Anders Kyander

Anders Kyander, Andreas Georgii Kyander, död 1693, var en finländsk präst, riksdagsman och författare.

Bakgrund, utbildning och regementstjänst

Anders Kyanders far Georgius Andreae Kyander (död 1659) var kyrkoherde i i Kristina i östra Finland, och hans mor Agneta Olofsdotter Iivanainen (1608-1698) kom från en gammal släkt väl etablerad i Viborgstrakten. I likhet med sin bror Johan Kyander studerade Anders vid det relativt nya universitetet i Dorpat, grundat under svenskt styre 1632. Han påbörjade studierna 21 juni 1650 och var respondent på en magistersavhandling 1654. Magister var till mitten av 1800-talet högsta graden vid filosofisk fakultet på svenska universitet. Från studieåren finns såväl magistersavhandlingen som flera tillfällighetsdikter på latin och svenska bevarade, de senare publicerade digitalt tillsammans med annan tillfällighetsdiktning av Tartu universitet.

Därefter blev Anders Kyander regementspastor vid Viborgs läns västra infanteriregemente under Caspar Koskull 1655 och vid Viborgs kavalleriregemente under Erik Kruse 1656. Att vara fältpräst under krig var mycket meriterande jämfört med annan tjänstgöring, och han kunde därmed komma ifråga för kyrkoherdetjänsten i Rantasalmi i Södra Savolax.

Kyrkoherde i Rantasalmi

Kolkonpää kvarn vid Kolkonjärvis norra ände i Kolkontaipale, Finland. Byggd ursprungligen före 1690, då den köptes av Anders Kyander från ryttmästare Erik Sölverarm. Kvarnen är fortfarande fullt fungerande och i bruk, även om den numera vanligtvis drivs med elektricitet.

Anders Kyander blev kyrkoherde i Rantasalmi 1659. Inledningen var emellertid svår, eftersom församlingen tillsammans med hans åldrade och sjuklige föregångare Anders Matsson redan före hans tillträde skrev till biskopen i Viborg för att få behålla den senare i tjänsten hans levnad ut. Resultatet blev att Matsson formellt blev kvar det fåtal år han ännu hade att leva, trots att arbetet i praktiken sköttes av Kyander. Även under senare år var församlingen besvärlig att hantera, med hätska strider om kyrkbänksplaceringar och ovilja att betala kyrkoherden för hans arbete.

Dessa inledande svårigheter till trots tycks Anders Kyander ha tagit sig an sina nya uppgifter med påfallande energi. En ny kyrka byggdes, och församlingen växte stadigt - Rantasalmi kom senare under 1700-talet att bli det största befolkningscentret i Finland efter Åbo. Krig drog med jämna mellanrum igenom dessa gränsbygder mot Ryssland, och den nyss iståndsatta prästgården brändes ner av ryska trupper och måste återuppbyggas.

Lika driftig var Anders Kyander i de egna affärerna. Han köpte flera gårdar och rusthåll, bland dem Kolkonhovi rusthåll, och omfattande jordegendomar främst längs Kolkonjärvis strand. 1690 förvärvade han av ryttmästaren Erik Sölverarm en stor kvarn vid den norra änden av sjön, vilken ännu är bevarad.

Genom de krig och nödår som drabbade Finland under 1600-talets slut var det ändå svårt att få tillvaron att fungera. Ekonomiska motgångar drabbade honom också, som då åtta av hans ston dog efter ett inköp av en sjuk häst, eller då den ryttare som rusthållet stod för stupade och all innestående lön omedelbart måste utbetalas samtidigt som en ny ryttare skulle bekostas. Inte desto mindre byggde Anders Kyander upp tillgångar som skulle bilda den materiella stommen för efterföljande släktled, som ända fram till 1800-talets slut hade framträdande roller bland regionens jordägare och herrskapsfamiljer. Inte minst Anders Kyanders son länsprosten Johan Kyander fortsatte i faderns spår och förvärvade ytterligare herrgårdar och jordegendomar.

Anders Kyander representerade prästeståndet vid riksdagen i Stockholm 1672 och utnämndes till prost 1679.

Litterär verksamhet

Från Anders Kyanders universitetsår i Dorpat finns en handfull tillfällighetsdikter på huvudsakligen latin bevarade. Den vackraste och mest ambitiösa är förmodligen det "Epicedium" (begravningsode) han skrev 1652 till den avlidne studiekamraten Samuel Mattson Tolja från Viborg.

Därtill publicerade Anders Kyander flera predikotexter och kortare dikter till särskilt begravningspublikationer. Bland dem kan nämnas:

• "Sorge-tankar öfwer the : högtbedröfwelige och oförmodeliga tijdender, om herr Carol Gustafs wår allernådigaste konungz ... dödelige hädanfärd..." (Åbo 1660);

• "Hans höggrefl. excell:zies Rijks Drotzens wälbetrodde befalningsman öfwer Brahelinna och des lähn... Her Hans Bomgårdh... (begravningspredikan utan tryckort, 1660);

• "Een kårt och eenfaldigh : predikan om alla trogna Gudz barns eviga uthkårelse och nådewahl..." (predikan vid prästmötet i Viborgs domkyrka 1662, tryckt i Åbo 1663).

• "Menniskiones älendighetz betrachtande..." (begravningsdikt över proviantmästaren i Viborg Jacob Matsson Österman, utgiven samman med predikan av Samuel Reuter, tryckt i Åbo 1664).

Familj

Anders Kyander var gift två gånger, första gången med Emerentia Klöfverskjöld (död före 1680), dotter till kommendanten på Viborgs fästning Aron Klöfverskjöld (adliga ätten nr 579) och Anna Rothovius; andra gången med Helena Rundeel (1657, levde ännu 1693), dotter till kommendanten på Nyslott Anders Rundeel (adliga ätten nr 632) och Magdalena Härkä.

I äktenskapet med Emerentia Klöfverskjöld föddes:

• Aron, död 1694; student i Viborg 1686, kaplan i Rantasalmi 1691.
• Agneta, död före 1720, gift med kyrkoherden i Sulkajärvi Anders Molander.
• Anna (1666-1734), gift med regementspastorn Erik Fabrelius.
• Helena, levde ännu 1726, gift 1) med kaplanen i Rantasalmi Israel Villander och 2) löjtnant Karl Gustaf Svärdfelt (1666-1710).

I äktenskapet med Helena Rundeel föddes:

• Kristina, levde ännu 1724, gift med kaplanen i Rantasalmi Jakob Hallitius.
• Anders, dog omkring 1713 under Stora ofreden, student i Åbo 1698, kaplan i Elimä 1709-1712.
• Maria Elisabet, (1684-1753), gift med kyrkoherden i Kides Henrik Winter.
• Karl Göran (f. 1686, levde ännu 1741), gick i fält som kvartersmästare 1706, deltog i slagen vid Lesna 1708 och Poltava 1709, i rysk fångenskap samma år. Frigiven först efter freden 1721. Begärde avsked 1726, förvägrades kornetts titel men benämndes ändå som sådan på orten i Rantasalmi.
• Johan (1687-1743), student i Åbo 1705, regementspastor 1712, kyrkoherde i Leppävirta 1722 och i Rantasalmi 1741. Länsprost 1736.