Trofeo Baracchi
 | |
| Detaljer | |
|---|---|
| Datum | September/oktober |
| Region |  Italien |
| Disciplin | Landsväg |
| Typ | Endagslopp ITT 1941-1948, 1991 Parlopp (tempo) 1949-1990 |
| Historia | |
| Antal upplagor | 52 |
| Första upplaga | 1941 |
| Sista upplaga | 1991 |
| Första vinnare | Michele Motta |
| Senaste vinnare |  Tony Rominger (1991) |
Trofeo Baracchi var ett endagslopp i landsvägscykling som kördes från 1941 till 1991 i norra Italien (Lombardiet 1941-1980 och 1991, Toscana 1981-1983 samt Trentino-Alto Adige 1984-1990).
Loppet skapades av affärsmannen Giacomo "Mino" Baracchi från Bergamo och kördes de åtta första åren som ett individuellt tempolopp på 100 kilometer, eller något mer, med start och mål i Bergamo. De inledande åren var det ett amatörlopp, men 1944 öppnades det för professionella[1]. 1949 ändrades det till ett tvåmanna lagtempo (med det tidigare Giro della Provincia di Milano som förebild) och detta format bibehölls till och med 1990. Fram till och med 1958 ingick, utöver de (drygt) 100 kilometerna partempo, även två delar till som kördes på bana (varav en var ett förföljeleslopp och den andra en individuell sprint med flygande start)[2]
1953 flyttades målet till Milano och under 1950- och 1960-talen låg starten i Bergamo, medan målet låg i antingen Milano, Bergamo eller Brescia. Därefter flyttades starten runt till ett par andra orter (utöver Bergamo) under 1970-talet (men målet låg i Bergamo eller Brescia), men från 1981 till 1983 kördes det från Pontedera till Pisa och från 1984 låg starten i Borgo Valsugana och målet i Trento. 1991 kördes den sista upplagan, men nu som ett individuellt tempolopp (på 64 km med start och mål i Bergamo) eftersom det inkluderats i UCI World Cup (och fungerade som världscupfinalen Grand Prix des Nations).
Loppet var planerat att återuppstå 2023, men ställdes in på grund av ekonomiska problem. Loppet är även inplanerat 2024.[3][4]
Flest segrar har Francesco Moser, fem stycken - men med fem olika partners (bland dem märks speciellt Mosers evige rival Giuseppe Saronni 1979[5]). Flest segrar tillsammans har Fausto Coppi/Riccardo Filippi som vann tre år i rad (1953-1955). Flest podieplatser, tio stycken (tre segrar, sex andraplatser och en tredjeplats), har Jacques Anquetil från 1953 till 1968.
Den högsta medelhastigheten noterades 1989 då Laurent Fignon/Thierry Marie höll 50,49 km/tim på det 96,6 kilometer långa loppet.
Podieplaceringar[redigera | redigera wikitext]
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Chris Sidwells, The Baracchi Trophy på CyclingLegends.co.uk.
- William Fotheringham, Forgotten Races: Baracchi Trophy på Prendas Ciclismo.
- Suze Clemitson, Trofeo Baracchi på Conquista.
- Trofeo Barcchi på Museo del Ciclismo.
- Trofeo Baracchi (Ita) - Ex. på Mémoire du cyclisme.
- Trofeo Baracchi (1.1) och 1991 - Grand Prix des Nations (CDM) på ProCyclingStats.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sidwells och Mémoire du cyclisme säger 1944, Fotheringham 1946.
- ^ Se Museo del ciclismo ("australiana" är beteckningen på förföljelselopp på italienska) och Baldini-Moser vincono il Trofeo ciclistico Baracchi dope animate discussione per una prova in pista i La Nuova Stampa 5 november 1958 sid. 8 (se under "Prove supplementari su pista" och "Classifica finale del Trofeo Baracchi", där det framgår att slutställningen avgjordes på poäng från de tre delgrenarna, i resultatlistan - notera också att det även fanns en klass för "dilettanti", det vill säga amatörer, som dock bara bestod av partempo på landsväg).
- ^ 2024 Men’s Pro Cycling Calendar på Lanterne Rouge. Se under "Returning races".
- ^ 2023» 48th Trofeo Baracchi (1.1) på ProCyclingStats.
- ^ Men även som par körde de snarast mot varandra än samarbetade. Se speciellt en intervju med båda av Mario Pastonesi, “Ours was a true rivalry”: Moser v Saronni, Roleur, 8 oktober 2020.
- ^ [1], memoire-du-cyclisme.eu.
- ^ [2], procyclingstats.com.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Video på YouTube från loppet 1962 där Rudi Altig (som också intervjuas/kommenterar på tyska, med franska undertexter) får ge Jacques Anquetil, som är helt utmattad (och till slut faller och slår sig blodig inne på stadion efter målgång), hjälp att hålla farten genom att lägga sig bakom och skjuta på de sista 15 kilometerna. Men de vann lopet med nio sekunder!