Hoppa till innehållet

Tomas Harila Carlgren

Lägg till länkar
Från Wikipedia

Tomas Helge Samuel Kasimir Harila Carlgren, född Harila 28 november 1961 i Nedertorneå, är en svensk formgivare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tomas Harila Carlgren studerade vid Nordiska konstskolan [1] i Karleby 1985-1986, konst [2] och formgivning [3][4][5] på Konstfack i Stockholm 1986-1992 och har även studerat textilformgivning vid Konstindustriella högskolan (numera Aalto-universitetet) i Helsingfors 1991.[6]

Därefter började Harila Carlgren som formgivare åt bland andra Ikea och Borås Wäfveri [7][8][9][10][11][12]. Ikeaföremål av Harila Carlgren är med i romanen Fight club. [13] Han har gjort flera kollektioner för dem och även för Element design [14] [15] Under några år arbetade Harila Carlgren med koncept och sortiment för Postens butik, en pappers- och presenthandel i Postens 970 postkontor som startade 1994 samt år 1999 koncept- och sortiment för designbutiken dröm i Växjö, Borgholm och Kalmar.

1994 blev Harila Carlgren konstnärlig ledare för Orrefors glasbruk.[16] Där var han verksam ett par år.

Harila Carlgren har under 1990- och 2000-talen arbetat med produktformgivning, inredning och trädgårdsformgivning samt privata och offentliga konstnärliga utsmyckningar som för Centerpartiets riksorganisation.[17]

Sedan början av 2000-talet har Harila Carlgren på Reijmyre glasbruk formgivit en rad produkter, till exempel cocktailglaset i serien Arise som användes till förrätten vid kronprinsessparets bröllop 2010 [18][19], år 2006 Maudglaset på uppdrag av Maud Olofsson och glas för Näringsdepartementet som uttryckligen ville ha svensktillverkat glas.[20]

Efter ett längre uppehåll har han återupptagit måleriet och utfört flera porträttuppdrag, ikoner samt unika textilier som paradisdräkt och kisttäcke.[21]

Tomas Harila Carlgren har undervisat i formgivning, konst och designhistoria vid Beckmans designhögskola, Glasgow School of Art och Konstfack i Sverige, Finland och Skottland.[15] Han är doktorand vid Lapplands universitet i Rovaniemi och skriver på en avhandling om företaget Marimekko.[15]

Utställningar och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Harila Carlgren har med konst och formgivning deltagit i en mängd samlingsutställningar och haft flertal separatutställningar med formgivning som på Nordiska kristallmagasinet i Stockholm och konstutställningar som 2003 Lapplands guld/Lapin kulta på Aines konstmuseum[22] i Torneå [23]

Han har belönats med Utmärkt svensk form flera gånger [24][25] Då gällde det påslakan, tyger och pappersprodukter.

Familj[redigera | redigera wikitext]

År 2000 ingick han partnerskap och 2009 äktenskap med politikern Andreas Carlgren.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Jan Brunius (1994) Svenska textilier: 1890-1990. Signum. ISBN 9187896192.
  • Demokratisk design: en bok om de tre dimensionerna form, funktion, och pris på Ikea. (1995) Älmhult, Ikea. http://libris.kb.se/bib/2070252
  • Kerstin Wickman et al. (2010) Reijmyre glasbruk, formgivare, konstnärer och yrkesmän under 200 år. Östergötlands länsmuseum. ISBN 9789185908783.
  • Kerstin Wickman (1998) Orrefors, etthundra år av svensk glaskonst. Byggförlaget. ISBN 9179881491.
  • Gunilla Widengren et al. (1994) Tanken och handen: Konstfack 150 år. Page One. ISBN 9171250182.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Nordiska konstskolan”. Arkiverad från originalet den 7 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140107131405/http://www.nordiskakonstskolan.fi/. Läst 7 januari 2014. 
  2. ^ Ulf Beckman (1993). ”Utställt inne”. Form (5): sid. 10. 
  3. ^ Hedvig Hedqvist (13 maj 1992). ”Sinnlig introduktion på Konstfack”. Svenska dagbladet, Kultur, s 19. 
  4. ^ Agneta Nordenankar & Rebecka Tarschys (12 maj 1992). ”Färgstarka blommor”. Dagens nyheter, Kultur & nöjen. 
  5. ^ Åke Livstedt (23 maj 1992). ”Proffsarbete på elevutställning”. Svenska dagbladet, Kultur, s 26. 
  6. ^ Birgitta Lindvall Wiik (20 mars 2007). ”Välkommen till ett hem i ständig förändring”. Norrbottens-Kuriren. http://www.kuriren.nu/arkiv/2007/03/20/Hemmavid/1268341/V%E4lkommen-till-ett-hem-i-st%E4ndig-f%F6r%E4ndring.aspx. Läst 20 maj 2013. [död länk]
  7. ^ Lotta Jonsson & Ulf Beckman (1992). ”Den svenska tydligheten”. Form (5): sid. 30-31. 
  8. ^ Pekka Pan Toivanen (1993). ”Ikean hatunnosto Marimekkolle”. Image (3): sid. 20. 
  9. ^ Hedvig Hedqvist (11 juni 1993). ”Idel ädla 1700-talskopior säljs på Ikea”. Svenska dagbladet, Kultur, s 31. 
  10. ^ Kerstin Wikman (1993). ”Ros-knock-out”. Form (5): sid. 6. 
  11. ^ Rebecka Tarschys (12 februari 1995). ”Magert utbud på årets möbelmässa”. Dagens nyheter, Kultur & nöjen, s 5. 
  12. ^ Rebecka Tarschys (13 april 1997). ”Mönster med 50-talskänsla”. Dagens nyheter Kultur & nöjen, Form. 
  13. ^ Palahniuk, Chuck (1996). Fight club. Vintage. sid. 44. ISBN 0099283336 
  14. ^ Kjell Häglund (2013). ”Arkiverade kopian”. Residence (4). Arkiverad från originalet den 7 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140107131434/http://residencemagazine.se/ljuva-90-tal/. Läst 7 januari 2014. 
  15. ^ [a b c] ”Reijmyre formgivare”. Arkiverad från originalet den 21 december 2013. https://web.archive.org/web/20131221214035/http://www.reijmyre.se/Formgivare.aspx?d=18161&m=21735. Läst 31 december 2013. 
  16. ^ ”En konstform i ständig rörelse”. Corren. 5 november 2004. Arkiverad från originalet den 1 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140101030828/http://www.corren.se/nYhEteR/artikel.aspx?articleid=4673508. Läst 31 december 2013. 
  17. ^ Ann-Charlotte Borgö (2002). ”Färgstarkt och dekorativt i partiets nya kansli”. Aktuellt måleri (2): sid. 18-20. 
  18. ^ ”Mer om bröllopsmenyn”. http://bakomkulisserna.svenskdam.se/mer-om-brollopsmenyn/. Läst 31 december 2013. 
  19. ^ ”Reijmyre produkter Arise”. Arkiverad från originalet den 2 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140102122535/http://www.reijmyre.se/Produkter.aspx?pc=17413&m=18517&d=0&page=1&ill=0&p=18224. Läst 31 december 2013. 
  20. ^ Wickman, Kerstin (2010). Reijmyre glasbruk, formgivare, konstnärer och yrkesmän under 200 år. Östergötlands länsmuseum. sid. 171-173. ISBN 9789185908783 
  21. ^ Sannaliina Nikula (juni 2013). ”Tomas Harila Carlgren: ”En pysy missään rajoissa – teen itselleni paratiisipukua arkkuun”.”. Suomen uutisvikko, nr 3, s 18-19. 
  22. ^ ”Aines konstmuseum”. https://www.tornio.fi/index.php?p=Kokoelmat. Läst 8 januari 2014. 
  23. ^ Marjaana Niskala (12 juli 2003). ”Jazz-taiteilijan identiteettipeli”. Kaleva. http://www.kaleva.fi/uutiset/kulttuuri/jazz-taiteilijan-identiteettipeli/523704/. Läst 7 januari 2014. 
  24. ^ Rebecka Tarschys (2 juni 1994). ”Sveriges båda bilar i utmärkt form”. Dagens nyheter, Kultur & nöjen, s 1. 
  25. ^ Birgitta Lindvall Wiik (20 mars 2007). ”Välkommen till ett hem i ständig förändring”. Norrbottens-Kuriren. http://www.kuriren.nu/arkiv/2007/03/20/Hemmavid/1268341/V%E4lkommen-till-ett-hem-i-st%E4ndig-f%F6r%E4ndring.aspx. Läst 22 maj 2013. [död länk]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tomas_Harila_Carlgren&oldid=53732762”