George Meany

Från Wikipedia
George Meany
Född16 augusti 1894[1][2][3]
New York[4], USA
Död10 januari 1980[1][2][3] (85 år)
George Washington University Hospital[5], USA
BegravdGate of Heaven Cemetery
Medborgare iUSA
SysselsättningFunktionär[6], fackföreningsperson
Utmärkelser
Laetare-medaljen (1955)[7]
Freedom Award (1965)
Labor Hall of Honor (1989)
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem
Presidentens frihetsmedalj
Redigera Wikidata

George Meany, född den 16 augusti 1894 i Harlem i New York, död den 10 januari 1980 i Washington, D.C., var en amerikansk fackföreningsledare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Meanys föräldrar var båda amerikansk-födda och av irländsk härkomst. Hans förfäder hade immigrerat till USA på 1850-talet. Han växte upp i Port Morris i stadsdelen Bronx, dit hans föräldrar hade flyttat när han var fem år gammal. I sin fars fotspår, avslutade Meany gymnasiet vid 16 års ålder, för att genomgå en femårig lärlingsutbildning som rörmokare, och fick sitt gesällbrev 1917.

År 1920 blev Meany invald i styrelsen för den lokala fackklubben och 1922 blev han lokal ombudsman på heltid för fackföreningen, som då hade 3.600 medlemmar. År 1923 valdes han till sekreterare i New York Building Trades Council. Han vann ett domstolsföreläggande mot en lockout 1927, vilket då ansågs vara en innovativ taktik för en fackförening.

År 1934 blev han ordförande i New York State Federation of Labor och år 1936 var han med och grundade The American Labor Party tillsammans med David Dubinsky och Sidney Hillman, som ett medel för att organisera stödet till omval det året av president Franklin D. Roosevelt och borgmästaren Fiorello La Guardia bland socialister i fackföreningsrörelsen.

Meany blev ordförande för The American Federation of Labor, AFL 1952 och förespråkade då omedelbart en sammanslagning av de två rivaliserande amerikanska arbetsmarknadsorganisationerna. Walter Reuther i United Auto Workers blev vid samma tid ordförande för Congress of Industrila Organization, CIO, och han stödde också en sammanslagning.

Det tog Meany tre år att förhandla fram fusionen, och han måste övervinna betydande motstånd. John L. Lewis i United Mine Workers kritiserade planen, och hans fackförbund vägrade att gå med i AFL-CIO. Jimmy Hoffa, då andreman i Teamster Union, protesterade också men Teamsters gick ändå med i sammanslagningen från början.

Meany tjänstgjorde som ordförande för kombinerade AFL-CIO från 1955 till 1979 Han hade rykte om personlig integritet, opposition mot korruption och antikommunism. Han kallades "den mest nationellt erkände arbetsmarknadsledaren i landet under mer än två decennier i mitten av 1900-talet."

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, George Meany, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, George Meany, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Find a Grave, George Meany, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Мини Джордж”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Sally Buzbee (red.), The Washington Post, Fred Ryan, läs onlineläs online, läst: 4 mars 2021 .[källa från Wikidata]
  6. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 mars 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, laetare.nd.edu .[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]