Ingvar Grauers

Från Wikipedia
Ingvar Grauers
Född31 mars 1911[1]
Oskarshamn[1], Sverige
Död27 augusti 1997[1] (86 år)
Engelbrekts församling[1], Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidLunds universitet
SysselsättningDiplomat
FöräldrarHenning Grauers
SläktingarNils Grauers (syskon)
Allan Grauers (syskon)
Einar Grauers (syskon)
Redigera Wikidata

Ingvar Anders Harald Grauers, född 31 mars 1911 i Oskarshamn, död 27 augusti 1997 i Engelbrekts församling i Stockholm, var en svensk diplomat.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Grauers var son till borgmästaren Henning Grauers och Sigrid Ekelund[2] samt bror till Gunhild Eriksson, Nils Grauers, Allan Grauers, Einar Grauers, Bertrand Grauers och Walter Grauers. Han tog studentexamen i Eksjö 1929, blev fil.kand. i Lund 1932 och jur.kand. 1936. Grauers blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1937 och tjänstgjorde i Helsingfors 1937, London 1937, Hamburg 1939, vid UD 1939, Berlin 1940 och i Köpenhamn 1942. Han var andre legationssekreterare 1944 (tillförordnad 1943), andre vicekonsul i New York 1944, förste vicekonsul i Minneapolis 1947 (tillförordnad 1945) och förste beskickningssekreterare i Nanjing och Peking1948-1951.[2]

Grauers var tillförordnad chargé d’affaires i Peking 1950, förste sekreterare vid UD 1952–1953 samt konsul och chef för generalkonsulatet i Istanbul 1953–1957. Han var därefter tillförordnad chargé d’affaires i Tel Aviv 1956, ambassadråd i Köpenhamn 1957–1960, generalkonsul i Montréal 1960–1965 samt sändebud i Bogotá, Quito och Panama City 1965–1976. Grauers avslutade sin karriär som samarbetande jurist vid Guit Österlinds advokatbyrå i Stockholm 1976–1988.[3]

Grauers gifte sig 1940 med Marianne Rääf (1917–1970), dotter till jägmästaren Helis Rääf och Ingrid Fagerholm.[3] Han var far till Bo (född 1943) och Göran (född 1946).

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Grauers utmärkelser:[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Sveriges dödbok, 19110331-0536 Grauers, Ingvar Anders Harald, läst: 17 maj 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 458. Libris 53509. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0482.html 
  3. ^ [a b] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 388. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0388.html