Akrylatfärg
 |
Det har föreslagits att denna text bör infogas i Akrylfärg (2016-06) (Se diskussion) |
Akrylatfärg är en färgtyp utvecklad för yrkesmåleriet under mitten av 1900-talet. Det är en dispersionsfärg och har som bindemedel akrylatdispersion. Den är vattenspädbar. Den erbjöd väsentliga arbetsmiljöförbättringar för målerier, då dessa produkter ersatte tidigare lösningsmedelsburna produkter.
Bindemedlet i akrylatfärger framställs ur råolja eller naturgas.
De organiska färgämnen och tillsatser som används vid tillverkningen framställs inom organisk kemisk industri. De oorganiska pigment och fyllnadsmedel som ingår kan såväl ha sitt ursprung i naturligt förekommande jordarter som krita eller kalcit (CaCO3), som från syntetisk framställning inom kemisk teknisk industri exempelvis fälld kalciumkarbonat (CaCO3).
Framställning
Akrylater är nära besläktade med byggnadsmåleriets vinylhartser som polyvinylacetat, (PVA) eller polyvinylalkohol (PVOH). De tillverkas genom polymerisation av olika estrar av akrylsyra eller metakrylsyra, som till exempel metyl metakrylat (MMA), etyl metakrylat (EMA) och butyl metakrylat (BMA). Polymerisationen aktiveras med hjälp av en peroxid, en förening som innehåller den funktionella gruppen -O-O-. I de allra flesta fall är produkterna sampolymerer, dvs. man har polymeriserat en blandning av olika vinyl- och/eller akrylföreningar.
För byggnadsmåleriet tillverkas färgerna oftast i dispersionsform, vilket gör att de kan spädas med vatten. Bindemedlet föreligger då som en emulsion eller suspension i vatten som innebär att materialet finfördelas i droppar (ca 0,1-10 µm) som svävar omkring i vattnet. Suspensionen framställs med hjälp av en tensid. Dispersionens partikelstorlek bestäms bland annat genom valet av tensid, omrörningshastigheten och den bindemedelskoncentration man väljer att utgå från.
Det finns många kombinationsmöjligheter vid framställningen av akrylatfärger och detta utnyttjas för att maximera de egenskaper som krävs för olika användningsområden. Med monomerer som till exempel vinylacetat, styren, och metylmetakrylat framställs hårda polymerer, medan vinylpropionat och butylakrylat ger mjuka.[1]
Egenskaper
Akrylatfärger har bra vidhäftningsförmåga på rena och fasta underlag, bra optiska egenskaper och hög pigmentbindningsförmåga. Det senare innebär att de kan innehålla relativt mycket pigment och fyllnadsmedel utan att färgens tekniska egenskaper försämras på ett väsentligt sätt.
Dålig vidhäftning kan förekomma vid löst sittande och kritande underlag, exempelvis traditionella limfärger, och man har utvecklat några grundfärger av akrylat-latex med ökad penetrationsförmåga för målning på kritande underlag.
Akrylatfärger har relativt god kemikaliebeständighet och motstår alkalier och syror bättre än alkyder. I allmänhet har de god åldringsbeständighet och behåller en relativt hög elasticitet även under nedbrytningsfasen.
Studerar man akrylatfärgens yta under mikroskop kan man ofta se den porstruktur, s.k. kraterbildning, som gör ytan benägen till smutsupptagning. Detta fenomen har en tendens att öka vid målning i låg luftfuktighet.[2]
Produktformer och användningsområden
Användningsområdet för akrylatprodukter är brett inom byggnadsmåleriet och omfattar inom- och utomhusfärg, våtrumslim, spackel, kitt och fogmassor.
Akrylatfärg innehållande endast akrylmonomerer är mest motståndskraftiga mot nedbrytning och används framför allt till akrylatfärger för utvändig målning. De används också inomhus i mer krävande miljöer, exempelvis vattenburna lackfärger för snickeri, till våtrumsfärger och till väggfärger för belastade utrymmen som offentliga lokaler eller kök. Vinyltoluen-, styren- och butadien-monomerer kan också ingå i akrylatfärger. De är mindre blanka och används framför allt på puts, betong och som bindemedel i vissa rostskyddsfärger.
Materialets historia
Akrylater har tillverkats industriellt sedan 1930. Akrylat-latexfärgerna är det yngsta tillskottet av latexfärgerna efter styren-butadien-latex (SB-latex) och polyvinylacetat-latex (PVA).
Först när man lyckades tillverka emulgerad polyakrylat i vatten blev akrylaten en användbar polymer för färger i byggnadsmåleriet. Från början användes huvudsakligen en typ av akryl-latex som var speciellt lämpad för kemikaliebeständig ytbehandling.[3] Men efter en utveckling, framför allt mot att utveckla sampolymerer i olika former, har akrylatfärgerna fått en markant ökad användning under 1980-talet. [4]
Samma årtionde uppstod problem med rötskadade träpaneler, framför allt i Sverige och Norge. Virket ruttnade under det beständiga färgmaterialet och gav mer eller mindre svårsmälta erfarenheter. Senare forskning tyder på att dessa misslyckanden orsakades av att det under en period lanserades färger som applicerades utan föregående grundning med penetrerade oljor eller grundbehandling med alkydfärg. Det finns också samband mellan ökade problem med rötskador och införandet av restriktioner mot att använda kraftfulla biocider i färgerna.[5]Sedan mitten av 1980-talet har utvecklingen av lackfärger baserade på akrylater inneburit en avsevärd minskning av målning med lösningsburen alkydoljefärg inomhus.
Se även
Referenser
- ^ Andersson, Stig; Sonesson, Artur, Vannerberg, Nils-Gösta. Kemin i samhället, Liber 1999
- ^ Seymour, Raymond, B., Mark, Herman F. Organic Coatings: Their Origin and Development, Elsevier Publishing Co., Inc, 1990
- ^ Johansson Kjell, Ollerstad Bertil (red.). Tekno's måleri, material, teknik, färglära, Teknografiska institutet, 1975.
- ^ Fridell Anter, Karin, Wannfors, Henrik,. Så målade man, svenskt byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid, Svensk Byggtjänst, 1997.
- ^ Hjort, Stefan,. Moisture Balance in Painted Wood Panelling, Chalmers Tekniska Högskola, 1997.