Count Basie

Från Wikipedia
Count Basie
Count Basie i filmen Stage Door Canteen från 1943.
FödelsenamnWilliam James Basie
Född21 augusti 1904
Red Bank, New Jersey, USA
Död26 april 1984 (79 år)
Hollywood, Florida, USA
GenrerSwing, storband, pianoblues
RollMusiker, orkesterledare, kompositör
InstrumentPiano, orgel
År som aktiv1924-1984
Utmärkelser
Grammy Award för bästa framträdande av en orkester för dans (1958)
Grammy Award för bästa instrumentala jazzalbum (1958)
Grammy Award för bästa framträdande av en orkester för dans (1960)
Grammy Award för bästa framträdande av en orkester för dans (1963)
Grammy Award för bästa improviserade jazzsolo (1976)
Grammy Award för bästa storjazzensemblealbum (1977)
Grammy Award för bästa storjazzensemblealbum (1980)
Grammy Trustees Award (1980)
Kennedy Center Honors (1981)
Grammy Trustees Award (1981)
Grammy Award för bästa storjazzensemblealbum (1982)
Stjärna på Hollywood Walk of Fame (1982)[1]
Grammy Award för bästa storjazzensemblealbum (1984)
Presidentens frihetsmedalj (1985)
Grammy Lifetime Achievement Award (2002)
New Jersey Hall of Fame (2009)[2]
Kansas Music Hall of Fame (2011)[3]
NEA Jazz Masters

William "Count" Basie, född 21 augusti 1904 i Red Bank, New Jersey, död 26 april 1984 i Hollywood, Florida, var en amerikansk jazzmusiker, pianist och orkesterledare.

Basie kom från anspråkslösa förhållanden men lärde sig ändå spela piano i unga år. Som tidiga förebilder för sin högst sparsmakade pianostil har han själv nämnt Earl "Fatha" Hines och Thomas "Fats" Waller. I tjuguoårsåldern hade han diverse påhugg som stumfilmspianist, vaudevillemusiker och ackompanjatör åt olika bluessångare. 1928 städslades han som pianist i Walter Page's Blue Devils, ett band med förankring i Kansas City. Där fick han året därpå engagemang i Bennie Motens orkester och vid Motens död 1935 övertog Basie orkestern.

Det är inte för mycket sagt att Basie och hans orkester skapade en ny stil inom storbandsjazzen, som fram till dess hade präglats av Fletcher Hendersons och Duke Ellingtons raffinerade arrangemang. Även Basie kunde använda sig av en intrikat uppbyggnad, men den musik hans orkester spelade grundade sig gärna på enkla tonslingor, s.k. riff, som framfördes med pregnans och underbyggda av starka rytmiska element. Oftast interfolierades de också av Basies eget spänningsskapande, minimalistiska pianospel.

Med ett kort uppehåll 1950-1952 existerade orkestern fram till slutet av 1970-talet, då Basies tilltagande ohälsa omöjliggjorde vidare turnéer. Många enastående och betydelsefulla jazzmusiker bidrog genom åren till orkesterns höga klass. Man kan nämna trumpetarna Buck Clayton, Harry Edison och Thad Jones, tenorsaxofonisterna Lester Young, Hershel Evans, Frank Wess, Frank Foster och Eddie "Lockjaw" Davis, gitarristen Freddie Green och trumslagaren Jo Jones. Basies musik var starkt bluespräglad och under årens lopp sjöng sångare som Helen Humes, Jimmy Rushing och Joe Williams med hans band.

Count Basie uppträdde i Sverige 1954,[4] men också 1975 då hans orkester bland annat gav en konsert på Malmö Stadsteater.[5]

Referenser

  1. ^ Count Basie (på engelska), Hollywood Walk of Fame, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Count Basie, Jack Nicholson, Les Paul make New Jersey Hall of Fame (på engelska), The Star-Ledger, 3 december 2009, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.ksmhof.org .[källa från Wikidata]
  4. ^ Helander, Olle (1955). Ungdomens jazzkalender. Stockholm: Wennerberg. sid. 16. Libris 1452774 
  5. ^ ”Bilder i syd”. http://bilderisyd.se/index.php/1975?page=19. Läst 15 oktober 2016. [död länk]

Externa länkar