Krakenhoff

Från Wikipedia
Krakenhoff
Adlad1647
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1647
Gradätt nr 403
† Utslocknad i Sverige
UtslocknadOkänt årtal.
Tysk-romerska riket Adel i Tyskland
† Utslocknad i Tyskland
UtslocknadOkänt årtal. (Efter 1782)

Krakenhoff var en svensk adelsätt. Henrik Hansson Kråka (son till Hans Kråka) adlades 1647 och tog namnet Krakenhoff, introducerad på Riddarhuset under nummer 403 [1]. I Tyskland går han under namnet Heinrich von Krackenhoff. Han köpte Schwarzburg-byn Bellstedt [2][3] utanför Erfurt i Tyskland av Greven av Schwarzburg omkring 1650.[4] Han fick minst två söner.[5] En teori är att en av sönerna är Wilhelm Heinrich von Krackenhoff från Bellstedt. Släkten finns representerad i Preussen och även i Brandenburg där den dock är utslocknad [6]. Efter Hans von Krackenhoffs död 1680 och sönernas död verkar egendomen i Bellstedt gått i arv till en syster, som därefter sålt egendomen 1720 till fogden von Niebecker zu Elingen.[4] Släkten hade även ägor för 80 år nära Guben och Görlitz, Canig och Klitten.[7]

Biografi för Henrik Krakenhoff[redigera | redigera wikitext]

  • 1627. Ingenjör vid svenska armén i Preussen.[1][8]
  • 1631. Kapten vid ett tyskt regemente i svensk sold.[1][8]
  • 1638. Greve Anton Heinrich von Schwarzburg-Sondershausen skänker byn Bellstedt till sin "Kammerdiener". Den köper sedan Henrik Krakenhoff omkring 1650.[9] [4]
  • 1644. Gift med Anna Katharina (-1680), oäkta dotter till Greve Anton Heinrich von Schwarzburg-Sondershausen (1571-1638).[2]
  • 1647-06-12. Adlad till Krakenhoff.[1][8]
  • 1648. Major vid Casper Ermes regemente i Erfurt.[10]
  • 1649. Introducerad i Riddarhuset under nr 403.[1]
  • 1658-06-18. Den 18 juni 1658 anställde Hertigen nyligen Överstelöjtnant Heinrich von Krakenhoff. … och utsåg honom till befälhavare för hela kommittén. Krakenhoff hade tidigare varit major i svensk tjänst … [11].
  • 1659. Överstelöjtnant.[12]
  • 1659. Medlem i Palmorden (Die Fruchtbringende Gesellschaft) med titeln "Der Befriedigende".[12]
  • 1660. Heinrich von Krackenhof som överstelöjtnant och kommissarie i Weimar i ett studentupplopp.[4]
  • 1662-1664. Skickar sina söner till privatläraren Vitus Höllinus (1642-1691).[5]
  • 1680. Död.[2]
  • Övrigt: Hade egendom i Åbo län.[1]

Personer med släktnamnet Krakenhoff eller von Krackenhoff[redigera | redigera wikitext]

Ättens anor[redigera | redigera wikitext]

  • Ättens äldste kände stamfader är Anders Larsson. Nämnd från 1539-1560. Landsköpman och bosatt i Sunderbyn, Luleå landsförsamling.[38]
  • Nils Andersson Kråka. Nämnd 1545-1613. (Son till Anders Larsson) Birkarl, landsköpman, nämndeman och borgare.[39] Bosatt i Sunderbyn och Stockholm.
  • Hans Nilsson Kråka. Nämnd 1570-1644 (Son till Nils Andersson Kråka). Lappfogde i Ångermanland, Umeå och Piteå lappmarker. Bosatt i Sunderbyn, Umeå och Piteå.[källa behövs]

Ättlingar till släkten[redigera | redigera wikitext]

Minnessten för Melanie von Schlotheim vid platsen för huset där hon dog.

Friherre Carl Ludwig Theodor von Schlotheim vars farfars-farmor var Florine von Krackenhof. Fick dessa barn nedan med Melanie von Schlotheim.[40] [41] (född Félicité-Mélanie Adélaïde Lagarde), oäkta dotter till Jérôme Bonaparte, Kung av Westfalen och yngste bror till Kejsaren Napoleon I).

  • Friherre Eduard Ernst Franz Johann von Schlotheim. Född 16 augusti 1823 i Paris, Frankrike. Död 15 juli 1886 i Seifershau, Schlesien. Var bland annat Pastor i Sheboygan, Wisconsin, Nordamerika dit han kom med sin fru 1868. Men återvände någon gång efter 1875 tillbaka till Tyskland.
  • Charlotte Luitgarde Ernestine Melanie von Schlotheim. Född 6 november 1821 i Triest.
  • Mathilde Auguste Charlotte Henriette Emilie von Schlotheim. Född 3 maj 1826 i Wietersheim.
  • Emilie Jérômia Melanie von Schlotheim. Född 12 oktober 1828 i Minden.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.
  2. ^ [a b c d] D.Schwennicke: Europäische Stammtafeln, Neue Folge, Band I.3, Tafel 323a, Verlag: Vittorio Klostermann, Frankfurt a. M. 2000.
  3. ^ Bau- und Kunstdenkmäler des Fürstenthums Schwarzburg-Sondershausen från 1886.
  4. ^ [a b c d] II. ‚Adeliger’ Geist und ‚rechter’ Bürgersinn: das Alte Reich und die Sozialgeschichte des Adels in Deutschland. Oldenbourg Wissenschaftsverlag. 2012-01-01. sid. 11–28. http://dx.doi.org/10.1524/9783486713626.11. Läst 5 december 2021 
  5. ^ [a b] Deutsche National Bibliothek: http://d-nb.info/gnd/1012618625/about/html.
  6. ^ ”9.861 Adelswappen aus Nordostdeutschland (A-K)”. home.foni.net. Arkiverad från originalet den 28 april 2020. https://web.archive.org/web/20200428044220/http://home.foni.net/~adelsforschung/wap00.htm. Läst 12 maj 2020. 
  7. ^ J. Siebmachers grosses und allgemeines Wappenbuch: - Der Adel des Königreichs Preußen, Volym 3; Utgåva 1.
  8. ^ [a b c] Svenska adelns ättar-taflor / Afdelning 2. Granfelt från Dal - Mörner af Tuna / 504 (1858-1864) Author: Gabriel Anrep
  9. ^ Beschreibende Darstellung der älteren Bau-und Kunstdenkmäler des Fürstenthums Schwarzburg-Sondershausen, Volume 1. F. Apfelstedt, 1886 (Sid 22).
  10. ^ Krigsarkivet, Personreg. Rullor - 1700
  11. ^ Linsenbarth, Georg (1939) (på tyska). Das Defensionswerk im Fürstentum Sachsen-Weimar vom Jahre 1615 bis zum Jahre 1702. Sporn. https://books.google.se/books?id=S4gUAQAAIAAJ&q=%22von+krakenhoff%22&dq=%22von+krakenhoff%22&hl=en&sa=X&ved=0ahUKEwjE2-rx9a7pAhVS0aYKHYjsDs4Q6AEIJzAA. Läst 12 maj 2020 
  12. ^ [a b] Der neu sprossende Teutsche Palmbaum: oder Bericht von der Fruchtbringenden. By Georg Neumar (sid 214)
  13. ^ Großes vollständiges Universallexikon. Hg. v. Johann Heinrich Zedler. Bd. 35. Halle, Leipzig 1743, Sp. 228.
  14. ^ Familytreemaker.genealogy.com ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 8 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140508224130/http://familytreemaker.genealogy.com/users/a/n/g/Elisabeth-A-Angus/GENE4-0016.html. Läst 8 maj 2014. 
  15. ^ Genealogische Adels-Historie Oder Geschlechts-Beschreibung Derer, Volume 2 (sid 478)
  16. ^ Geni.com/people/Johanne-von-Minckwitz/6000000026711963052
  17. ^ [a b] Nenes allgemeines. By Prof. Dr. Ernst Hienrich Kneschke. (Sid 257)
  18. ^ (på tyska) Verzeichniss sämmtlicher innern Ordensbrüder der strikten Observanz. Br. Berndt. 1846. https://books.google.se/books?id=LkFLAQAAIAAJ&lpg=PA38&ots=5XyPsSVHCp&dq=Carl%20Heinrich%20von%20Krackenhoff&pg=PA38#v=onepage&q=Carl%20Heinrich%20von%20Krackenhoff&f=false. Läst 11 maj 2020 
  19. ^ Lausitzisches Magazin oder Sammlung verschiedener Abhandlungen und ..., Volym 16 (sid 115)
  20. ^ [a b] Neuer Nekrolog der Deutschen, Volume 31 by Voigt, 1840 (sid 460)
  21. ^ Diplomatische Nachrichten adelicher Familien. Volume 1. By August Wilhelm Bernhardt von Uechtrit. (Sid 145)
  22. ^ Lausizische monatsschrift (Sid 525), https://books.google.se/books?id=3DgoAAAAYAAJ&dq
  23. ^ ”CERL Thesaurus”. data.cerl.org. https://data.cerl.org/thesaurus/cnp02131575. Läst 11 maj 2020. 
  24. ^ Lausitzisches Magazin, Görlitz 1787, S. 363. 
  25. ^ Lausitzische Monatsschrift, 1. Theil 1797, S. 525. 
  26. ^ Neues allgemeines deutsches adels-lexicon, Kneschke, Ernst Heinrich, 1798-1869, https://archive.org/details/bub_gb_q9oTAAAAYAAJ
  27. ^ Neues Genealogisches Reichs- und Staats-Handbuch: auf das Jahr MDCCLXVIII, https://books.google.se/books?id=tWtiAAAAcAAJ
  28. ^ Dresden zur zweckmäßigen Kenntniß seiner Häuser und deren Bewohner 1797 (Sid 422)
  29. ^ [a b c d] Die Matrikel der Universität Jena: bearb. von Georg Mentz in Verbindung mit Reinhold Jauernig, Volume 2, Parts 1-4. By G. Fischer, 1944 (sid 168)
  30. ^ [a b c] Staatsarchiv, Sächsisches. ”Sächsisches Staatsarchiv” (på tyska). www.archiv.sachsen.de. https://www.archiv.sachsen.de//archiv/bestand.jsp. Läst 11 maj 2020. 
  31. ^ Die von dem Generalmajor und Kommendanten auf der Festung Pleißenburg zu Leipzig Louis B. de Belleville, dem Obristlieutnant Franz Esaias Vilette de Vins und dem Hauptmann Hans Wilhelm von Krackenhoff gebetene Legitimation ihrer außer der Ehe erzeugten Töchter. Sächsisches Staatsarchiv, 10025 Geheimes Konsilium, Nr. Loc. 05539/07
  32. ^ Schuldenklage von Johann Gottfried Herrmann und anderen gegen den Oberstleutnant Hans Wilhelm von Krackenhoff. Sächsisches Staatsarchiv, 11321 Generalkriegsgericht, Nr. 13329. Hauptstaatsarchiv Dresden
  33. ^ Das durch erfolgtes Ableben Johann Paul Hofmanns apart gewordene Lehnrichtergut zu Schönbrunn und dessen Possessergreifung, welches sich der Obristlieutenant bei dem zweiten Kreisregiment, Hans Wilhelm von Krackenhoff, ausgebeten Bestellen als: Sächsisches Staatsarchiv, 10025 Geheimes Konsilium, Nr. Loc. 05648/21
  34. ^ http://www.archiv.sachsen.de/
  35. ^ Die von dem Generalmajor und Kommendanten auf der Festung Pleißenburg zu Leipzig Louis B. de Belleville, dem Obristlieutnant Franz Esaias Vilette de Vins und dem Hauptmann Hans Wilhelm von Krackenhoff gebetene Legitimation ihrer außer der Ehe erzeugten Töchter. Sächsisches Staatsarchiv, 10025 Geheimes Konsilium, Nr. Loc. 05539/07.Hauptstaatsarchiv Dresden
  36. ^ Familysearch: https://familysearch.org/ark:/61903/2:1:MWVK-MQC
  37. ^ [a b] Otterstrom, Samuel M.; Bunker, Brian E.; Farnsworth, Michael A. (2021-02-19). ”Development of the Genealogical FamilySearch Database and Expanding Its Use to Map and Measure Multiple Generations of American Migration”. Genealogy 5 (1): sid. 16. doi:10.3390/genealogy5010016. ISSN 2313-5778. http://dx.doi.org/10.3390/genealogy5010016. Läst 30 november 2021. 
  38. ^ Skattelängder
  39. ^ Komplettering till kyrkoherde Albert Nordbergs utredning "om den norrbottniska birkarlsläkten Kråka omfattande år 1500-1992 " av Olle Malmsten, Luleå.
  40. ^ Wilhelm Brepohl: Die »Gräfin von Wietersheim«. Eine Tochter Jérôme Napoleons / Ihr Leben und das Schicksal ihrer Familie. In: Mindener Heimatblätter, 27. Jahrgang (1955), Nr. 6/7, S. 68–77 und Nr. 8/10, S. 89–96.
  41. ^ Siegfried Lotze: Die Familien von Schlotheim und Jérômes Tochter Mélanie Gräfin von Wietersheim. In: König Jérôme und der Reformstaat Westphalen. Ein junger Monarch und seine Zeit im Spannungsfeld von Begeisterung und Ablehnung. (= Hessische Forschungen, Band 47), hrsg. von Helmut Burmeister, Hofgeismar 2006, S. 125–128.