Hoppa till innehållet

Linnés jordkrypare

Från Wikipedia
Linnés jordkrypare
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamMångfotingar
Myriapoda
KlassEnkelfotingar
Chilopoda
OrdningJordkrypare
Geophilomorpha
FamiljStorjordkrypare
Geophilidae
SläkteGeophilus
ArtLinnés jordkrypare
Geophilus electricus
Vetenskapligt namn
§ Geophilus electricus
AuktorLinnaeus (1758)
Synonymer
Geophilus rhenanorum Verhoeff 1939[1][2]
Geophilus helveticus Verhoeff 1928[3][4]
Geophilus sudeticus Haase 1880[5][6]
Arthronomalus flavus Newport 1845[7][8]
Scolopendra ferruginea Geoffroy 1764[4][9]
Geophilus electricus [10][11]
Hitta fler artiklar om djur med

Linnés jordkrypare (Geophilus electricus)[12][13] är en mångfotingart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Linnés jordkrypare ingår i släktet Geophilus och familjen storjordkrypare.[14][15][16] Enligt den finländska rödlistan[17] är arten sårbar i Finland. Arten är reproducerande i Sverige.[16] Artens livsmiljö är lundskogar.[17] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[14]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Verhoeff K.W. (1939) Streifzüge durch Spessart Odenwald und Hardt: Chilopoda, Bericht der Naturforschenden Gesellschaft zu Freiburg. 36: 225-243
  2. ^ Misioch M. (1979) Notes on the taxonomy of Central Eurpoena Geophilomorpha. In: Camatini M. (ed.), Myriapod biology, Academic Press, London. 83-94
  3. ^ Verhoeff K.W. (1928) Geophilomorphen-Beiträge und eine Lithobius-Form, Mitteilungen aus dem Zoologischen Museum in Berlin. 14: 229-286
  4. ^ [a b] Minelli A., Bonato L. (2006) European geophilomorph centipedes (Chilopoda: Geophilomorpha): a complete synonymical list with taxonomic and nomenclatural notes, Zootaxa. in progress
  5. ^ Latzel R. (1880) Die Myriopoden der Österreichisch-Ungarischen Monarchie, Fischer, Wien. 1: XV+228 pp.
  6. ^ Haase E. (1880) Ein neuer deutscher Geophilus, Zoologischer Anzeiger . 3: 68
  7. ^ Newport G. (1845) Monograph of the class Myriapoda order Chilopoda; with observations on the general arrangement of the Articulata, Transactions of the Linnean Society of London. 19: 265-302, 349-439
  8. ^ Bergsoe V., MeinertF. (1866) Danmarks Geophiler, Naturhistorisk Tidsskrift. 3(4): 81-103
  9. ^ Geoffroy E.L. (1764) Histoire abrégèe des insectes dans laquelle ces animaux sont rangés suivant un órdre méthodique., Durand, Paris. Tome II, 690 pp.
  10. ^ Verhoeff K.W. (1895) Beiträge zur Kenntnis paläarktischen Myriopoden. (II. Aufsatz: Über metteleuropäischen Geophiliden), Archiv für Naturgeschichte. 61: 346-356
  11. ^ Verhoeff C. (1898) Beiträge zur Kenntnis paläarktischer Myriopoden. VI. Über paläarktische Geophiliden, Archiv für Naturgeschichte. 64: 335-362
  12. ^ Kaczmarek J. (1979) Pareczniki (Chilopoda) Polski, Uniwersytet Imiena Adama Mickiewicza w Poznaniu, Seria Zoologica . 9: 1-98
  13. ^ Linnaeus C. (1758) Systema naturae. Editio Decima., Holmiae. 1: 824 pp.
  14. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/geophilus+electricus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  15. ^ ChiloBase: A World Catalogue of Centipedes (Chilopoda) for the web. Minelli A. (ed), 2006-10-10
  16. ^ [a b] Dyntaxa Geophilus electricus
  17. ^ [a b] (på finska/engelska) Suomen lajien uhanalaisuus 2010= / The 2010 red list of Finnish species. Helsinki: Ympäristöministeriö. 2010. Libris 12130085. ISBN 978-952-11-3805-8. http://www.ym.fi/fi-FI/Ajankohtaista/Julkaisut/Erillisjulkaisut/Suomen_lajien_uhanalaisuus__Punainen_kir%284709%29. Läst 15 oktober 2015  Arkiverad 9 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.