Kategoridiskussion:Engelska politiker under 1500-talet

Kategorisering av furstar

Jag är tveksam till att kategorisera furstar som politiker och skulle gärna höra hur argumenten för denna kategorisering låter. Mvh Idunius 19 oktober 2020 kl. 09.03 (CEST)

Politiker är personer som utövar politik, oavsett under vilket politiskt system, vare sig politiska systemet gör att de kallas ministrar eller furstar. Självklart ska monarker bara kallas för politiker så länge det politiska systemet gör att de ägnade sig åt politik. Sveriges nuvarande kung ska därmed självklart inte kallas politiker. Elisabet I var dock Englands högsta politiker 1558-1603 och motsvarigheten till statsminister på den tiden. Att låtsas att hon inte var politiker bara för att monarker nuförtiden inte ägnar sig åt politiker känns som en inkorrekt syn på saken. Man får hålla i minne att detta var en tid när furstar var samma sak som politiker. På samma sak har Katarina av Medici kategoriserats som politiker: hon utsågs upprepade gånger till ställföreträdande regent, med åtföljande politiska maktbefogenheter. Jag förstår inte varför man ska låtsas som att dessa politiker inte ägnade sig åt politik, när det var vad de gjorde. Om man ska bedöma denna kategori utifrån nuvarande definitioner, så kan kategorin helt rensas på personer, eftersom Elisabets ämbetsmän då kan kategoriseras just som ämbetsmän snarare än politiker, trots att de de facto var politiker. Därmed passar ingen för kategorin. Det är väl snävt.--Aciram (diskussion) 19 oktober 2020 kl. 13.57 (CEST)

Tack för det intressanta svaret. Kanske bör det göras skillnad på att utöva makt och att utöva politik? Elizabet, liksom Henrik, utövade makt genom imperium, och var såväl kyrka som stat personifierade, dessutom inkorporerade de stora delar av rättsväsendet i den personliga maktutövningen. De hade absolut stor politisk skicklighet i ett politiskt ramverk, men står snarare över det politiska lagret - inte heller hade de lagstiftande makt. Någon som "ägnar sig åt politik", såsom hustrurna i de parisiska salongerna, var knappast politiker då de saknade formell makt. De enväldiga furstarna var inte heller politiker imo. Intressant kan vara tt läsa tex Political Culture in the Reign of Elizabeth I, där McLaren gör en mycket grundlig utredning av just detta. MVH Idunius 19 oktober 2020 kl. 17.18 (CEST)