Hoppa till innehållet

Natriumklorit

Från Wikipedia
Natriumklorit
Natriumklorit
Systematiskt namnNatriumklorit(III)
Kemisk formelNaClO2
Molmassa90,441 g/mol
UtseendeVita kristaller
CAS-nummer7758-19-2
SMILESO=Cl[O-].[Na+]
Egenskaper
Densitet2,5 g/cm³
Löslighet (vatten)645 g/l
Smältpunkt170 – 180 °C (sönderfaller)
Faror
Huvudfara
NFPA 704

0
1
1
OX
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Natriumklorit är ett salt av natrium och kloritjoner med formeln NaClO2.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Jämfört med andra kloriter är natriumklorit stabilt och är därför den största källan till klorit.

Natriumklorit har UN-nummer 1496.[1]

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Natriumklorit framställs genom att lösa klordioxid i en lösning av natriumhydroxid (NaOH) och reducera den med väteperoxid (H2O2).

Användning[redigera | redigera wikitext]

Natriumklorit används huvudsakligen för att producera klordioxid för blekning av pappersmassa och klorering av dricksvatten och simbassänger. Fördelen med att klorera med klordioxid i stället för klor är att det inte bildas trihalometaner såsom kloroform av organiska föroreningar.

Natriumklorit används också som desinficeringsmedel i tandkräm och munvatten, som rengöringsvätska för kontaktlinser (varunamn Purite) och för rengöring av ventilationssystem (varunamn Oxine).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Natriumklorit, RIB Farliga ämnen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Läst 5 januari 2023.