Ian Person
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Ian Person | |
.jpg) Ian Person på Grammisgalan 2013. | |
| Född | 13 februari 1969 (55 år) |
|---|---|
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Gitarrist |
| Redigera Wikidata | |
Christian "Ian" Persson, även känd som Ian Person, född 13 februari 1969, är en svensk artist, kompositör, gitarrist och musikproducent. Han var gitarrist och låtskrivare i gruppen The Soundtrack of Our Lives. Han var även medlem i Union Carbide Productions och Stonefunkers. Sedan 2017 är gitarrist i hardcorebandet Pablo Matisse.
Person har gett ut soloalbum under eget namn, bland annat albumet Exit:Highway of light. Person har också komponerat filmmusik till filmen The Eternal Road (2023). Han producerade även Jerry Williams sista album Ghost Rider [1] där han även skrev musik och var gitarrist.
Diskografi[redigera | redigera wikitext]
Union Carbide Productions [2][redigera | redigera wikitext]
- Studioalbum
- 1991 – From Influence To Ignorance
- 1992 – Swing
- Singlar
- 1989 – San Francisco Boogie (Hoffmann mix) / Down on the Farm
- 1992 – High Speed Energy / Doin' My Time
- 1999 – Off the Wall / I'm Alive
- 2003 – Be Myself Again (Extended Single Version) / San Francisco Boogie (Exclusive Ambivalent Single Mix)
Stonefunkers [3][redigera | redigera wikitext]
- Studioalbum
- 1995 – Material
- Singlar
- 1995 – Individuality
- 1995 – Wreck The Show
The Soundtrack of Our Lives[4][redigera | redigera wikitext]
- Studioalbum
- 1996 – Welcome to the Infant Freebase
- 1998 – Extended Revelation for the Psychic Weaklings of Western Civilization
- 2001 – Behind the Music
- 2004 – Origin Vol. 1
- 2008 – Communion
- 2012 – Throw it to the Universe
- EP
- 1996 – Homo Habilis Blues
- 1997 – Blow My Cool
- 1997 – Mantra Slider
- 2000 – Gimme Five!
- 2001 – Sister Surround
- 2010 – The Immaculate Convergence
- 2010 – Live at Lime With The Soundtrack of Our Lives
- 2012 – Shine On (There's Another Day After Tomorrow)
- 2013 – Impacts & Egos
- Singlar (urval)
- 1998 – "Black Star"
- 1998 – "Jehovah Sunrise"
- 2001 – "Still Aging"
- 2001 – "Nevermore"
- 2001 – "Sister Surround"
- 2004 – "Bigtime"
- 2004 – "Believe I've Found
- 2005 – "Heading for a Breakdown"
- 2008 – "Utopia"
- 2008 – "Thrill Me"
- 2012 – "Try Again"
- Samlingsalbum
- 2005 – A Present From The Past
- 2009 – Communion Bonus Tracks
- 2010 – Golden Greats No.1
- 2014 – Rest In Piece 1994 - 2012
Ian Person solo[5][redigera | redigera wikitext]
- Studioalbum
- 2017 – Exit: Highway of light
- 2023 – Autoimmune
- EP
- 2022 – Austin City Limits Serenade
- 2023 – On The Edge Of A Knife
- Singlar
- 2015 – Infinite Sea/A Heartache Coming On
- 2016 – Yo-Yo
- 2020 – Forever (feat. Alice B)
- 2022 – The Furies
- 2023 – A Lethal Energy
- Filmmusik[6]
- 2006 – Diamonds In The Rough (originalmusik från tv-serien No1.)
- 2014 – Viva Hate - TV Series Soundtrack
- 2020 – Fotbollens sista proletärer (Original Soundtrack)
Karriär[redigera | redigera wikitext]
- Gitarrist, låtskrivare i Union Carbide Productions (1989–1993)
- Gitarrist, låtskrivare i Stonefunkers (1995–1996)
- Gitarrist, låtskrivare i The Soundtrack of Our Lives (1995–2012)
- Gitarrist, låtskrivare på Magnus Carlson debutalbum Allt är bara du, du, du (2001)
- Producent, gitarrist, låtskrivare på Jerry Williams album Ghost Rider (2015)
- Gitarrist, låtskrivare i Pablo Matisse (2017– )
Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- 1997 – med The Soundtrack of Our Lives, Grammis, "Årets nykomling"[7] för albumet Welcome to the Infant Freebase
- 2002 – med The Soundtrack of Our Lives, Grammis, "Årets artist"[7] för albumet Behind the Music.
- 2003 – med The Soundtrack of Our Lives, Nominerade till en Grammy Award, "Best Alternative Music Album" för albumet Behind the Music.
- 2009 – med The Soundtrack of Our Lives, Grammis, "Årets grupp"[7] för albumet Communion
- 2013 – med The Soundtrack of Our Lives, Grammis, "Årets rock"[7] för albumet Throw It To The Universe
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ https://www.discogs.com/master/961928-Jerry-Williams-Ghost-Rider
- ^ https://www.discogs.com/artist/76819-Union-Carbide-Productions
- ^ https://www.discogs.com/artist/45260-The-Stonefunkers?anv=Stonefunkers
- ^ https://www.discogs.com/artist/262483-The-Soundtrack-Of-Our-Lives
- ^ https://www.discogs.com/artist/429402-Ian-Person
- ^ https://www.imdb.com/name/nm1737003/?ref_=ext_shr_lnk
- ^ [a b c d] https://grammis.se/om-grammis/grammisvinnare-genom-aren/