Hoppa till innehållet

Anosmi

Från Wikipedia
Version från den 8 april 2016 kl. 17.48 av RomulusBot (Diskussion | Bidrag) (→‎top: Mallnamnsbyte, replaced: {{Infobox sjukdom → {{Faktamall hälsotillstånd med AWB)
Anosmi
Klassifikation och externa resurser
ICD-10R43.0
ICD-9781.1
MeSHsvensk engelsk

Anosmi, luktblindhet, är oförmåga att förnimma en eller flera lukter. Termen kommer av grekiskans an "utan" och osme "lukt".

Uppkomst

Anosmi kan ha såväl ärftliga som sociala orsaker och kan vara antingen permanent eller tillfällig.

Tillfällig anosmi orsakas oftast av vanlig snuva eller infektion i bihålorna, s.k. sinuit. Luktförmågan kommer dock tillbaka någon dag efter tillfrisknande och tillståndet föranleder ingen vidare utredning. Tillfällig anosmi kan även orsakas av långvarigt bruk av näsdroppar innehållande kortikosteroider, till exempel Nasonex. Luktsinnet kommer dock i regel tillbaka någon månad efter avslutat bruk p.g.a nybildning av luktkänsliga celler i luktepitelet.

Permanent anosmi uppkommer vanligen genom trauma mot skallen så att luktnerven, n. olfactorius (CN I), tar skada i sitt genomlopp genom benet i lamina cribrosa. Luktsinnet kommer då sällan eller aldrig tillbaka. Även tumörer som uppstår ur eller påverkar luktbanor i centrala nervsystemet kan orsaka anosmi. Anosmi är också ofta ett tidigt symtom vid Parkinsons sjukdom, och uppkommer då på grund av degeneration av nervceller i luktbulben. Det sällsynta medfödda tillståndet Kallmanns syndrom karakteriseras av hypogonadotrop hypogonadism och permanent anosmi.

Diagnostik

För att utreda en eventuell permanent anosmi görs enklast ett luktprov. Patienten får lukta på ett tiotal provrör innehållande olika vanliga dofter såsom lavendel, kanel, tallbarr, enbär m.m. Anosmi kan fastslås när patienten ej känner vilka lukter som är i provrören. Även en svag ammoniaklösning används, men denna retar istället sensoriska nerver i nässlemhinnan och leder till impulser i trigeminusnerven (CN V), och skall därför ge positivt resultat även vid anosmi.

Exempel

  • Lukten av S-metyl tioakrylat tillsammans med S-metyl 2-(metyltio)tiopropionat (vilka bildas i människokroppen efter intag av kokt sparris) ger en mycket speciell lukt åt urinen, men så många som kanske upp till varannan person kan inte känna den lukten.[1] (I motsats till anosmi förekommer även en extra känslighet för vissa lukter såsom denna sparrislukt i urinen.[1])
  • Ca tio procent av befolkningen känner inte lukten av cyanväte (vätecyanid), som påminner om bittermandel.[1]
  • En promille av befolkningen saknar förmåga att känna skunklukt.[1]

sReferenser

  1. ^ [a b c d] Ulf Ellervik (2011) Ond kemi : berättelser om människor, mord och molekyler. Fri tanke förlag. ISBN 978-91-86061-30-2.

Se även