Gunnar Hägg
Gunnar Hägg, född 14 december 1903 i Stockholm[1], död 28 maj 1986[2], var professor i allmän och oorganisk kemi vid Uppsala universitet 1937–1969. Hägg blev filosofie doktor vid Stockholms högskola 1929 på avhandlingen X-ray studies on the binary systems of iron with nitrogen, phosphorus, arsenic, antimony and bismuth och samtidigt docent.
Biografi
Gunnar Hägg skrev flera flitigt använda läroböcker i kemi på universitetsnivå, som Kemisk reaktionslära (1940, 10:e och sista upplagan 1977). Hans mest kända lärobok är Allmän och oorganisk kemi (1963, 9:e och sista upplagan postumt 1989 reviderad av Nils-Gösta Vannerberg), som under flera decennier var den lärobok som användes i de inledande kemikurserna på universitet och tekniska högskolor i Sverige, och som ett par generationer av svenska kemister och kemiingenjörer känner som "Hägg". En engelskspråkig upplaga hade titeln General and Inorganic Chemistry (1969).
Hägg var ledamot av Vetenskaps-Societeten i Uppsala från 1940, av Vetenskapsakademien från 1942, av Fysiografiska Sällskapet i Lund från 1943, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) från 1957. Han var ledamot av Nobelkommittén för kemi från 1965. Han tilldelades 1969 IVA:s stora guldmedalj "för hans insatser som forskare och undervisare inom oorganisk kemi, särskilt med tillämpning av röntgenkristallografi".[3] Häggsalen i Ångströmlaboratoriet på Uppsala universitet är uppkallad efter honom.
Se även
Källor
- Gunnar Hägg i Vem är det 1969
- ^ Hägg, Gunnar i Vem är det 1963
- ^ Döda 1982-1992 i Vem är det 1993
- ^ ”Samtliga innehavare av Stora guldmedaljen”. Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien. http://iva.ntier.se/Verksamhet/Utmarkelser/Stora-guldmedaljen/Samtliga-innehavare-av-Stora-guldmedaljen/. Läst 17 april 2009.
Externa länkar
- Metalliska nitrider, karbider, borider och hydrider, en artikel av Hägg ur Teknisk Tidskrift 1931
- Gunnar Hägg i Libris
| Företrädare: Gunnar Blix |
Inspektor för Gotlands nation 1944-1948 |
Efterträdare: Ivan Engnell |