Greklands mörka århundraden
Greklands mörka århundraden (omkring 1100–800 fKr) är ett begrepp som regelbundet har använts för att hänvisa till den period av Greklands historia från den förmodade Doriska invasionen och slutet av Mykenska kulturen omkring år 1100 f.Kr., till de första tecknen på de Grekiska stadsstaterna till 800-talet f.Kr.
Arkeologiska bevisen visar på ett utbrett sammanbrott av bronsålderns civilisation i östra Medelhavet världen i början av perioden, eftersom de stora palatsen och städerna i Mykene förstördes eller övergavs. Runt denna tid hade den Hettitiska civilisationen haft svåra problem och städer från Troja till Gaza hade förstörts. Efter kollapsen, tyder färre och mindre bosättningar på svält och avfolkning. I Grekland hade användandet av Linear B för att skriva det Grekiska språket upphört. Linear B var det skriftspråk som Mykenska byråkrater använde sig av. Dekorationen på Grekisk keramik efter omkring år 1100 f.Kr. saknar den figurativa utsmyckningen av mykenska föremål och är begränsad till enklare, allmänna geometriska stilar (1000-700 f.Kr.). Man har tidigare trott att all kontakt var förlorad mellan Grekiska fastlandet och utländska makter under denna period, vilket gav begränsat kulturellt framåtskridande och tillväxt. Men artefakter från utgrävningarna i Lefkandi på den Lelantinska slätten i Euboea visar att betydande kulturella och handelsförbindelser med öster, särskilt Levantiska kusten, utvecklades från omkring 900 f.Kr. och framåt. Bevis har framkommit om den nya närvaron av Grekisk kultur i sub-mykenska Cypern och den syriska kusten vid Al Mina.
Se även
- Mykenska kulturen
- Dorer
- Sjöfolken
- Arkaisk tid
- Bronsåldern
- Järnåldern
- Hallstattkulturen
- Urnefältskulturen
- Den mörka tiden
Referenser
Artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Greek Dark Ages, läst den 8 november 2015.