, and appendixes by Glenn Loney” (på engelska). National Library of Australia. https://catalogue.nla.gov.au/catalog/2897041. Läst 27 april 2024. 
  109. ^ ”The play of the novel The house of mirth” (på engelska). openlibrary.org. https://openlibrary.org/works/OL15000223W/The_play_of_the_novel_The_house_of_mirth. Läst 27 april 2024. 
  110. ^ Arthur Pollock (8 januari 1935). ”The Old Maid”. Brooklyn Daily Eagle: s. 11. 
  111. ^ ”The Old Maid' Steals Pulitzer Play Prize”. Daily News: s. 177. 7 maj 1935. 
  112. ^ ”Forgotten for a century, rediscovered play The Shadow of a Doubt mixes melodrama and satire” (på engelska). The Globe and Mail. https://www.theglobeandmail.com/arts/theatre-and-performance/reviews/article-forgotten-for-a-century-rediscovered-play-the-shadow-of-a-doubt-mixes/. Läst 27 april 2024. 
  113. ^ ”San Francisco Ballet – Unbound Festival Program B: works by Myles Thatcher, Cathy Marston, David Dawson – San Francisco” (på engelska). dancetabs.com. https://dancetabs.com/2018/04/san-francisco-ballet-unbound-festival-prog-b-myles-thatcher-cathy-marston-david-dawson-sf/. Läst 27 april 2024. 
  114. ^ ”15c Edith Wharton single” (på engelska). postalmuseum.si.edu. https://postalmuseum.si.edu/object/npm_1999.2004.142. Läst 26 april 2024. 

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lee, Hermione (2008). Edith Wharton. ISBN 9780099763512 
  • Dwight, Eleanor (1994). Edith Wharton: An Extraordinary Life. ISBN 978-0-8109-3971-4 
  • Benstock, Shari (1994). No Gifts from Chance: A Biography of Edith Wharton. ISBN 9780140172836 
  • Lewis, R.W.B (1975). Edith Wharton: What a Biography. ISBN 978-0-09-935891-6 
  • Davis, Mary Virginia (2007). "Edith Wharton". Magills Survey of American Literature 
  • Wright, Sarah Bird (1995). Edith Wharton Abroad: Selected Travel Writings 
  • Wolff, Cynthia Griffin (1995). A Feast of Words: The Triumph of Edith Wharton. ISBN 0-201-40918-6 
  • Litteraturhandboken (1971)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Edith Wharton.
 Wikiquote har citat av eller om Edith Wharton.
Wikisource har originalverk relaterade till Edith Wharton.

Arkivmaterial[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Edith_Wharton&oldid=54703805”