Fältgökbi
| Fältgökbi Status i Sverige: Nära hotad[1] Status i Finland: Starkt hotad[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Gökbin Nomada |
| Art | Fältgökbi Nomada subcornuta |
| Vetenskapligt namn | |
| § Nomada subcornuta | |
| Auktor | (Kirby, 1802) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Fältgökbi (Nomada subcornuta) är en stekelart som först beskrevs av Kirby 1802. Fältgökbi ingår i släktet gökbin och familjen långtungebin.[1]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Ett bi med mycket varierande färgteckning. Mellankroppen är vanligen svart med två gula eller röda fläckar på den bakre delen och gula eller röda fält vid vingfästena, skulderhörnen och ofta även på den främre, övre delen. Benen och antennerna är främst röda till rödgula, med en del svarta eller mörkbruna partier. Bakkroppen är svart med gula och delvis även röda teckningar. På tergit[3] 2 och 3 finns stora, men vanligen skilda, gula fläckar på sidorna. På de efterföljande tergiterna är dessa sammansmälta till tvärband (på tergit 4 kan detta dock vara avbrutet på ett litet parti i mitten). Arten är liten, med en kroppslängd vanligen på 10 till 11 mm. Det finns dock ännu mindre former, med en längd på endast 8 mm; dessa brukar ha en mörkare färgteckning.[1] Gullgökbi är en förväxlingsart.[4]
Taxonomi[redigera | redigera wikitext]
Taxonomin är omdebatterad; tidigare ifrågasattes fältgökbiets artstatus, det betraktades av vissa auktoriteter som en underart till gullgökbi (Nomada fulvicornis).[4] Numera förefaller det allmänt anses som en sann art. Däremot har man påträffat flera former av biet som kan komma att få egen artstatus.[1][4]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Fältgökbiet bygger inga egna bon, utan larven lever som boparasit hos sotsandbi. I den norra delen av artens svenska utbredningsområde förekommer inga sotsandbin, så där måste värdarten vara en annan, ännu okänd art. Arten föredrar habitat som blomrika marker som torrängar på sandjord, magra åkervallar, trädesåkrar och sandhedar. Den flyger från mitten av juni till juli, ibland in i augusti.[1]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Artens europeiska utbredning är osäker på grund av den taxonomiska tveksamheten (se ovan), men man antar att den omfattar Mellan- och Sydeuropa inklusive Brittiska öarna. I Sverige förekommer arten dels i ett sydligt område som omfattar Skåne, Blekinge, Småland och Öland, dels ett nordligt från norra Östergötland och områdena kring Mälaren.[1] Den senare, nordliga populationen kan emellertid komma att betraktas som en egen art.[4] Den förekommer sällsynt även i Finland[1], framför allt i sydöst[2], i Danmark[1] samt i Norge, där den endast påträffats en gång[5].
Status[redigera | redigera wikitext]
Fältgökbiet är ett sällsynt bi: I Sverige är arten rödlistad som nära hotad ("NT")[1], i Finland som starkt hotad ("EN")[2], och i Norge som akut hotad ("CR")[5]. Främsta orsaken är habitatförlust, både genom moderniseringen av jordbruket med storskalighet inom skogsjordbruket och övergödning samt genom förändringar i hävden av sandmarker (som beläggningsarbeten av sandvägar).[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h i j] Niklas Johansson, Björn Cederberg (2016). ”Nomada subcornuta Fältgökbi”. Artdatabanken. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/106770/pdf. Läst 15 mars 2017.
- ^ [a b c] Juho Paukkunen (2014). ”Fältgökbi — Nomada subcornuta (Kirby, 1802)”. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.204699?locale=sv#show. Läst 18 mars 2017.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex stycken, hanen sju. De numreras med början framifrån.
- ^ [a b c d] Johansson, Niklas (2014) (PDF, 4,24 MB). Vildbin och andra skyddsvärda insekter på sandmarker längs Nybroåsen. Länsstyrelsen Kalmar län. sid. 33. https://www.lansstyrelsen.se/download/18.4e0415ee166afb59324162b1/1542101153289/Vildbin%20och%20andra%20skyddsvärda%20insekter%20på%20sandmarker%20längs%20Nybroåsen%20-%20201415.pdf. Läst 18 mars 2017
- ^ [a b] Frode Ødegaard. ”Tannvepsebie Nomada subcornuta (Kirby, 1802)” (på norska). Artsdatabanken, Norge. http://artsdatabanken.no/Pages/139497. Läst 15 mars 2017.