Kontorslandskap
Ett kontorslandskap är ett kontor som byggts upp som en stor öppen yta med många arbetsplatser och rader av skrivbord och låga bokhyllor. Förutom skärmar och växter finns inga fasta, avskiljande väggar. Ibland kan det förekomma låga fristående avskiljare som separerar individuella skrivbord. Arbetsplatser som är helt omgivna av sådana avskiljare kallas på engelska för cubicle, närmast översatt till "arbetsbås". Idén med kontorslandskap infördes i början av 1960-talet i Sverige.[1] Motsatsen till kontorslandskap är cellkontor.
Bakslaget för kontorslandskap kom på 1970-talet, då ny arbetsmiljölagstiftning riktade in sig på buller och stress i kontorsmiljöer. Dagens öppna planlösningar konstrueras så att organisationens behov av kommunikation och krav på flexibilitet kan förenas med den enskildes önskan om arbetsro och eget revir. För att en sådan arbetsplats ska fungera bör det finnas rörliga telefoner och gott om så kallade tysta rum utan insyn.
I Finland har Arbetshälsoinstitutet byggt en anläggning för att kunna studera hur kontorslandskap fungerar. Den ligger i Åbo i sydvästra Finland. Genom att testa olika material i väggar, golv och tak och experimentera med ljudmiljöer på försökspersoner som testas, försöker forskarna få fram ny kunskap om hur folk reagerar i olika situationer. Försökspersonerna genomgår olika psykologiska prestationstest där hjärnans informationshanteringsförmåga mäts i situationer som motsvarar olika slag av kontorsarbete. Det visar sig att det lönar sig att satsa på kvalitet.
Akustik, temperatur, luftkvalitet, inredning och hela inomhusmiljön har en minst lika stor inverkan som hur arbetet organiseras. Produktiviteten ökar i goda miljöer.[2]
Referenser
- ^ Nationalencyklopedin: kontorslandskap
- ^ Vi trivs inte alltid bäst i öppna kontorslandskap Arkiverad 4 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine. Arbeidsliv i Norden