Historiska underofficersgrader i svenska armén

1600–1833/37

Från början av 1600-talet till befälsreformerna 1833 (indelta armén) och 1837 (värvade armén) fanns det följande underofficersgrader.

Infanteriet	Kavalleriet	Artilleriet
Fältväbel	Kvartermästare	Styckjunkare, överfyrverkare, överminör, översappör
Sergeant	–	Sergeant
Förare	–	–
Furir	–	Furir
Rustmästare	Korpral	–

1833/37–1875

Infanteriet	Kavalleriet	Artilleriet
Fanjunkare	Fanjunkare	Styckjunkare
Sergeant	Sergeant	Sergeant
Furir	–	–

1875–1936

Artilleriet	Intendenturkåren, tygkåren	Övriga truppslag
Styckjunkare	Förvaltare	Fanjunkare
Sergeant	Sergeant	Sergeant

1936–1949

Intendenturkåren, tygkåren	Artilleriet	Övriga truppslag
Förvaltare	–	–
Fanjunkare	Styckjunkare	Fanjunkare
Sergeant	Sergeant	Sergeant

1949–1972

Artilleriet	Övriga truppslag
Förvaltare	Förvaltare
Styckjunkare	Fanjunkare
Sergeant	Sergeant

När förvaltargraden infördes som högsta underofficersgrad i alla truppslag, hade dåvarande intendenten i Livrustkammaren Heribert Seitz gjort en utredning och föreslagit gradbenämningen "stabsfanjunkare". Svenska underofficersförbundet underkände dessa förslag och föreslog i stället "förvaltare". Överbefälhavaren (ÖB) föreslog sedan "överfanjunkare" vilket förbundet också gick emot. ÖB ansåg dock "förvaltare" vara alltför civilt och föreslog "stabsförvaltare", medan förbundet vidhöll "förvaltare" eller eventuellt "stabsförvaltare". Som framgår fattade regeringen beslut om att använda tjänstegradbenämningen "förvaltare".