Fallogocentrism

Från Wikipedia

Fallogocentrism är en term som myntades av den franske filosofen Jacques Derrida för att beskriva det manliga (fallos) sättet att tala och berätta om tillvaron och historien.[1] Fallogocentrism är en portmanteau, bildad av orden fallocentrism, det vill säga betoningen av det manliga könsorganet, och logocentrism, det vill säga uppfattningen att språket utgör ett förnuftigt uttryckssätt.[2] Genom lanseringen av fallogocentrismen ville Derrida inom ramen för dekonstruktionen belysa och kritisera hur logocentrismen hade blivit könsbestämd av en maskulinistisk och patriarkal agenda.[3]

Derrida utvecklar sitt resonemang kring fallogocentrism i La pharmacie de Platon (1968; Platons apotek).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Richards, Kevin Malcolm (2008) (på engelska). Derrida Reframed: A Guide for the Arts Student. Contemporary Thinkers Reframed series. London: I.B. Tauris. ISBN 978-1-84511-546-3 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Richards, sid. 142
  2. ^ Richards, sid. 103
  3. ^ Richards, sid. 101