San Biagio dell'Anello
| San Biagio dell'Anello | |
| Kyrka | |
 San Biagio dell'Anello (vid den röda pilen) på Étienne Dupéracs karta över Rom från år 1577.
I övre högra hörnet ses Campo de' Fiori. | |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Län | Lazio |
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | dagens Via del Monte della Farina / Vicolo dei Chiodaroli |
| Invigd | 1100-talet |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | 1617 |
San Biagio dell'Anello, även benämnd San Biagio dell'Oliva[1] och San Biagio al Crocifisso,[2] var en kyrkobyggnad och titelkyrka i Rom, helgad åt den helige martyren Blasius. Kyrkan var belägen vid dagens Via del Monte della Farina / Vicolo dei Chiodaroli i Rione Sant'Eustachio.
Tillnamnet ”Anello” (italienska "ring") åsyftar Blasius biskopsring, vilken vördades som relik i kyrkan.[3]
”Crocifisso” (italienska ”den Korsfäste”) syftar på Via del Crocifisso, den gata där kyrkan var belägen. Via del Crocifisso motsvarar dagens Via del Monte della Farina.[4]
Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]
Kyrkans första dokumenterade omnämnande förekommer i en bulla, promulgerad av påve Urban III år 1186, vilken räknar upp den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso. Därutöver förekommer kyrkan bland annat i Tassa di Pio IV, en förteckning upprättad under påve Pius IV:s pontifikat (1559–1565).[3][5]
År 1575 förlänade påve Gregorius XIII kyrkan och församlingen åt Sankt Paulus regularklerker, det vill säga Barnabitorden. Orden lät restaurera den lilla kyrkan, trots att de hade för avsikt att uppföra en ny, större kyrka, helgad åt den helige Carlo Borromeo, ordens välgörare. Barnabiterna överlät tomten med San Biagio-kyrkan åt teatinerna mot en tomt vid Piazza Catinaria, där man år 1612 inledde byggandet av San Carlo ai Catinari.[6] Kyrkan San Biagio dell'Anello revs år 1617.[3] Den rivna kyrkans portal finns alltjämt vid Via di Sant'Anna 4.[7] Arkitravens inskription lyder:[8]
Titelkyrka[redigera | redigera wikitext]
San Biagio dell'Anello stiftades som titelkyrka av påve Sixtus V den 13 april 1587. Titelvärdigheten upphävdes av påve Paulus V år 1616 och överfördes till San Carlo ai Catinari.[9]
- Kardinalpräster
- Ippolito de' Rossi: 1587–1591
- Guido Pepoli: 1595–1596
- Fernando Niño de Guevara: 1597–1599
- Bonviso Bonvisi: 1599–1603
- Girolamo Pamphili: 1604–1610
- Vakant: 1610–1616
- Orazio Spinola: 11 januari – 24 juni 1616
- Titelvärdigheten upphävd: 1616
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Cecchelli 1938, s. 179.
- ^ Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1266.
- ^ [a b c] Lombardi 1998, s. 222.
- ^ Carpaneto et al. 2001, s. 552.
- ^ Hülsen 1927, s. 88.
- ^ Pericoli Ridolfini 1977, s. 12.
- ^ Carpaneto et al. 2001, s. 553.
- ^ Pericoli Ridolfini 1977, s. 22.
- ^ ”S. Biagio dell'Anello” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 12 december 2018. https://www.webcitation.org/74bm1LOZj?url=http://webdept.fiu.edu/~mirandas/titles-1.htm#Biagio. Läst 12 december 2018.
Webbkällor[redigera | redigera wikitext]
- ”San Biagio dell'Anello”. info.roma.it. https://www.info.roma.it/monumenti_dettaglio.asp?ID_schede=10057. Läst 13 december 2018.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. OCLC 2997278
- Carpaneto, Giorgio; Sanfilippo, Mario (2001) (på italienska). La grande guida dei rioni di Roma: storia, segreti, monumenti, tradizioni, leggende, curiosità. Guide insolite, 17 (2). Roma: Newton & Compton Editori. ISBN 88-8289-388-X. OCLC 888652805
- Cecchelli, Carlo (1938) (på italienska). Studi e documenti sulla Roma sacra. Miscellanea della R. Deputazione Romana di Storia Patria. "1". Roma. Libris 832277120
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 222. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Minozzi, Marina. ”San Carlo ai Catinari” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (13): sid. 50–58. ISSN 1126-6546.
- Pericoli Ridolfini, Cecilia (1977) (på italienska). Rione VIII S. Eustachio. Guide rionali di Roma. "1". Roma: Fratelli Palombi Editori. OCLC 985517943