Yerkes-Dodsons lag: Skillnad mellan sidversioner
Ettrig (Diskussion | Bidrag) ←Skapade sidan med 'thumb|right|De ursprungliga data om lagen härleddes från thumb|right|Den ursprungliga formen av Yerkes–Dodsons lag thumb|right|[[Donald O. Hebb|Hebbs version av Yerkes–Dodsons lag (den här versionen utelämnar förhållandet att överstimulering inte påverkar utförandet av enkla uppgifter negativt. Det här är de...' |
(Ingen skillnad)
|
Versionen från 3 april 2024 kl. 19.29
Yerkes–Dodsons lag är en empirisk relation mellan arousal och prestation. Den utvecklades av psykologerna Robert M. Yerkes och John Dillingham Dodson 1908.[1] Lagen säger att prestationen förbättras med ökande fysiologisk och mental arousal, men endast upp till en viss punkt. När arousal-nivån blir alltför hög så minska prestationen igen. Den här processen illustreras ofta i ett diagram med en klockformad kurva som ökar och sedan minskar med ökande arousal. Den ursprungliga artikeln (en undersökning av husmus, benämnd "dansmus") refererades till endast 10 gånger under de följande 50 åren. Men i fyra av de artiklar som refererade till den kallas dessa rön en lag.[2]
Arousal-nivåer
Forskare har funnit att olika uppgifter kräver olika nivåer av arousal för optimal prestation. Exempelvis kan svåra eller intellektuellt krävande uppgifter kräva lägre arousal-nivåer (för att möjliggöra koncentraion) medan uppgifter som kräver uthållighet kan utföras bättre med högre arousal-nivåer (för att öka motivationen).
Skillnaderna mellan olika uppgifter gör att kurvan kan ha mycket varierand form.[3] För enkla eller väl inövade uppgifter är relationen monoton och prestationen ökar när arousal ökar. För komplexa, ovana eller svåra uppgifter byter relationen riktning efter en viss nivå av arousal, så att prestationen därefter minskar när arousal ökar ytterligare.
Inverkan av uppgiften svårighetsgrad ledde till hypotesen att Yerkes–Dodsons lag kan delas upp i två distinkta delar. Den del där prestation ökar kan ses som en energigivande effekt av arousal. Den del där prestationen minskar orsakas av negativa effekter av arousal (eller stress) på kognitiva processer som uppmärksamhet (till exempel tunnelseende), minne och problemlösning.
Det finns forskning som säger att den korrelation som Yerkes och Dodson föreslår finns (till exemple den som gjorts av Broadhurst (1959),[4] Duffy (1957),[5] och Anderson et al (1988)[6]), men ännu har man inte kunnat påvisa en kausal orsak till den här korrelationen (Anderson, Revelle, & Lynch, 1989).[7]
Referenser
Noter
- ^ ”The relation of strength of stimulus to rapidity of habit-formation”. Journal of Comparative Neurology and Psychology 18 (5): sid. 459–482. 1908. doi:. http://psychclassics.yorku.ca/Yerkes/Law/.
- ^ Corbett, Martin (2015-08-10). ”From law to folklore: work stress and the Yerkes-Dodson Law”. Journal of Managerial Psychology 30 (6): sid. 741–752. doi:. ISSN 0268-3946.
- ^ Diamond, David M.; Adam M. Campbell; Collin R. Park; Joshua Halonen; Phillip R. Zoladz (2007-03-28). ”The Temporal Dynamics Model of Emotional Memory Processing: A Synthesis on the Neurobiological Basis of Stress-Induced Amnesia, Flashbulb and Traumatic Memories, and the Yerkes–Dodson Law”. Neural Plasticity 2007: sid. 60803. doi:. PMID 17641736.
- ^ Broadhurst, P. L. (1956). ”Emotionality and the Yerkes–Dodson Law”. Journal of Experimental Psychology 54 (5): sid. 345–352. doi:. PMID 13481281.
- ^ Duffy, Elizabeth (1957). ”The psychological significance of the concept of "arousal" or "activation"”. Psychological Review 64 (5): sid. 265–275. doi:. PMID 13494613.
- ^ Anderson, K. J.; Revelle, W.; Lynch, M. J. (1989). ”Caffeine, impulsivity, and memory scanning: A comparison of two explanations for the Yerkes–Dodson Effect”. Motivation and Emotion 13: sid. 1–20. doi:.
- ^ ”Caffeine, impulsivity, and memory scanning: A comparison of two explanations for the Yerkes–Dodson Effect”. Motivation and Emotion 13: sid. 1–20. 1989. doi:.