Solkurva
En solkurva är en utknäckning (krökning) av järnvägsräls på grund av utvidgning vid värme. En sidoavvikelse större än 25 mm definieras som en solkurva.
Solkurvor förekommer både på järnvägsspår med rälsskarvar och på helsvetsade spår. Vid rälsskarvade spår kan orsaken vara att expansionsutrymme saknas i skarvarna eller att skarven rostat ihop. Dessutom ha sådana banor ofta bara grus som ballast varför rörelser i sidled inte är så motståndskraftiga. Det är viktigt att kontrollera skarvarna och kapa bort räls vid behov. Vid helsvetsade spår kan orsaken vara att svetsningen skedde vid en extrem temperatur så att spänningar byggts in.
Solkurvor utlöses ofta av en tågpassage eller en kraftig inbromsning av ett tåg. Ofta sker det i kurvor med radie < 700 m. Numera kan man undvika detta genom rälsbefästning med stor klämkraft, t.ex. "e-clips", och väl packad makadam som ballast. På utsatta platser såsom brofästen kan man ha dilitationsskarvar (se räls) vilka tillåter längdutvidgning utan skarvdunk.
Solkurvor uppstår vid:
- Dålig packning av ballasten (makadamen), för lite ballast eller att lera trängt upp genom ballasten.
- Dålig befästning av rälsen. Låg klämkraft.
- Dålig normalisering, det vill säga kompensation för längdutvidgning när rälsen svetsas.
En solkurva innebär att ett tåg kan spåra ur. Så skedde exempelvis vid Kåhög sommaren 1970, varvid en värnpliktig från T2 i Skövde omkom.