ISO-container

ISO-Container är en lastbehållare i storlekar standardierade av ISO som kan lastas på järnvägsvagnar, lastbilar och fraktfartyg.

40-fotscontainer

Vagntåg med kapacitet av en 40-fot och en 20-fot container

Containrar finns i storlekarna 6,058 m (20 fot), 12,19 m (40 fot) och 13,72 m (45 fot). Standardcontainern har en bredd av 2,438 m (8 fot) och en höjd av 2,591 m. Invändig bredd är 2,350 m, invändig längd 5,898 m och invändig höjd är 2,390 m. En version av standardcontainern kallad "High-Cube" har en höjd av 2,90 m. Dimensionerna har ursprung i USA och är valda för att hålla sig inom de lastprofiler som finns för landsvägar. En 20-fots container får väga max 24,00 ton brutto med 21,6 tons last. En 40-fots container får väga max 30,48 ton brutto med 26,5 tons last.

Kapaciteten (volym) för både hamnanläggningar och containerfartyg brukar anges i enheterna TEU (Twenty-feet Equivalent Unit sv:Tjugofotsekvivalenter) eller FEU (Forty-feet Equivalent Unit sv:Fyrtiofotsekvivalenter). Det vill säga hur många containrar av en given storlek de kan hantera. (1 FEU = 2 TEU) Dagens största containerfartyg har en kapacitet på över 11000 TEU (Emma Maersk och systerfartyg har högst kapacitet).

Containrar lastas ofta^{[källa behövs]} med pallar (så kallade Europapallar eller SJ-pallar). Det ryms 11 pallar [1] i 20-fotscontainern, och 25 pallar i 40-fotscontainern. Dimensionerna är valda i USA och är inte anpassade till Europapallar och inte Europapallarna efter dem, varför det blir en del tomrum när man lastar pallar. Man måste ta till särskilda åtgärder för att pallarna ska förankras, till exempel ställbara balkar eller kraftiga luftkuddar, då man inte kan ha lösa pallar i containern. Normalt körs en 40-fotare eller två 20-fotare per ekipage utom i Sverige och Finland som har längre vagntåg och där kan ta med tre TEU. Man får då maxvikt på lastbilar. På järnväg har man klart större möjlig lastkapacitet än vad som containrar ger. I USA och några andra länder är det vanligt att lasta två containrar på varandra på tåg, men i Europa tillåts inte sådan höjd på tågen. Ett containertåg med maximal längd i Sverige (730 m) närmar sig ändå max tillåten tågvikt.

Vinsten med containrar är vid omlastning mellan båt/lastbil/tåg. Om man kör bara ett trafikslag lastar man hellre pallar direkt på lastbilen eller vagnen.

Varianter

Det har på senare tid blivit vanligare i Europa med en ny typ av container kallad PW (Pallet Wide) som är 244 cm breda invändigt och gör det möjligt att ställa två EU-pallar i bredd.

Det standardiserade Containerhörnet (corner casting) gör det möjligt att stapla och förankra containrar

StoraEnso har infört en slags container som kallas StoraBox eller SECU. Den har maxstorlek och vikt för järnväg, och går med båt och järnväg på vissa sträckningar. Hamnar, båtar och järnvägsvagnar måste ha speciell utrustning för att hantera dem. Flyget använder särskilda flygcontainrar. De är 153 cm breda och 163 cm höga och har varierande längd.

Historia

Den kommersiella användningen av containern började 1956. Med den standardisering inom transportnäringen som containern medförde blev transporterna mycket billigare. Det gamla flödet var att lagra varor som skulle skeppas i magasin. När ett ledigt fartyg angjorde hamn flyttades godset ut på kaj för att sedan stuvas med kran och vinschar. Det hände ofta att fartygen inte gick enligt tidtabell och de låg ofta lika länge vid kajen som ute till havs. Den nya metoden med containrar blev mycket effektivare och mer än fördubblade hastigheten av att lasta på och av.

Historiska årtal

1937 betraktade Malcolm McLean hur lasten från hans lastbil lastades ombord på ett fartyg och fascinerades av ineffektiviteten. McLean kläckte då idén att man istället för att lasta om hela skåpet bara kunde lasta ombord hela bilens lastrum på fartyget. Han grundade senare transportföretaget Sealand. Den 26 april 1956 genomförs den första resan med containrar när Sealandfartyget Ideal-X tar 58 containrar med sig ifrån Newark, New Jersey till Houston, Texas. Den 2 maj 1956 nådde det första containerfartyget Europa när Fairland anlöpte Rotterdam. 1961 standardiseras containrarna.

I dag hanterar systemet 90 % av all fartygsfrakt (tonkilometer) bortsett från olja, malm och liknande bulkgods. Särskilt gäller det oceangående frakt. På Östersjön/Nordsjön är frakt av hela lastbilar stort.