Det relativa handikappbegreppet
Det relativa handikappbegreppet innebär att begreppet handikapp är relativt. Det är förutsättningarna i miljön som är avgörande för om ett funktionshinder blir handikappande eller inte.[1]
Standardregler för att tillförsäkra personer med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet antogs av FN:s generalförsamling 1993.[2] De menar att man kan ha funktionsnedsättningar på grund av fysiska eller intellektuella skador eller sjukdomar, syn- eller hörselskador eller sjukdomar, medicinska tillstånd eller psykisk störning.
Enligt det relativa handikappbegreppet är det inte funktionsnedsättningen i sig som verkar handikappande utan det är i mötet med en oförstående omgivning eller bristande miljö som själva funktionshindret uppstår. Detta kan till exempel handla om brister i information, kommunikation och utbildning som hindrar personer med funktionsnedsättningar från att delta på lika villkor.[2]
2007 gick Socialstyrelsen ut och avrådde från att använda begreppet handikapp över huvud taget, istället ska ordet funktionshinder användas då man vill beskriva den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen.[3]
Referenser
- ^ ”Accepterad men Sär – skild”. Skolverket. 1999. Arkiverad från originalet den 10 september 2012. http://archive.is/Ig03.
- ^ [a b] ”Att utveckla bedömarkompetens”. Myndigheten för skolutveckling och Specialpedagogiska institutet. 2005. Arkiverad från originalet den 2 september 2010. https://web.archive.org/web/20100902190308/http://www.spsm.se/Documents/R%C3%A5d%20och%20st%C3%B6d/Skolledarguiden/060213handledning.pdf.
- ^ ”Socialstyrelsen gör skillnad mellan funktionsnedsättning och funktionshinder”. Handisam. 15 oktober 2007. http://www.handisam.se/Publikationer-och-press/Arkiv/Nyhetsarkivet/Socialstyrelsens-gor-skillnad-mellan-funktionsnedsattning-och-funktionshinder/.[död länk]