Slaveri i Indonesien

Från Wikipedia
1801 Cary Map of the East Indies and Southeast Asia ( Singapore, Borneo, Sumatra, Java, Philippines) - Geographicus - EastIndies-cary-1801
An Iranun lanong warship used for piracy and slave raids in the Sulu Sea
Two slaves of the Raja of Buleleng, Bali, Indonesia, 1865–1870
Evolution of the Dutch East Indies

Slaveri förbjöds formellt i det land som skulle bilda det nuvarande Indonesien år 1860, då Indonesien fortfarande var Nederländska Ostindien. Indonesien var politiskt splittrat fram till att det enades under Nederländska Ostindien från 1600-talet, men hade en till vissa delar gemensam historia i frågan om slaveri och slavhandel.

När Ostindien övergick till Islam under 1400-talet antog de muslimska staternas slaveri liknande karaktär som i den övriga muslimska världen, och icke-muslimska slavar tillfångatogs och såldes av pirater från Suluöarna.

Nederländska Ostindien förbjöd slaveriet 1860, och när Nederländerna omkring år 1910 hade fått kontrollen över hela övärlden betraktades slaveriet som i princip avskaffat även i praktiken, även om fall av slaveri upptäcktes ännu under 1940-talet.

Antiken[redigera | redigera wikitext]

Härskarna i de indonesiska staterna använde slavar för att bruka den jord de redan hade, vilket var vanligt i Ostindien där det inte rådde brist på jord utan snarare människor och jordbruksarbetare behövdes för att odla redan befintlig jord, och slavar nämns i tempel och palats under medeltiden.[1]

Det uppges att vanliga medborgare ofta ägde slavar, och att rika köpmän kunde äga hundratals.[2] På Melaka under 1400-talet nämns förslavade grovarbetare och konkubiner, och skuldslaveriet omnämns.[3]

Muslimska stater[redigera | redigera wikitext]

Islams ankomst förändrade slaveriets karaktär, som organiserades efter islams förhållningsregler. Islam förbjöd förslavandet av muslimer, och icke muslimska områden och människor blev därefter automatiskt de främsta målen för slavhandeln och slavjakt, där pirater från Suluöarna kom att etablera sig som de kanske främsta slavhandlarna i Ostindien.[4] [5]

Nederländska Ostindien hade omkring 1910 fått kontrollen över hela Indonesien, vilket officiellt avskaffade slaveriet i hela området.[6]

Nederländska Ostindien[redigera | redigera wikitext]

Holländarna etablerade jordbruk på sin koloni Java, och då det var svårt att få fria inhemska arbetare på de holländska kryddöarna använde de holländska kolonisterna stora mängder slavar som jordbruksarbetare, vilket gjorde holländska Batavia till en av Ostindiens största slavmarknader.[7]

Holländarna förbjöd slavhandeln 1818, och slaveriet i sig år 1863, men det är känt att slavhandel pågick på vissa håll i Ostindien till 1910.[8] Slaveriet i Nederländska Ostindien förbjöds formellt 1 januari 1860, men detta omfattade endast de områden som då kontrollerades av Nederländerna, det vill säga främst Java, medan slaveri i praktiken fortsatte i tre fjärdedelar av Indonesien. [9]

Nederländska koloniala myndigheter hade i praktiken aldrig full kontroll över hela Indonesien, och det är känt att slaveri ännu förekom i vissa delar under 1940-talet.[10]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • [2] Campbell, G. (2004). Structure of Slavery in Indian Ocean Africa and Asia. Storbritannien: Taylor & Francis.
  • [3] Slavery and South Asian History. (2006). Ukraina: Indiana University
  • [4] Jacobsen, T. (2016). Sex Trafficking in Southeast Asia: A History of Desire, Duty, and Debt. Storbritannien: Taylor & Francis.
  • [5] Slavery and Bonded Labor in Asia, 1250–1900. (2021). Nederländerna: Brill.
  • [6] Warren, J. F. (2007). The Sulu Zone, 1768-1898: The Dynamics of External Trade, Slavery, and Ethnicity in the Transformation of a Southeast Asian Maritime State. Singapore: Singapore University Press.
  • [7] Jones, E. (2011). Wives, Slaves, and Concubines: A History of the Female Underclass in Dutch Asia. Tyskland: Cornell University Press.
  • [8] Slavery and Bondage in Asia, 1550–1850: Towards a Global History of Coerced Labour. (2022). Tyskland: De Gruyter.
  • [9] Allen, R. B. (2015). European Slave Trading in the Indian Ocean, 1500–1850. USA: Ohio University Press.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Klein, M. A. (2014). Historical Dictionary of Slavery and Abolition. Storbritannien: Rowman & Littlefield Publishers. 216
  2. ^ Klein, M. A. (2014). Historical Dictionary of Slavery and Abolition. Storbritannien: Rowman & Littlefield Publishers. 216
  3. ^ Klein, M. A. (2014). Historical Dictionary of Slavery and Abolition. Storbritannien: Rowman & Littlefield Publishers. 216
  4. ^ Klein, M. A. (2014). Historical Dictionary of Slavery and Abolition. Storbritannien: Rowman & Littlefield Publishers. 216-217
  5. ^ [1] Warren, J. F. (2007). The Sulu Zone, 1768-1898: The Dynamics of External Trade, Slavery, and Ethnicity in the Transformation of a Southeast Asian Maritime State. Singapore: Singapore University Press.
  6. ^ Campbell, G. (2004). Structure of Slavery in Indian Ocean Africa and Asia. Storbritannien: Taylor & Francis.
  7. ^ Klein, M. A. (2014). Historical Dictionary of Slavery and Abolition. Storbritannien: Rowman & Littlefield Publishers. 217
  8. ^ Klein, M. A. (2014). Historical Dictionary of Slavery and Abolition. Storbritannien: Rowman & Littlefield Publishers. 217
  9. ^ Campbell, G. (2004). Structure of Slavery in Indian Ocean Africa and Asia. Storbritannien: Taylor & Francis.
  10. ^ Campbell, G. (2004). Structure of Slavery in Indian Ocean Africa and Asia. Storbritannien: Taylor & Francis.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Slaveri_i_Indonesien&oldid=54747898”