Fegljus
Fegljus kallades i gammal folktro, särskilt i norra Sverige, en oförklarlig ljuskälla som en person tyckte sig se.
Ljuset sades uppstå och försvinna lika plötsligt. Fegljuset sågs som ett omen för en snar död av en person i närområdet eller ens egen krets. Ofta sades fegljusen ha setts runt hus där en döende människa bodde. Ibland tycktes de likna en eld kring ett träd, utan att spår lämnats efter eld. Berättelser om fegljus visar att personer som tyckts ha sett dessa, ofta känt till en människa som var döende. Detta tyder på att en viss självsuggestion kan ha spelat in. Ordet härstammar från gammalt språk där "feg", förutom räddhågsen, även kunde betyda döende.[1][2]