Francesca Manieri

Från Wikipedia
Francesca Manieri
Francesca Manieri under filmfestivalen i Berlin 2024.
Född1979
Palestrina
Medborgare iItalien
Utbildad vidCentro sperimentale di cinematografia[1]
SysselsättningManusförfattare
Redigera Wikidata

Francesca Manieri, född 1979 i Palestrina, är en italiensk manusförfattare.[2] Hon har arbetat med film-, TV- och teatermanus sedan mitten av nollnolltalet. 2022 uppmärksammades hon för sin medverkan i långfilmen Min enastående mamma[3] och 2024 för Supersex. För den sistnämnda TV-serien, omkring porrskådespelaren Rocco Siffredis liv, stod hon både för manus och originalidé. Tidigare har hon även uppmärksammats för TV-serien We Are Who We Are.[4]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Manieri föddes i Palestrina, en mindre ort strax öster om Rom. Hon studerade till filmskapare på den nationella filmskolan Centro sperimentale di cinematografia i Rom, varefter hon började samarbeta med filmregissörer som Peter Dal Monte och Giuseppe Piccioni. Tillsammans med den senare skrev hon manuset till Il rosso e il blu, och sedan följde filmer som La foresta di ghiaccio (regi: Claudio Noce), Vergine giurata (regi: Laura Bispuri), Veloce come il vento (regi: mateo Rovere) och Nemiche per la pelle (regi: Luca Lucini). Tillsammans med Sydney Sibilia och Luigi Di Capua författade hon manus till Smetto quando voglio – Masterclass. Genrevalet inkluderar komedier och dramer, genrefilmer och "festivalfilmer".[5]

2010-talet[redigera | redigera wikitext]

I slutet av nollnolltalet arbetade Manieri även flitigt med teatermanus, inklusive flera till uppsättningar på Nuovo Teatro i Neapel samt Teatro Colosseo. Därefter sysselsatte hon sig även med ett antal manus till kortfilmer och dokumentärer, och på senare år med allt fler TV-produktioner. Redan 2010 nominerades hon till en David di Donatello, för sin medverkan till kortfilmen Passing Time.[6] Hon har senare nominerats eller belönats med filmpriser för bland annat Il rosso e il blu,[7] Vergine giurata,[8] Veloce come il vento och Piccoli crimini coniugali.

2020-talet[redigera | redigera wikitext]

2024 blev hon ett än mer uppmärksammat namn, i samband med att Netflix-serien Supersex hade premiär. Manieri har en bakgrund som författare till berättelser om kvinnlig egenmakt, så hon var mer än skeptisk när hon fick förslaget att utveckla en TV-serie om den beryktade italienske porrskådespelaren Rocco Siffredi och hans liv. Efter en veckas betänketid tackade hon dock ja, efter att hon insett att uppdraget gav henne en chans att få utforska "kärnan i den moderna manligheten". Resultatet blev en intim och karaktärsdriven coming of age-historia, om en skådespelare som medvetet arbetade fram en kall och hård filmpersona som stod i kontrast mot skådespelarens familjeliv.[5]

Serien var ett projekt som Netflix' italienska vice produktionschef Eleanora Andreatta förberett i flera års tid, med en enligt henne "utmanande men äkta historia" som kan lyfta debatten om den moderna västerländska sexualiteten, i en tid av genusdebatt och internetpornografi.[5] En av seriens regissörer är Matteo Rovere, som 2016 regisserade Veloce come il vento efter Manieris manus.[9] Manieri ser filmens ämne pornografin som en spegel av den moderna besatthet där människor har svårt att kombinera kärlek och sexualitet.[10] Både Siffredi och Manieri fick stor uppmärksamhet när de närvarade på 2024 års filmfestival i Berlin.[11]

Ett annat uppmärksammat manus från senare år är det till Min enastående mamma, en långfilm från 2022 med bland andra Penélope Cruz. Ämnet, transsexualitet i 1970-talets Sydeuropa,[12] har tidigare bland annat synts i spanska Cambio de sexo (1977, med Victoria Abril i rollen som José María / María José).[13]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Långfilmer och dokumentärer (manus)[redigera | redigera wikitext]

  • Solo per oggi (dokumentär, 2005) – manus med Andrea De Sica[14]
  • Oliver trans (2006)
  • Sirlei (2007)
  • L'inferno sono gli altri, regi av Andrea De Sica (2007)
  • L'esame, regi av Andrea De Sica (dokumentär, 2007)[14]
  • Vite infortunate (dokumentär, 2007)[14]
  • Palude, regi av Stefano Lorenzi (2008)[14]
  • All Human Rights for All, regi av Antonello Grimaldi (2008)
  • Zanzibar – una storia d'amore (dokumentär, 2009) – manus och regi med Monica Pietrangeli[14]
  • La Guarigione (2009)
  • Il rosso e il blu, regi av Giuseppe Piccioni (2012)
  • Menhir (2013)
  • Moby Prince, regi av Daniele Vicari (2013)
  • Passione sinistra, regi av Marco Ponti (2013) – synopsis
  • La foresta di ghiaccio, regi av Claudio Noce (2014)
  • Vergine giurata, regi av Laura Bispuri (2015)
  • Veloce come il vento, regi av Matteo Rovere (2016)
  • Nemiche per la pelle, regi av Luca Lucini (2016)
  • Piccoli crimini coniugali, regi av Alex Infascelli (2017)
  • Smetto quando voglio – Masterclass, regi av Sydney Sibilia (2017)
  • Amori che non sanno stare al mondo, regi av Francesca Comencini (2017)
  • Dove cadono le ombre, regi av Valentina Pedicini (2017)
  • Smetto quando voglio – Ad honorem, regi av Sydney Sibilia (2017)
  • Figlia mia, regi av Laura Bispuri (2018)
  • Il primo re, regi av Matteo Rovere (2018/2019)
  • L'incredibile storia dell'Isola delle Rose, regi av Sydney Sibilia (2020)
  • Min enastående mamma (L'immensità), regi av Emanuele Crialese (2022)[3]

Kortfilmer (manus)[14][redigera | redigera wikitext]

  • Il grande spettacolo, regi av Andrea De Sica (2008)
  • Grande spettacolo stasera, regi av Andrea De Sica (2009)
  • Salve regina, regi av Laura Bispuri (2010)
  • Solo un gioco, regi av Elisa Amoruso (2010)
  • Passing Time, regi av Laura Bispuri (2010)
  • The Cricket, regi av Stefano Lorenzi (2011)
  • Era ieri, regi av Valentina Pedicini (2016)

Television[14][redigera | redigera wikitext]

  • Il miracolo, TV-serie för Sky Italia, regi av Niccolò Ammaniti (2018)
  • Luna nera, miniserie för Netflix, regi av Francesca Comencini et al (2020)
  • We Are Who We Are, miniserie, regi av Luca Guadagnino (2020)
  • Anna, TV-serie (2021)
  • Supersex, TV-serie (2024) – även seriens skapare och produktionsassistent

Teater[14][redigera | redigera wikitext]

  • L'uomo piegato, regi av Pierpaolo Sepe (2006) – dramaturgi
  • Mister T, regi av Pierpaolo Sepe (2006) – manus
  • L'altra metà, Teatro Cometa Off, regi av Laura Bispuri (2007) – manus
  • Via Longoni – notturno per una regina, Teatro Colosseo (Castelverde) – regi
  • Il senso della lotta, Teatro Colosseo (Rom), regi av Pierpaolo Sepe (2007) – manus
  • L'amorosa inchiesta, Teatro Valle (2009) – regiassistent
  • Atto senza parole e altri testi, Nouvo Teatro (Neapel), regi av Pierpaolo Sepe (2009)
  • Chinese coffee, Nuovo Teatro (Neapel), regi av Pierpaolo Sepe (2010)
  • Erodiade, Teatro Piccoli Eliseo, regi av Pierpaolo Sepe (2010) – dramaturgi
  • Maria, Nuovo Teatro (Neapel), regi av Antonio Latella (2011) – manus

Utmärkelser och nomineringar[redigera | redigera wikitext]

  • 2010 – David di Donatello – priset för bästa kortfilm (Passing Time)[6]
  • 2013 – nominering till Nastro d'argento[7][15] – priset för bästa manus (2013), för Il rosso e il blu
  • 2015 – Tribeca Film Festival[8] – Nora Ephron-priset, för Vergine giurata
  • 2017 – nominering till David di Donatello[16] – priset för bästa originalmanus, för Veloce come il vento
  • 2017 – nominering till Nastro d'argento – priset för bästa manus, för Piccoli crimini coniugali

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från italienskspråkiga Wikipedia, 6 april 2024.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, fondazione.cinetecadibologna.it .[källa från Wikidata]
  2. ^ Stefano Stefanutto Rosa (23 april 2016). ”Francesca Manieri: così scrivo il sequel di Smetto quando voglio” (på italienska). news.cinecitta.it. https://cinecittanews.it/francesca-manieri-cosi-scrivo-il-sequel-di-smetto-quando-voglio/. Läst 13 maj 2024. 
  3. ^ [a b] ”Min enastående mamma (2022) - SFdb”. https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=685288. Läst 14 maj 2024. 
  4. ^ Nick Vivarelli (3 oktober 2022). ”Porn Star Rocco Siffredi Says Netflix ‘Supersex’ Show Will Not Be a Realistic Depiction of His Life” (på amerikansk engelska). Variety. https://variety.com/2022/global/global/porn-star-rocco-siffredi-netflix-supersex-show-1235391209/. Läst 14 maj 2024. 
  5. ^ [a b c] Jesse Whittock (5 mars 2024). ”Netflix’s Tinny Andreatta & Writer Francesca Manieri On Why Porn Star Drama ‘Supersex’ Speaks To Modern Masculinity & The Streamer’s Italian Slate” (på amerikansk engelska). Deadline. https://deadline.com/2024/03/netflix-italy-supersex-rocco-siffredi-tinny-andreatta-1235842929/. Läst 14 maj 2024. 
  6. ^ [a b] ”Francesca Manieri” (på amerikansk engelska). ipcinternationalsrl.com. https://www.ipcinternationalsrl.com/en/profile/francesca-manieri/. Läst 13 maj 2024. 
  7. ^ [a b] ”Nastri 2013: sbanca Tornatore”. cinegiornalisti.com. 6 juli 2013. https://web.archive.org/web/20160305060409/http://www.cinegiornalisti.com/magazineonlinevisualizza_new.asp?id=6258. Läst 13 maj 2024. 
  8. ^ [a b] ”Vergine giurata vince al Tribeca” (på italienska). Rivista del Cinematografo. 25 april 2015. https://www.cinematografo.it/news/vergine-giurata-vince-al-tribeca/. 
  9. ^ Zac Ntim (15 januari 2024). ”‘Supersex’ Trailer: First Look At Netflix Series Inspired By Life Of Porn Star Rocco Siffredi” (på amerikansk engelska). Deadline. https://deadline.com/video/supersex-trailer-netflix-porn-star-rocco-siffredi/. Läst 14 maj 2024. 
  10. ^ Martin, Laura (7 mars 2024). ”Supersex: Netflix's candid look at the life of a male porn superstar” (på brittisk engelska). www.bbc.com. https://www.bbc.com/culture/article/20240306-supersex-netflixs-candid-look-at-the-life-of-a-male-porn-superstar. Läst 14 maj 2024. 
  11. ^ Boris Sollazzo (15 mars 2024). ”Adult Film Icon Rocco Siffredi on Netflix’s ‘Supersex’: “I Was Born to Do Porn”” (på amerikansk engelska). The Hollywood Reporter. https://www.hollywoodreporter.com/tv/tv-news/porn-star-rocco-siffredi-supersex-interview-1235852868/. Läst 14 maj 2024. 
  12. ^ Samuelson, Andreas (8 maj 2023). ”Min enastående mamma: Penélope Cruz i italiensk 1970-talsnostalgi med transtema”. https://www.moviezine.se/movies/min-enastaende-mamma. Läst 20 maj 2024. 
  13. ^ ”Cambio de sexo” (på spanska). https://www.filmin.es/pelicula/cambio-de-sexo. Läst filmin.es. 
  14. ^ [a b c d e f g h] ”Francesca Manieri” (på engelska). IPC International. https://www.ipcinternationalsrl.com/en/profile/francesca-manieri/?print=1. Läst 13 maj 2024. 
  15. ^ ”Nastri d’Argento 2017, i vincitori: trionfano ‘Indivisibili’ e ‘La tenerezza’. Premiato anche ‘The Young Pope’”. Il Fatto quotidiano. 7 juli 2017. https://www.ilfattoquotidiano.it/2017/07/02/nastri-dargento-2017-trionfano-indivisibili-e-la-tenerezza-a-faenza-il-premio-alla-carriera/3701852/. Läst 13 maj 2024. 
  16. ^ Andrea Francesco Berni (27 mars 2017). ”David di Donatello 2017: Miglior Film a La Pazza Gioia, tutti i vincitori!” (på italienska). Cinema - BadTaste.it. https://www.badtaste.it/cinema/articoli/david-donatello-2017-vincitori-aggiornamento/. Läst 13 maj 2024. 
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Francesca_Manieri&oldid=54771672”