Hycklingeorgeln
Hycklingeorgeln är en piporgel, byggd av Pehr Schiörlin 1810 som ursprungligen stått i Hycklinge kyrka i Östergötland. Numera finns den på Statens historiska museum i Stockholm.
Kronologi[redigera | redigera wikitext]
- 1947 överlät Nordiska museet till Statens historiska museum den piporgel, byggd 1810 av Pehr Schiörlin, som man förvärvat från Hycklinge kyrka i Östergötland.
- 1954 sattes Hycklingeorgeln upp i museets barocksal av den danska firman Theodor Frobenius & Co. Samtidigt erhöll man de ursprungliga fasadpiporna från Hycklinge och orgeln försågs med en provisorisk fasad. Verket är mekaniskt och har svarta undertangenter. Nästan alla pipor är ljudande.
- 1963 renoverades orgeln av Magnus Fries, Sparreholm.
- 1974 - Originalfasaden sattes upp av Robert Gustavsson, Härnösand och till Hycklinge kyrka tillverkades en kopia av originalet.
- 1979 - Temperering i schiörlintemperatur utfördes av Mads Kjersgaard, varvid lufttrycket höjdes från 58 mm till den sannolikt ursprungliga om cirka 74 mm. En 1974 insatt stötfångarbälg avlägsnas.
Ursprunglig & nuvarande disposition[redigera | redigera wikitext]
Manual C-f³ | Pedal C-a° |
Gedact 8' | bihängd |
Principal 8', D (fasad) | |
Gamba 4, B' | |
Oppenfluit 8', D | |
Qwin[ta]dena 8' | |
Principal 4', B/D (fasad) | |
Gedact fluit 4' | |
Qwinta 3' (eg. 2 2/3') | |
Octafwa 2' | |
Mextura III Cor | |
Trumpet 8', B/D | |
Woxhumana 8', D |
Diskografi[redigera | redigera wikitext]
- Voluntary d-moll / Arnér, Gotthard, orgel. Singel. Statens historiska museum. Utan nummer och årtal.
Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]
- Einar Erici: Orgelinventarium, Kyrkomusikernas riksförbund, Stockholm (1964) - Hycklingeorgeln, sid. 264
- Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Proprius förlag, Stockholm (1985), sid. 17, ISBN 91-7118-499-6
- Hans Hellsten: Instrumentens drottning - Orgelns historia och teknik, Natur & Kultur, Germans musikförlag, Stockholm (2002), ISBN 91-27-09354-9