Matsdal

Lägg till länkar
Från Wikipedia
Matsdal
Gajhrege
By
Östra Matsdal sedd från Storknoppen med Lillsjön i bakgrunden.
Östra Matsdal sedd från Storknoppen med Lillsjön i bakgrunden.
Land Sverige Sverige
Landskap Lappland
Län Västerbottens län
Kommun Vilhelmina kommun
Distrikt Vilhelmina distrikt
Höjdläge 560 m ö.h.
Koordinater 65°20′43″N 15°51′56″Ö / 65.34528°N 15.86556°Ö / 65.34528; 15.86556
Folkmängd 37
Grundad 1817
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Dikanäs
Postnummer 923 94
Riktnummer 0940
Matsdals läge i Västerbottens län
Matsdals läge i Västerbottens län
Matsdals läge i Västerbottens län
Wikimedia Commons: Matsdal
Generalstabskarta över Matsdal år 1932

Matsdal (sydsamiska: Gajhrege eller Gajhreke)[1][2] är en by i Lappland, nio mil nordväst om Vilhelmina i Västerbottens län. Större delen av bebyggelsen, med undantag för Södra Matsdal, återfinns längs en dalgång mellan Södra och Norra Gardfjället. En stor del av dessa är fritidsbebyggelse.[3]

I april 2024 fanns det 37 personer över 16 år registrerade under ortnamnen Matsdal, varav dessa är 4 personer registrerade som boende i Södra Matsdal.[4] Området är populärt bland friluftsentusiaster för sina många skoter- och vandringsleder, fiskevatten och möjligheter till andra utomhusaktiviteter.

Byn anlades år 1817 av nybyggaren Mattias Hansson Bjur och hans maka Elisabet Andersdotter. De hade under en längre tid vandrat från Österdalarna för att slutligen bryta ny mark i denna avlägsna fjälldal.[5]

Näringsliv och offentlig verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Byn har en aktiv hembygdsförening som bildades år 1977. Föreningen driver en hembygdsgård med bland annat bagarstuga, bastu, tvättmöjligheter och dusch, som invigdes år 1986.[5][6] Under sommarhalvåret arrangeras Matsdalsdagarna, en årlig tradition med bland annat loppmarknad, bouleturnering, tipsrundor, lekar och våffelservering.[7]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Innan nybygget[redigera | redigera wikitext]

Inga kända källor antyder att området där byn senare etablerades var bebott eller hade genomgått några tidigare bosättningsförsök. Vid tiden för nybyggets grundande var platsen känd under det sydsamiska namnet Gaitokdal, en benämning vars stavning uppvisade stor variation bland olika de olika källorna. I Gamla byar i Vilhelmina (1982) skriver folkskolläraren O. P. Pettersson att:

”

Skrivningarna av Matsdals gamla lapska namn variera, som synes, ganska starkt: Gaikikdalen, Gagdejtdalen och Gaitokdalen. Dessa former ser ut att vara i olika källor förekommande skrivningar, anpassade efter det nu utdöda sydlapska skriftspråket. Den nu levande lapska talspråksformen kan ungefärligen stavas Gaihrege . . .

„

Första bosättarna[redigera | redigera wikitext]

Enligt ett utslag från Kunglig Majestäts befallningshavande den 1 september 1817 var platsen en del utav samen Sjul Anderssons lappskatteland. Den 18 juni samma år hade kronolänsmannen Nils Petter Degerman, med följe av två nämndemän, utfört en syneförrättning av platsen där bostad, odlingsmark och skog blev noga utmätt och antecknat. I samband med denna förrättning hade den tidigare markägaren, Sjul Andersson, inte kunnat anträffas. Men det ansågs, enligt Degerman, att han inte kunde ha haft någonting emot bosättningen eftersom det inte fanns någon närliggande tillgång till fiskevatten, och inga sådana anspråk hade heller framförts.[8][9]

Lillsjön med Grapsan i bakgrunden.
”

Kungl. Maj:ts Befallningshafwandes i Wästerbottens höfdingedöme utslag uppå dahlakarlen Matts Hansson Bjurs ansökning, om tillstånd, utaf upfundne lägenheter wid så kallade Gagdigtdalen på Sjul Anderssons skatteland i Wilhelmina församling af Åsele lappmark få, emot åtnutjande af nödige frihetsår, inrätta ett krononybygge. Gifwit å landscontoriet i Umeå den 1 september 1817. [. . .]

Och som någon protest mot sökandens anhållan, hwarken wid syneförättningen eller sedermera hos mig blifwit gjord, samt lägenheterna finnes wara för en nybyggesinrättning anwändbara och tjenliga. Altså pröfwar jag skäligt lemna sökanden fri- och rättighet, at af ofwanbeskrefne utsynta lägenheter, upodla och iståndsätta ett krononybygge under namn af Mathiasdahl, hwartill jemlikt 1749 års Kongl. reglemente för lappmarken, honom härmed beviljas tjugofem års frihet från skatt och ränta, hwilken frihet, räknad från nästa års början, med år 1842 uphör.

„
– Landshövding Georg Lars af Schmidt, 1817 i Västerbottens län.

Från Dalarna till Västerbotten[redigera | redigera wikitext]

Nybyggaren Mattias Hansson Bjur (också känd som Mats Bjur eller Mattes Bjur)[10][11] hade, tillsammans med sin familj, tagit sig till denna avlägsna fjälldal genom ett flertal års vandrande norrut ifrån Ockelbo församling, vid vilken plats han hade tjänat som soldat inom Hälsinge regemente i över 11 års tid. Mattias var född i byn Sörskog den 26 december år 1768 inom Bjursås församling i Kopparbergs län.[11] Där hade han vuxit upp tillsammans med sina syskon fram till den 15 september 1790, varvid han inom Ovansjö kompani blev rekryterad som s.k. vargeringskarl och sedermera soldat. Denna befattning fortleddes till den 10 september 1801, vid vilket skede han begär avsked på grund av en knäskada och efterföljande sjukdom.[12] En kort tid efter denna period påbörjade Mattias sin successiva vandring norrut tillsammans med sin fru, Elisabet Andersdotter, och deras två gemensamma söner Hans och Anders. Han tog upp en kort tids sysselsättning som sågkarl på Håknäs sågverk i Ångermanland omkring år 1806.[13][14] Vid denna punkt hade familjen expanderat med en dotter.

 
 
 
Hans Mattsson Bryggare (1743-1790/91)
 
 
 
Brita Mattsdotter (1744-1819)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mattias Hansson Bjur (1769-1825)
 
Elisabet Andersdotter (1766-1840)
 
8 yngre syskon
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hans Mattsson (1794-1889)
 
Anders Mattsson (1797-1863)
 
Elisabet Mattsdotter (1806-?)
 
 

Familjen reste vidare genom Anundsjö och slog sig senare ner under en längre tid inom Resele församling omkring år 1809.[15] Där kom familjen att kvarstanna fram till år 1816, varvid de enligt prästens noteringar: "Afflyttade till Åsele 1816. Wolgsjön under Hvitfjället". Familjen anlände till Vilhelmina församling år 1817 och skrevs in på en plats som då kallades Lillkittelfjäll. Idag är platsen känd som Henriksfjäll, och med det ständigt ökande antalet nybyggen i åtanke, som prästen behövde hålla reda på, är det mycket troligt att familjen i själva verket redan var på plats i Matsdal.[16] Deras ankomst till denna församling mottogs dock inte med öppna armar. "Inflyttade 1817. Ehuru icke med församlingens tillstånd" har prästen låtit tillägga jämte deras namn i kyrkoboken. Någonting som endast kan antagas vara grundat i deras bristfälliga tillgångar.[17]

Mattias skulle inte länge inneha titeln som nybyggare. Under vintern den 30 november 1825 frös han ihjäl vid norra änden av Volgsjön, vid en plats som därefter kom att kallas Bjurviken.[18][19] Vid den aktuella tiden hade nybygget "Mattiasdal" redan delats upp och överlåtits till sonen Hans Mattsson och dottern Elisabet Mattsdotter. Den yngre sonen, Anders Mattsson, hade etablerat sig i den närbelägna byn Dikanäs. Dottern Elisabet sålde senare sin andel av hemmanet till brodern Anders på grund av misskötsel och negligerande av marken.[20] Hon flyttade till sist över till Norge år 1839 tillsammans med sin make Sivert Olofsson och deras gemensamma barn Olof.[21] Med tiden expanderade Matsdals gränser successivt och Mattias Bjurs barnbarn, tillsammans med andra familjer som flyttade in, skulle så småningom upprätta sina egna gårdar och odlingsmarker i byn.

1800-1900-tal[redigera | redigera wikitext]

Teknikens utveckling[redigera | redigera wikitext]

Vy mot Storknoppen sedd från korsningen mot Skansnäs.[22]

De första fotogenlamporna nådde den avlägsna byn relativt tidigt. Detta ledde till att den öppna spisen, hemstöpta ljus av talg och pärtstickor gradvis började ersättas redan under 1860-talet. Vid denna period hade även spåntak börjat läggas på husen. Detta ersatte tak som tidigare var täckta med näver och takved och en del hus med näver och torv.

Mot slutet av 1800-talet började även mer modern teknik göra sitt intåg i byn. De första mjölkseparatorerna, tillsammans med slåttermaskiner och släpräfsor, introducerades på 1890-talet och bidrog stort till byns utveckling. Fram till dess hade mjölken mödosamt silats upp i tråg och skålar. Även järnspisar och kaminer, vissa kompletterade med ringar för kokmöjligheter, började nu användas i större utsträckning och ersatte då de öppna spisarna som huserats i stugorna.[23]

Teknologiska framsteg ledde även till förbättringar inom samhällets infrastruktur; en regelbunden postförbindelse med lantbrevbärare etablerades år 1910 med en tur per vecka. År 1918 blev byn ännu mer ansluten till den omvärlden genom installationen av den första fasta telefonlinjen.[24] Detta följdes av konstruktionen av en vattenledning med självtryck på en av gårdarna år 1932. Till detta följde vatten-, avlops- och värmeledningar i vissa gårdar på 40-talet. Denna moderniseringsepok kulminerade med att elektriska kraftledningar drogs till byn den 15 november 1946, men det skulle dröja till julen 1960 innan de sista gårdarna i Kanan fick strömförbindelse.[23]

” En ny telefonlinje har i dagarna fullbordats uppe i Dikanäs, nämligen sträckan Dikanäs-Luspen-Skansnäs-Mattsdal-Ripfjäll, sirka 2 mil. Linjen utgör en fortsättning av änkeltrådiga ledningen Tresund-Dikanäs. „
– Västerbottenskuriren, 1918-11-25

Vägen till byn[redigera | redigera wikitext]

Vid år 1933 hade mer än ett sekel passerat sedan Mats Bjur och hans familj etablerade sig i dalen. Vad som började som en handfull personer hade så småningom vuxit till en by med cirka 140 invånare. Trots detta transporterades nödvändigheter fortfarande på det primitiva viset från förr, på ryggen längs svårframkomlig terräng. Sjuka fördes på bårar under sommaren den två till tre mil långa sträckan till Dikanäs.[25] Byborna längtade alltså efter en riktig landsväg som skulle förbinda dem med omvärlden. Redan år 1919 påbörjades undersökningar för en sådan väg, men projektet drabbades av förseningar på grund av kommunens svårigheter att finansiera det, vilket ledde till att handläggningstiden ständigt förlängdes.[26][27]

Under sommaren år 1932 hade arbetet med en enkronasväg på vägsträckan mellan Matsdal och Dikanäs, samt mellan Dikanäs och Skansnäs äntligen påbörjats.[28] Mellan åren 1933 och 1934 blev landsvägen till byn äntligen färdigställd, med en turbil som trafikerade sträckan till Dikanäs två gånger i veckan under sommarmånaderna. Vägen nådde dock endast fram till Sigfrid Jonssons gård vid byns utkant, vilket innebar att byborna i Kanan, som bodde längst västerut, fortfarande hade en tolv kilometer lång färd via stigar för att nå vägen eller telefonstationen.[29][30][31] År 1945 godkände kommunalnämnden en plan för att röja och spånga upp en skogsväg mellan Kanan och Matsdalsvägen, till en initial kostnad av 2,000 kronor, men själva byggnationen påbörjades inte förrän hösten 1949 och utfördes av nio arbetare som mest.[32][33] En väg mot Skansnäs hade också börjat anläggas år 1941.[34]

Jordbruk och livnäring[redigera | redigera wikitext]

Under 1800-talet var arbetsmöjligheterna i byn begränsade för de som inte var knutna till jordbruket. Detta ledde till att jordbruk och boskapsskötsel blev den primära näringen för byborna, med smått undantag för fiske och jakt som binäring. Jakten, som huvudsakligen ägde rum under vintern, innefattade fångst av ripor samt jakt på räv, hare, ekorrar med mera. Under denna period kunde en jägare under en god vinter fånga mellan 400 och 500 ripor.[35]

Ett antal gårdar och odlingsmarker i Matsdal år 1921. Ag, Johan Ernst Johansson. At, Per Alfred Jonsson. Ap, Anders Gustaf Jonsson. As, Isak Konrad Jonsson. Aö, Erik Artur Mattsson. Aa, Frans Gustaf Westerlund. Am, Olof Albert Eriksson. Ah, Matts Mattsson.[36]

I början var jordbruksredskapen relativt primitiva. Vid sådd användes exempelvis en träpinnharv för att mylla ner kornet. Träplogar användes också för att plöja åkern, och dessa förstärktes med järnplåt för att minska slitage. De första järnplogarna var de så kallade västerbottensplogarna med träås. Under tidigt 1900-tal började man skaffa plogar helt i järn, samt fjäderharvar, spadharvar och rullharvar.[37]

Initialt maldes kornet till mjöl med hjälp av handkvarn tills en skvaltkvarn hade byggts. Före malningen torkades kornet i en järngryta över en svag eld utomhus eller i en öppen spis. Även efter vattenkvarnarnas uppförande användes handkvarnen ibland, exempelvis när vattenbrist förhindrade skvaltkvarnarnas drift. Kornet såddes så tidigt som möjligt för att säkerställa en lång växtsäsong; senast på Urbanusdagen den 25 maj skulle sådden vara klar och säckarna knutna. Skörden av korn inleddes med hjälp av skäror och övergick senare till liar. Tröskningen av halmen utfördes med slaga, och under 1890-talet introducerades ett tröskverk som drevs med handkraft av fem till sex personer, vilket lånades ut från byn Umnäs i den angränsande Stensele församling.[38]

Vid 1900-talets begynnelse började bönderna successivt att överge kornodlingen till förmån för potatis- och havreodling för att kunna stödja en större boskapshållning på gårdarna. Som mest fanns det fyra skvaltkvarnar i byn, men idag återstår bara en. Denna kvarn byggdes upp vid Långdragsbäcken under andra världskriget av Jonas Mattsson, som själv huggit ut kvarnstenarna. Den utnyttjades av en del bönder i byn som, under krigsåren, hade valt att fortsätta odla säd.[38]

Vy mot Grapsan.[39]

Byaskolan[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1870-talet grundades en skola inom Dikanäs kapellag, där en lärare regelbundet roterade mellan tre olika byar med tolv veckors terminer i varje. I Matsdal tjänade en bagarstuga och två vindsrum som klassrum fram till höstterminen 1910, då verksamheten flyttade in i ett nybyggt skolhus. Före varje hösttermin transporterades skolmaterialen av byborna från Kittelfjäll till det så kallade lapplägret på Klitvallens södra sida, varifrån Matsdals invånare hämtade dem.[40]

Sommaren 1922 uppgavs barnantalet inom skolorna Kittelfjäll och Matsdal vara totalt 63 elever fördelade över en lärare.[41] Det var inte förrän år 1927 som byn äntligen fick en permanent skola. Denna skola förstördes dock i en brand som bröt ut under natten till fredagen den 6 februari 1931. Branden upptäcktes först på morgonen därpå och vid den tidpunkten återstod bara en stor hög av aska från skolbyggnaden. Orsaken till branden kunde aldrig fastställas. Byggnaden hade varit försäkrad för 4,000 kronor, och det fanns löften om att återuppbygga skolan till ett mer modernt tillstånd.[42] Försäkringssumman sänktes senare till 2,000 kronor när det blev känt att byggnaden inte var försäkringsbar, eftersom muren i huset hade byggts av skiffer.[43]

Följande år var skoldistriktet tvunget att hyra en skollokal av läraren August Wästerlund eftersom ingen ny byggnad hade uppförts. Detta resulterade i att de 30 eleverna i byn fick samsas om ett utrymme som knappt var större än ett kök.[44] Denna provisoriska åtgärd fortsatte varje termin fram tills dess att Wästerlund valde att pensionera sig år 1944.[45] Byaskolan drogs till slut in år 1954 och skolgången hölls därefter i grannbyn Dikanäs.[23]

Skidbacke[redigera | redigera wikitext]

En mindre skidbacke med stugby, kafeteria och gillestuga uppfördes vid Dalkullen (Låemieaasie) under den senare delen av 1960-talet. Backen var utrustad med en eldriven lift som hade ett enkelt snöre för åkaren att hålla sig i och kunde transportera cirka 300 personer i timmen.[46] Liftens längd var 400 meter medan själva skidbacken sträckte sig 700 meter.[47] Anläggningen var i drift fram till den tidigare delen av 80-talet.

Historiska texter[redigera | redigera wikitext]

Riksarkivet[redigera | redigera wikitext]

1817 - Syneförrättning och beslut angående Matsdal
”

Kungl. Maj:ts Befallningshafwandes i Wästerbottens höfdingedöme utslag uppå dahlakarlen Matts Hansson Bjurs ansökning, om tillstånd, utaf upfundne lägenheter wid så kallade Gagdigtdalen på Sjul Anderssons skatteland i Wilhelmina församling af Åsele lappmark få, emot åtnutjande af nödige frihets år, inrätta ett krononybygge. Gifwit å landscontoriet i Umeå den 1 september 1817.

Till följe af Konungens Befallningshafwandes förordnande uti remissorial resolution af den 28 mars detta år, och efer behörigen kungjord termin, har kronolänsman Nils Petter Degerman, biträdd af nämndemännen Eric Christoffersson från Resele och Pehr Jacobsson från Skansholm, den 18:de nästledne junii synt och beskrifwit den ansökte nybygges inrättningen, hwarvid tract och bohstad blifwit utsedd på norra sidan af Gajtokdalen wid ett ganska högt och brant Fjell, Gardfjell kalladt, hwarest finnes 2:ne tunneland åkerjord, bestående af mycket stenbunden grof bergjord, lutande mot söder och bewäxd med gröfre granskog; Nedanföre bosstaden är en sammanhängande tract, som genom röjsel och annan odling kan blifwa äng hwilken synemännen ansedt kunna aWasta nittio lass hö årligen. Mulbete är at tillgå äfwensom smärre grantimmer skog, samt qwarnställe uti bäcken som rinner genom ängeslägenheten;

Men några fiskewatten finnas icke så nära at åboen kan sig deraf begagna, hwarföre för synemännen ansedt, at landslappen Sjul Andersson, som ej anträffads, så mycket mindre kan hafwa något at påminna mot nybyggesinrättningen, som lapparna i allmänhet anse fisket för en hufwudsaklig fördel. Detta med hwad mera synebeskrifningen utförligare innehåller, har jag mig föredragas låtit, samt i öfwervägande tagit: Och som någon protest mot sökandens anhållan, hwarken wid syneförättningen eller sedermera hos mig blifwit gjord, samt lägenheterna finnes wara för en nybyggesinrättning anwändbara och tjenliga.

Altså pröfwar jag skäligt lemna sökanden fri- och rättighet, at af ofwanbeskrefne utsynta lägenheter, upodla och iståndsätta ett krononybygge under namn af Mathiasdahl, hwartill jemlikt 1749 års Kongl. reglemente för lappmarken, honom härmed beviljas tjugofem års frihet från skatt och ränta, hwilken frihet, räknad från nästa års början, med år 1842 uphör; Åliggandes sökanden, eller den som efter honom till åbo kan blifwa antagen, at årligen förrätta byggnad och odling för minst tio Rdr banco om året, så samt han answar undgå skäl, och öfwer fullgörandet hwaraf wederbörande kronobetjente tillkommer at hafwa answarige upsigt. Börandes sökanden wid nästa upbördsstämma i lappmarken, ej allenast förete detta utslag till nybyggets med frihets årens införande i jordeboken, utan och aflemna Rärde bewis och borgen för åboskyldigheternas upfyllande, hwarefter desamma af kronofogden hit insändas. Anwisning. År och dag som ofwan.

„
– Landshövding Georg Lars af Schmidt, 1817 i Västerbottens län.[48]
1824 - Mattias Hansson Bjurs överlåtelse av nybygget till sina barn
”

Kungl. Maj:ts Befallningshafwandes i Wästerbottens höfdingadöme utslag uppå Hans Mattssons och Elisabeth Catharina Mattsdotters [ansökning] om införsel, till hälften hwardera, uti krononybygget Gaidikdal eller Mattiasdahl i Wilhelmina församling af Åsele lappmark, hwilket de sig förwärfwat. Gifwit å landscontoret i Umeå d. 21 decembr 1824. Alldenstund Matts Hansson Bjuhr, som den 1:sta september 1817 fått tillstånd att uptaga krononybygget Gaidikdal eller rätteligen Mathiasdal i Wilhelmina församling af Åsele lappmark, finnes hafwa genom skriftelig och behörigen bevittnad avhandling den 4:de october innewarande år uplåtit besittningen deraf åt sina barn, sökanderne Hans Mattsson och Elisabeth Catharina Mattsdotter, till hälften på dem hwardera.

Fördenskull och då de styrkt sig ega god fröjd samt för åbo skyldigheternes upfyllande borgen ställt, pröfwar jag wäl skäligt härmed tills widare temma dem införsel till hälften hwardera uti berörde krononybygge. Men innan ordentligt besigtningsbref meddelas kan, bör wanlig ägo samt af- och tillträdes syn å nybygget förrättas samt beskrifning deräfwen hit insändas. År och dag, som ofwan.

„
– Landshövding Georg Lars af Schmidt, 1824 i Västerbottens län.[49]
1833 - Syneförrättning och beskrivning av Matsdals ägor
”

Kungl. Maj:ts Befalningshafwandes i Wästerbottens höfdingedöme utslag, uppå krononybyggarna Hans Mattssons och Anders Mattsson i Mattiasdahl, Wilhelmina församling och Åsele lappmark ansökning, om syn och stadfästelse å nyttjorätten till alla de ägor som lyda under sökandernes derstädes åboende krononybygge; I anledning hwaraf syn blifwit tillförordnad uti resolution den 8:de sistwikne junii samt werkställd den 13:de derpå följde september af kronolänsmannen Eleazar Rhén med biträde af twänne nämndemän, på sätt som inhämtas af den derwid författade och hit inlemnade beskrifning, hwaraf bestyrkt afskrift härjemte bifogas; Gifwit å landscontoret i Umeå d. 22 novembr 1833. Emedan de besigtigade och beskrefne lägenheten wid genom Konungens Befallningshafwandes utslag tillagde Mattiasdahl krononybygge; […] Anwisning. År och dag, som ofwan.

År 1833 den 13:de september företogs sig underteknade läns- och nämdemän, att till ödmjukaste följe af Konungens Befallningshafvandes förordnande uti remisorial-resolution under den 8:de sistl. junii, efter förut kungjord termin, syna och beskrifva de lägenheter som lyda under Mattsdahls krononybygge i Vilhelmina socken, hvarvid i sökande Hans Mattssons och Anders Mattssons närvaro, följande beskrifning blef uprättad: De lägenheter som lyda under Mattsdahls krononybygge äro: 1:mo Åkerodlingsmark belägen vid norra ändan helt nära det så kallade Gardikfjället, till 2:ne tunnelands vidd, bestående af mindre stenig, mörk bergmylla, som i anseende till dess läge i en dahl nära under nyssberörde snöfjäll, är af så svag beskaffenhet, att mogen säd derstädes endast vissa goda år kan erhållas. — 2:o Ängesmarken invid och nedanför åkerstället, är belägen uti nemde fjälldahl och består af en sammanhängande grästract, vid Gajtok-ån, hvilken tract som kan vara area 1/4 mil lång och 1/6 dito bred, ansågs innehålla myror af naturlig slott och rödningsland som årligen af åns öfversvämning frodas, till en awkastning af tillsammans nittio lass. — 3:o Muhlbetet är nära ganska ymnigt och af god beskaffenhet. — 4:o Timmerskog utaf fjäll-gran vid nybygget, är af ganska dålig beskaffenhet. — 5:o Qvarnstället förr utsynt i Gajtokbäcken, syntes kunna blifva mera beqvämligt uti Gardisbäcken straxt österom bostaden.

Desse ofvanbeskrifne lägenheter äro disponerade till Mattsdahls krononybygge genom Konungens Befallningshafvandes utslag den 1:ta september 1817. Mattsdahl ut supra. Eleaz. Rhén, Pehr Jacobsson Skansholm (bomärke), Olof Olofsson i Bäsksele (bomärke).

„
– Landshövding Georg Lars af Schmidt, 1833 i Västerbottens län.[50]

Tidningsartiklar[redigera | redigera wikitext]

1897 - Från Wilhelmina.
”

Å lappmannen Lars Tomassons egor hade sistlidne sommar olofligen slagits hö af en i Mattsdal hemmawarande bonde, whilken, då det kom till hans kunskap att lappen ämnade lägga beslag på höet, skyndade sig inberga detsamma i en annan bonde tillhörig lada. Efter fullgjordt arbete koktes kaffe, men elden blef ej riktigt släckt, ty ladan med allt det stulna höet och en i i [sic] närheten warande hässja uppbrändes. Sedan bonden gäldat wärdet för ladan och hässjan åt dess egare fick han till wintertinget en stämning för olofligt tillgrepp af lappen, som dock efter åtskilligt parlamenterande återtog sitt answarsyrkande, sedan han af bonden erhållit en ko, wärderad till 75 kronor. (Sk. n. T.)

„
– Umebladet, 1897-01-16[51]
1905 - Han trodde på pillerdoktorn och – dog.
”

En person från Mattsdal i Dikanäs anlände för någon tid sedan till Stensele för att af därvarande läkare erhålla bot för en iråkad blodförgiftning, men sjukdomen hade gått så långt, att något hopp ej fanns för hans räddning utan han afled. Det är att märka, att nämnda person, när han kände sig sjuk, rekvirerade och erhöll piller från den s. k. »pillerdoktorn Axell». Pillerna hade den sjuke tagit in, men för sent insåg han, att de ej hjälpte något. Hade han i stället genast rådfrågat läkare, hade han säkert tillfrisknat. När skall allmogen upphöra, att anlita dylika »amerikanske doktorer», frågar meddelaren.

„
– Westerbotten, 1905-02-02[52]
1917 - Ovan "odlingsgränsen"
”

Ett råghalmstrå av 207 sentimeters längd har insänts till redaktionen av J. H. Jonsson i Mattsdal, Umnäs, fyra mil ovan för den s. k. odlingsgränsen. Råghalm av sådan längd torde ytterst sällan skördas i Skåne. Rågen är fullt mogen.

„
– Västerbottenskuriren, 1917-09-28[53]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Karta över riksgränsen mellan Norge och Sverige med Gardfjället här stavat som "Garvofiäll". Utformad mellan år 1738 och 1746.[54]

Matsdal sträcker sig till större delen, räknat från Kanan till Södra Matsdal, över 11 kilometer genom en fjälldal mellan Södra och Norra Gardfjället. Den högsta toppen för Norra Gardfjället heter Gälta (Gealta) och når en maxhöjd av 1308 meter över havet. År 2022 inrättades Södra- samt södra delarna av Norra Gardfjället som naturreservat av Länsstyrelsen Västerbotten. Syftet med reservatet är att bevara den unika biologiska mångfalden och de värdefulla naturmiljöerna, samt att främja friluftsliv.[55][56] Hälften av området består av kalfjäll och mindre bestånd av videbuskar.

Södra Gardfjället är en del av naturreservatet där området, som omfattar 38 886 hektar, präglas av fjälldalar omgivna av branta fjäll, raviner och rasbranter.[57] Fjälltopparna är ofta kala och berggrunden blottad, vilket samerna kallar för "klip". Härifrån kommer också områdets samiska namn, Klipfjäll (Klipentjahke). Landskapet i Södra Gardfjället är varierat med vidsträckta fjällbjörkskogar, slingrande vattendrag, klara sjöar, små myrar och täta videbuskmarker. Floran är rik och inkluderar bland annat brudborste, kvanne, nordisk stormhatt, torta och älggräs. Fjälltopparna i området är branta och svårtillgängliga.[58][59]

Riksgränskarta mellan Sverige och Norge från år 1769 av kartografen Nils Marelius. Gardfjället stavat "Garvo Fiäll".[60]

Bullerbäcken strömmar söder om Kanan, skär genom en djup ravin och fortsätter genom en trång kanjon kantad av branta klippväggar. Denna kanjon är hem för det så kallade Bullerfallen, som störtar ned i en polerad rund gryta. Nedströms från Bullerfallens kanjon breder ett område med ett flertal stenfält ut, släta och rundade av isälvens krafter. Längre ned, där Matsdalsån breder ut sig i en dal, har ett delta format av ett virrvarr av små bäckar.[61]

Landskapet är rikt på spår och lämningar från människor som har levt och rest genom området under årtusenden. Reservatet utgör ett samiskt kulturlandskap som är format av renskötsel och har en hög koncentration av fornlämningar från olika epoker. Här finns många idag övergivna boplatser och renvallar. Inom reservatets gränser ligger också flera platser där det tidigare funnits gårdar och torp som etablerats och sedan övergivits under 1900-talet.[62]

Matsdals by var, som tidigare nämnt, en del av Sjul Anderssons lappskatteland. Under medeltiden fungerade lappmarkerna som geografiska handelsområden. Delar av det som idag är Västerbottens län var en gång en del av Pite lappmark. De norra delarna blev senare en del av Ume lappmark, som i sin tur blev Lycksele lappmark, medan de södra delarna blev en del av Ångermanna lappmark, som senare omdöptes till Åsele lappmark.

De tidigaste dokumenterade omnämnandena av Gardfjäll finns i Major Peter Schnitlers grenseeksaminasjonsprotokoller 1742–1745 under namnet Garvefield.[63][64][65] I en akvarellmålad karta skapad mellan åren 1738 och 1746 är fjället är benämnt Garvofiäll.[54] Denna benämning återfinns även i kartografen Nils Marelius gränskarta från 1769, och bekräftas ytterligare i Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar av Samuel Sandel från 1771:

” Uppå östra sidan om Land-ryggen för detta stycket, flyta de vatnen, som äro söder om Helagsfjällen, åt Ljusne-Älfven; vid Helagsfjällens östra sida begynnes Ljungan; men där Nordan före alt til Liljsjövålen flyta alla vatnen åt Indals Älfven, som straxt vid Fjähls Gästgifvare-Gård faller i Östersjön. Ifrån Liljsjövålen alt til Garvofjäll rinna alla ifrån Landryggen kommande vatten åt Ångermanna-Åen, men där Nordan förefalla de åt Uhme-Älfven. På västra sidan af Harvofjäll [sic] begynnes Wäfsens-eller Wapst-Älfven, som rinner åt Norrige, samt räknas för skilnad imellan Åsele- och Uhme-Lappmarker. „
– Samuel Sandel, Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar (1771)[66]

I sin bok Gamla byar i Vilhelmina (1982) skriver folkskolläraren O. P. Pettersson att: "I en handling från senare hälften av 1700-talet har jag sett namnet på Norra Gardfjället skrivas Cajtokvare." Han minns dock inte exakt vilken handling det var och gjorde inga anteckningar vid tillfället.  Pettersson spekulerar i att om det var Norra Gardfjället som avsågs i handlingen, bör det ha rört sig om namnet på hela fjällmassivet. Vare (sydsamiska: vaerie) är det samiska ordet för fjäll/berg och Matsdal benämns under tidigare handlingar med namnet Kajtodal/Caitokdal.[67][68]

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Matsdal har ett subarktiskt klimat karaktäriserat av långa, kalla vintrar och korta, svala somrar. Den lägsta uppmätta temperaturen i Matsdal (mellan år 2010 och 2024) är -41,3 °C (Januari 2024) och den högsta 32,7 °C (Juli 2019).[69]

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec År
Medeltemp. (°C) -7 -5 1 6 11 18 20 18 13 5 -1 -5 6
Nederbörd (mm) 79 63 69 75 85 116 154 120 119 71 83 82 93
Källa: https://www.vackertvader.se/matsdal/klimat-och-temperatur & https://vaderochklimat.se/sverige/matsdal-3576083/

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Lantmäteriet - Matsdal - N 7247606, E 539785”. minkarta.lantmateriet.se. Lantmäteriet. https://minkarta.lantmateriet.se/. Läst 1 maj 2024. 
  2. ^ Björn Collinder (1935). ”Information om arkivposten Gajhreke”. ortnamnsregistret.isof.se. Institutet för språk och folkminnen. https://ortnamnsregistret.isof.se/place-names/504404?place-name-id=504404&page-size-basis=20&page-number-basis=1&place-name-basis-id=2760699. Läst 24 maj 2024 (via id: 2760699). ”Gajhreke, by (gdar) Vilhelmina sn och tg, Västerb. län.” 
  3. ^ ”Fördjupad översiktsplan avseende 8 Vojmådalen” (PDF). docplayer.se. Vilhelmina kommun. sid. 6. https://docplayer.se/31428548-Fordjupad-oversiktsplan-avseende-8-vojmadalen.html. Läst 2 maj 2024. ”En gammal by med jord och skogsbruk som idag domineras av fritidsbebyggelse. För fritidsbebyggelse finne ett antal planutredningar samt en fastställd detaljplan. Möjlighet att exploatera för ytterligare fritidsbebyggelse finns.” 
  4. ^ ”Personer mellan 16 och 120 år som är bokförda i Matsdal/Södra Matsdal.” (på svenska). www.ratsit.se. https://www.ratsit.se/. Läst 30 april 2024. 
  5. ^ [a b] ”Matsdal, historik, Från 1817 till idag.”. www.aserod.com. Tommy Johansson. http://www.aserod.com/topp/matsdal/matsdal.html. Läst 30 april 2024. 
  6. ^ ”Dikanäs Sommar 2014” (PDF). Dikanäs Bygdeförening. sid. 3. https://www.dikanas.se/wordpress/wp-content/uploads/2014/06/Dikan%C3%A4ssommar-utkast.pdf. Läst 11 maj 2024. 
  7. ^ ”Dikanässommar”. Dikanäs Bygdeförening. https://bygdegardarna.se/dikanas/nyheter/dikanassommar/. Läst 11 maj 2024. 
  8. ^ ”Västerbottens läns landskontors arkiv, Utslags- och resolutionskoncept., SE/HLA/1030006/A II a/10 (1817)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 455. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0026291_00249. Läst 30 april 2024. 
  9. ^ Pettersson, Olof Petter (1982). Gamla byar i Vilhelmina (Facs.-utg.). sid. 257-258. ISBN 978-91-85920-13-6. https://libris.kb.se/bib/7753345. Läst 1 maj 2024 
  10. ^ August Wästerlund. ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)” (PDF). Institutet för språk och folkminnen. sid. 1. https://www.isof.se/. Läst 30 april 2024 (via Acc nr. 24871). 
  11. ^ [a b] Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 27. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 30 april 2024 
  12. ^ ”Generalmönsterrullor, Arkiv med löpande volymnumrering, SE/KrA/0023/0/691 (1805)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 502. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0028687_00265. Läst 30 april 2024. 
  13. ^ ”Mantalslängder 1642-1820, Mantalslängder 1642-1820 Västernorrlands län 1762-1820, SE/RA/55203/55203.27/24 (1807)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 1080. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0001723_00564. Läst 30 april 2024. 
  14. ^ ”Nordmalings kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010141/A I/7 (1806-1816)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 347. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0034198_00386. Läst 30 april 2024. 
  15. ^ ”Resele kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010161/A I/2b (1806-1816)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 13. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0004998_00020. Läst 30 april 2024. 
  16. ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 34-35. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 30 april 2024 
  17. ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 31. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 1 maj 2024 
  18. ^ ”Vilhelmina kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/HLA/1010226/C/1 (1786-1825)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0034592_00103. Läst 30 april 2024. 
  19. ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 35-36. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 30 april 2024 
  20. ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 38-39. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 30 april 2024 
  21. ^ ”Vilhelmina kyrkoarkiv, Husförhörslängder för den svenska befolkningen, SE/HLA/1010226/A I a/4 (1830-1839)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 269. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0034574_00290. Läst 30 april 2024. 
  22. ^ ”VF 000911 – FJÄLL”. Vilhelmina fotoarkiv. https://vhlm.kulturhotell.se/objects/c143-62175/?sq=Mattsdal. Läst 30 april 2024. 
  23. ^ [a b c] August Wästerlund. ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)”. Institutet för språk och folkminnen. sid. 13-15. https://www.isof.se/. Läst 1 maj 2024 (via Acc nr. 24871). 
  24. ^ Kungliga biblioteket. ”VÄSTERBOTTENSKURIREN 1918-11-25”. Svenska tidningar. sid. 2. https://tidningar.kb.se/bt61twxl8c8cd5sh/part/1/page/2. Läst 4 maj 2024. 
  25. ^ Vilhelmina : en lappmarksbygd på väg mot framtiden : [tidningsklipp berättar. 1933-1936]. 2007. sid. 41-42. ISBN 978-91-7229-043-3. https://libris.kb.se/bib/10734048. Läst 2 maj 2024 
  26. ^ Martin Lauritz, red (2006). Vilhelmina : en lappmarksbygd på väg mot framtiden: 1918 - 1925. Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå Meddelanden. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. sid. 101. ISBN 978-91-7229-029-7. https://libris.kb.se/bib/10166292. Läst 2 maj 2024 
  27. ^ Vilhelmina : en lappmarksbygd på väg mot framtiden : [tidningsklipp berättar. 1926-1932]. 2007. sid. 350-351. ISBN 978-91-7229-042-6. https://libris.kb.se/bib/10734036. Läst 2 maj 2024 
  28. ^ Vilhelmina : en lappmarksbygd på väg mot framtiden : [tidningsklipp berättar. 1926-1932]. 2007. sid. 432. ISBN 978-91-7229-042-6. https://libris.kb.se/bib/10734036. Läst 2 maj 2024 
  29. ^ Martin Lauritz, red (2009). Vilhelmina. 1937 - 1940. Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå Meddelanden. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. sid. 23-25. ISBN 978-91-7229-052-5. https://libris.kb.se/bib/11495997. Läst 2 maj 2024 
  30. ^ Ringlööf, Arne (1987). Matsdalsbor i ord och bild 1817-1987. [A. Ringlööf]. sid. 8. https://libris.kb.se/bib/11216025. Läst 2 maj 2024 
  31. ^ Martin Lauritz, red (2009). Vilhelmina. 1941 - 1943. Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå Meddelanden. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. sid. 407. ISBN 978-91-7229-053-2. https://libris.kb.se/bib/11495993. Läst 2 maj 2024 
  32. ^ Martin Lauritz, red (2011). Vilhelmina. 1944 - 1947. Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå Meddelanden. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. sid. 144. ISBN 978-91-7229-082-2. https://libris.kb.se/bib/12319752. Läst 2 maj 2024 
  33. ^ Martin Lauritz, red (2011). Vilhelmina. 1948 - 1949. Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå Meddelanden. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. sid. 429. ISBN 978-91-7229-083-9. https://libris.kb.se/bib/12338971. Läst 2 maj 2024 
  34. ^ Martin Lauritz, red (2009). Vilhelmina. 1941 - 1943. Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå Meddelanden. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. sid. 66-67. ISBN 978-91-7229-053-2. https://libris.kb.se/bib/11495993. Läst 2 maj 2024 
  35. ^ August Wästerlund. ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)”. Institutet för språk och folkminnen. sid. 25. https://www.isof.se/. Läst 2 maj 2024 (via Acc nr. 24871). 
  36. ^ ”Historiska Kartor och Akter - Matsdal”. historiskakartor.lantmateriet.se. Lantmäteriet. sid. 3. https://historiskakartor.lantmateriet.se/hk/viewer/share/24-vil-%C3%B6a63/0003klku/lm24/REG/24-vil-%C3%B6a63/Avvittring. Läst 3 maj 2024. 
  37. ^ August Wästerlund. ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)”. Institutet för språk och folkminnen. sid. 13. https://www.isof.se/. Läst 2 maj 2024 (via Acc nr. 24871). 
  38. ^ [a b] August Wästerlund. ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)”. Institutet för språk och folkminnen. sid. 12. https://www.isof.se/. Läst 2 maj 2024 (via Acc nr. 24871). 
  39. ^ ”BO 00163.216 – BERG”. Vilhelmina fotoarkiv. https://vhlm.kulturhotell.se/objects/c143-57159/?sq=Mattsdal. Läst 30 april 2024. 
  40. ^ Ringlööf, Arne (1987). Matsdalsbor i ord och bild 1817-1987. [A. Ringlööf]. sid. 132-133. https://libris.kb.se/bib/11216025. Läst 4 maj 2024 
  41. ^ Kungliga biblioteket. ”VÄSTERBOTTENSKURIREN 1922-07-12”. Svenska tidningar. sid. 3. https://tidningar.kb.se/1jwr6g6wz61w62td/part/1/page/3. Läst 2 maj 2024. 
  42. ^ Vilhelmina : en lappmarksbygd på väg mot framtiden : [tidningsklipp berättar. 1926-1932]. 2007. sid. 295. ISBN 978-91-7229-042-6. https://libris.kb.se/bib/10734036. Läst 2 maj 2024 
  43. ^ Vilhelmina : en lappmarksbygd på väg mot framtiden : [tidningsklipp berättar. 1926-1932]. 2007. sid. 319. ISBN 978-91-7229-042-6. https://libris.kb.se/bib/10734036. Läst 2 maj 2024 
  44. ^ Vilhelmina : en lappmarksbygd på väg mot framtiden : [tidningsklipp berättar. 1926-1932]. 2007. sid. 447-448. ISBN 978-91-7229-042-6. https://libris.kb.se/bib/10734036. Läst 2 maj 2024 
  45. ^ Ringlööf, Arne (1987). Matsdalsbor i ord och bild 1817-1987. [A. Ringlööf]. sid. 133. https://libris.kb.se/bib/11216025. Läst 2 maj 2024 
  46. ^ ”LS 0327.12 – SKIDLIFT”. Vilhelmina Fotoarkiv. https://vhlm.kulturhotell.se/objects/c143-36554/. Läst 27 maj 2024. ”Liften i Matsdal tar 300 personer i timmen.” 
  47. ^ ”LS 0328.12 – SLALOMBACKE”. Vilhelmina Fotoarkiv. https://vhlm.kulturhotell.se/objects/c143-36565/. Läst 27 maj 2024. ”Liften mot Dalkullen når de 400 metrarna av den 700 meter långa backen.” 
  48. ^ ”Västerbottens läns landskontors arkiv, Utslags- och resolutionskoncept., SE/HLA/1030006/A II a/10 (1817)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 455. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0026291_00249. Läst 30 april 2024. 
  49. ^ ”Västerbottens läns landskontors arkiv, Utslags- och resolutionskoncept., SE/HLA/1030006/A II a/18 (1824)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 1318. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0027330_00645. Läst 10 maj 2024. 
  50. ^ ”Västerbottens läns landskontors arkiv, Utslags- och resolutionskoncept., SE/HLA/1030006/A II a/35 (1833)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 1818-1820. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0027345_00879. Läst 10 maj 2024. 
  51. ^ Kungliga biblioteket. ”UMEBLADET 1897-01-16”. Svenska tidningar. sid. 2. https://tidningar.kb.se/1fvqwtkvzhm491w1/part/1/page/2. Läst 14 maj 2024. 
  52. ^ Kungliga biblioteket. ”WESTERBOTTEN 1905-02-02”. Svenska tidningar. sid. 2. https://tidningar.kb.se/2gv7mp9h0xxnj6lv/part/1/page/2. Läst 14 maj 2024. 
  53. ^ Kungliga biblioteket. ”VÄSTERBOTTENSKURIREN 1917-09-28”. Svenska tidningar. sid. 2. https://tidningar.kb.se/h0c7j8vqfx6b2hhq/part/1/page/2. Läst 14 maj 2024. 
  54. ^ [a b] ”[Gränskarta Sverige - Norge. Gränsmätning 1738-48. Original. Översikt 1747.”]. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/R0003337_00001. Läst 9 maj 2024. 
  55. ^ ”Beslut från länsstyrelsen: Södra Gardfjället nytt naturreservat i Vilhelmina kommun” (på svenska). Vilhelmina Kommun. https://www.vilhelmina.se/nyheter/beslut-fran-lansstyrelsen-sodra-gardfjallet-nytt-naturreservat-i-vilhelmina-kommun/. Läst 8 maj 2024. 
  56. ^ Johansson, Agneta (19 december 2022). ”Södra Gardfjället i Vilhelmina – ett av fyra nya naturreservat”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/sodra-gardfjallet-i-vilhelmina-ett-av-fyra-nya-naturreservat. Läst 8 maj 2024. 
  57. ^ ”Södra Gardfjällets natur- och kulturlandskap”. Länsstyrelsen Västerbotten. 2022. sid. 5-8. https://catalog.lansstyrelsen.se/store/34/resource/104. Läst 9 maj 2024 (via Diarienummer: 511-2851-2017). 
  58. ^ Pettersson, Olof Petter (1982). Gamla byar i Vilhelmina (Facs.-utg.). sid. 262. ISBN 978-91-85920-13-6. https://libris.kb.se/bib/7753345. Läst 8 maj 2024 
  59. ^ ”2000 års fornminnesinventering i Västerbottens län; Sorsele, Lycksele, Malå, Storuman,Vilhelmina och Åsele kommuner. (Fornminnesinventeringen Rapport 2001:5, ISSN 1403-5308)” (PDF). Riksantikvarieämbetet. 2001. sid. 20. https://sparfran10000ar.se/wp-content/uploads/2001-Fornminnesinv-ar-2000.pdf. Läst 8 maj 2024. 
  60. ^ ”Alvin - Karta över riksgränsen för Åsele, Umeå, Piteå och Luleå med en del av Torne lappmarker mot Norge.”. www.alvin-portal.org. 1769. https://www.alvin-portal.org/alvin/imageViewer.jsf?dsId=ATTACHMENT-0001&pid=alvin-record:112563&dswid=1966. Läst 9 maj 2024 (via 1452 (davidssonnummer : svensk handritad karta) alvin-record:112563 (alvin)). 
  61. ^ ”Södra Gardfjällets natur- och kulturlandskap”. Länsstyrelsen Västerbotten. 2022. sid. 12. https://catalog.lansstyrelsen.se/store/34/resource/104. Läst 9 maj 2024 (via Diarienummer: 511-2851-2017). 
  62. ^ ”Södra Gardfjällets natur- och kulturlandskap”. Länsstyrelsen Västerbotten. 2022. sid. 22. https://catalog.lansstyrelsen.se/store/34/resource/104. Läst 9 maj 2024 (via Diarienummer: 511-2851-2017). 
  63. ^ ”Garvefield(et), se Gardfjället, Norra o. Södra”. Institutet för språk och folkminnen. 1742. https://www4.isof.se/NAU/bilder/_s2ac001/a13222a1/p2/0000509a.pdf. Läst 9 maj 2024. 
  64. ^ Schnitler, Peter (1929). Major Peter Schnitlers grenseeksaminasjonsprotokoller. ISBN 978-82-7061-297-0. https://libris.kb.se/bib/399802. Läst 9 maj 2024 
  65. ^ ”Renbeteskommissionen af 1907. Dokument angående flyttlapparna m. m. på uppdrag af kommissionen samlade af Professor K. B. Wiklund och Rektor J. Qvigstad”. Digitala samlingar. Umeå universitet. sid. 502. https://digital.ub.umu.se/relation/458867. Läst 28 maj 2024. 
  66. ^ Sandel, Samuel (1771). Kongl. Vetenskaps Academiens handlingar. sid. 175-177. https://books.google.se/books?id=d984AAAAMAAJ&pg=PA175#v=onepage&q&f=false. Läst 10 maj 2024 
  67. ^ ”Vilhelmina kyrkoarkiv, Husförhörslängder för den svenska befolkningen, SE/HLA/1010226/A I a/4 (1830-1839) - Riksarkivet - Sök i arkiven”. sok.riksarkivet.se. sid. 268. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0034574_00289. Läst 10 maj 2024. 
  68. ^ ”Västerbottens läns allmänna kungörelser. Landskontoret, Ser. A. 1913/141”. Digitala samlingar. Umeå universitet. sid. 141. https://digital.ub.umu.se/relation/49845. Läst 28 maj 2024. 
  69. ^ ”Klimat och temperatur för Matsdal, Västerbotten”. vackertväder.se. https://www.vackertvader.se/matsdal/klimat-och-temperatur. Läst 11 maj 2024. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Johannes, P. (1976). Stor Henrik och Mats Bjur: dalska odlingsbragder i Norrland. Leksand: Lundells bok och papper.
  • Pettersson, O. P. (1982). Gamla byar i Vilhelmina (Facs.-utg. med en levnadsteckning över förf. av Karl-Hampus Dahlstedt och en bebyggelsehistorisk essä av Magnus Mörner). Två förläggare.
  • Ringlööf, A. (1987). Matsdalsbor i ord och bild 1817-1987. Dikanäs.
  • Wästerlund, A. (1961). Anteckningar om byn Mattsdals historia [Opublicerat manuskript]. Institutet för språk och folkminnen. Acc nr. 24871.
  • Wästerlund, A., & Västerlund, R. (1967). Anders Gustav och Susanna Wästerlund i Mattsdal. Avskrift och försett med noter av Rune Västerlund [Opublicerat manuskript]. Institutet för språk och folkminnen. Acc nr. 27144.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Lirell-Holmfridsson, H. (2018). Byar och gårdar inom gamla Stensele kommun (4th ed.). Lars-Olof Delsing.
  • Ohlén, C., Sydow, W.V. & Björkman, S. (red.) (1943). Svenska gods och gårdar D. 44 Västerbottens lappmark : delen omfattar följande tingslag : Lycksele, Vilhelmina, Åsele samt delar av Malå och Norsjö. Uddevalla: Svenska gods och gårdar.
  • Westin, G. (red.) (1952). Västerbottens bygd och folk: en skildring i ord och bild av Västerbottens bebyggelse. Stockholm: Hembygdslitteratur.
  • Zetterstedt, J.W. (1833). Resa genom Umeå lappmarker i Vesterbottens län, förrättad år 1832. Örebro: Lindh.
v • r
Vilhelmina kommun i Västerbottens län
DistriktVilhelmina kommuns vapen
Tätorter
Småorter
Övriga orter
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Matsdal&oldid=54840472”