Specifik immunterapi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Specifik immunterapi eller hyposensibilisering är en metod för att förebygga uppkomst av symtom vid IgE-förmedlade allergiska sjukdomar genom att minska känsligheten för allergen. Effekten uppnås genom hämning av såväl den snabba som den fördröjda överkänslighetsreaktionen. Det leder till en minskad allergisk inflammation och därigenom mindre risk för såväl vävnadsförändring som progress av sjukdomen. Specifik immunterapi är för närvarande den enda behandlingsform som leder till långvarig förbättring av symtomen vid allergisk sjukdom.

Olika benämningar[redigera | redigera wikitext]

Specifik immunterapi kallas också för hyposensibilisering och allergivaccination, men enligt Svenska föreningen för Allergologi bör behandlingsformen benämnas specifik immunterapi.[1] Man använder ibland benämningen Allergenspecifik immunterapi.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Leonard Noon publicerade 1911 en artikel i The Lancet med titeln Förebyggande inokulation mot hösnuva. [2] Noon och Freeman antog att en del människor var överkänsliga mot ett förmodat pollentoxin, och att behandlingen medförde immunitet i analogi med vaccinering. RA Cooke rekommenderade 1918 injektioner av extrakt från pollen som en effektiv behandling mot hösnuva och astma. [3] Han kallade behandlingen desensibilisering. Några år senare föreslog han termen hyposensibilisering i stället.

Bevisade effekter[redigera | redigera wikitext]

Ända sedan 1949 har det publicerats undersökningar som har visat att specifik immunterapi har effekt. Det är numera bevisat att specifik immunterapi vid luftvägsallergi och vid bi- & getingallergi kan [1]

  • minska symtomen
  • minska behovet av symtomlindrande läkemedel
  • minska känsligheten för allergen i huden och i slemhinnan i ögon, näsa och bronker
  • minska den specifika och ospecifika bronkiella hyperreaktiviteten
  • minska såväl den snabballergiska som den sena reaktionen i huden
  • förebygga uppkomst av astmabesvär vid allergisk rinokonjunktivit
  • förhindra anafylaktisk chock (bi-/getingstick)
  • ge långtidseffekt

Allergen med bevisad effekt[redigera | redigera wikitext]

Pollen (björk, 3-lövträd, timotej m.fl gräsarter), djurepitel/hår (katt och hund), dammkvalster (D. pteronyssinus, D. farinae), insektsgift (bi och geting)..[1] Den kliniska effekten av specifik immunterapi med gråbo och häst är inte visade i kontrollerade studier. Detta betyder inte nödvändigtvis att effekt saknas, endast att studier med tillräckligt många patienter ännu inte utförts.

Indikationer för behandling med specifik immunterapi[redigera | redigera wikitext]

För att immunterapin över huvud taget skall komma i fråga måste det föreligga en IgE-medierad reaktion, dvs. positiv pricktest och/eller positiv IgE-test (RAST eller motsvarande). Det bör också finnas ett övertygande samband mellan patientens symtom och exponering för allergenet i fråga. Det finns sällan anledning att överväga immunterapi hos patienter med lindrig allergi, eftersom de flesta får god effekt av de tillgängliga läkemedlen mot hösnuva och astma. Man kan överväga specifik immunterapi vid medelsvår eller svår allergi [1] om

  • patienten är känslig för sådana allergen som är svåra att undvika eller sanera bort
  • patienten har dagligt medicineringsbehov under längre perioder eller under hela året
  • patienten har otillräcklig effekt av farmakologisk behandling,
  • patienten får biverkningar vid farmakologisk behandling. Astmasymtom stärker indikationen för immunterapi vid hösnuva. Livshotande reaktion efter bi- eller getingstick är en absolut indikation. Specifik immunterapi mot pälsdjur som patienten har i hemmet görs inte.

Tillgängliga standardiserade allergen[redigera | redigera wikitext]

De standardiserade allergenextrakt som för närvarande är tillgängliga är lövträdspollen, gräspollen, gråbopollen, husdammskvalster, hund, katt, häst, bi och getinggift.

Behandlingsförfarande[redigera | redigera wikitext]

Vid traditionell behandling tillförs allergenet som injektion subkutant [lat. under huden], som regel i överarmarna. Till en början ges injektionerna varje vecka under en uppdoseringstid. När slutdosen uppnåtts sker underhållsbehandling med injektioner var 4-6:e vecka. Behandlingen sträcker sig ofta över 3-5 år. Start av hyposensibilisering samt uppdosering sker på specialistmottagning. Vid pollenallergi utan inslag av astma kan underhållsbehandlingen ske på vårdcentral.

Biverkningar vid behandling[redigera | redigera wikitext]

Eftersom man injicerar det som patienten är allergisk för, kan allergiska reaktioner uppkomma:

  • Lokal inflammation vid injektionsstället
  • En kraftigare lokal hudreaktion med svullnad och klåda upp till 2 dygn efter injektion
  • Allmän utmattning under dagen pga belastningen på immunsystemet
  • Nässelutslag, astma och anafylaktisk chock (mycket ovanligt numera).

Genom att man följer de riktlinjer för försiktighetsåtgärder som finns[1], är riskerna för patienten nu obetydliga.

Då patienten intar antihistamin inför behandlingen kan även biverkningningar kopplade till dessa förekomma.

Försiktighetsåtgärder[redigera | redigera wikitext]

Vid varje injektionstillfälle ska läkare eller sjuksköterska kontrollera:

  • Lungfunktionen med PEF (Peak expiratory flow) eller FEV1 (Forseread expiratorisk volym) i minispirometer både före och 30 minuter efter injektionen
  • Allergenextraktets styrka och dos, helst dubbelkontroll

Efter injektionen skall patienten stanna kvar på mottagningen och hållas under uppsikt under 30 minuter. Eventuella lokalreaktioner och PEF ska noteras i en speciell hyposensibiliseringsjournal. [1]

Alternativa immunterapimetoder[redigera | redigera wikitext]

Det som skrivits ovan gäller traditionell immunterapi med subkutana injektioner. Det finns även andra metoder, bl.a. sublingual [lat. under tungan] immunterapi, där allergenet droppas i munnen. Ett gräspollenpreparat, Grazax är godkänt för sublingual behandling av rinokonjunktivit hos vuxna och barn över fem år.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] ”Specifik immunterapi - Rekommendationer för läkare och sjuksköterskor”. Svenska Föreningen för Allergologi. mars 2000. http://www.sffa.nu/Webbsidor/Diverse/Specifik%20Immunterapi.pdf. Läst 2009-04-18. 
  2. ^ Noon L. Prophylactic inoculation against hay-fever. Lancet 1911; 1:1572-3
  3. ^ Cooke RA. Hay fever and asthma: the uses and limitations of desensitization. N Y Med J 1918; 107:577-83
  4. ^ http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso---sjukvard/Monografier-varderingar/Humanlakemedel-/Grazax/