Triglyf

Dorisk ordning.
Bilden nedan visar var triglyfen ligger,
nr 7. Fris, nr 8. Triglyf och nr 9. Metop.

1. Tympanon, 2. Akroterion, 3. Sima, 4. Geison, 5. Mutulus, 7. Fris, 8. Triglyf, 9. Metop, 10. Regula, 11. Gutta, 12. Taenia, 13. Arkitrav, 14. Kapitäl, 15. Abakus, 16. Ekinus, 17. Kolonn, 18. Kannelyr, 19. Stylobat

Triglyf (grek. triglyphos, "tresnitt", egentligen tre gånger kluven) är en del av den doriska frisen. En triglyf består av en stenplatta med två, genom släta ytor skilda lodräta räfflor vilka i genomskärning är triangulära, på det doriska templet omväxlande med metoperna vilande på arkitraven i axeln på varje kolonn och dess mellanrum.^[1]

I antik och klassiserande arkitektur består triglyfen av en fyrsidig (rektangulär) platta delad i tre lika stora delar av två lodräta räfflor, och placerad mellan metoperna i en dorisk fris. Triglyfer anses av vissa forskare vara reminiscenser av bjälkändar i äldre grekisk träarkitektur. Under antiken var de ofta målade i blått.^[2] Triglyfen anger således läget för de gamla timrade templens balkar.

Referenser

^ Karl Busch, Hans Reuther, Bengt G. Söderberg, Vilken stil är det?, Arkitektur-måleri-skulptur, Forum, 1959. Den tyska originalupplagan har utkommit på W. Spemann Verlag, Stuttgart, under titeln: Welcher stil ist das?, Felix Kreis, Stuttgart 1958. Sidan 196.
^ NE, Nationalencyklopedin, Bokförlaget Bra Böcker, Artonde bandet, 1995, ISBN 91-7024-620-3. Sidan 417.

Denna artikel om en byggnadsdetalj saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att lägga till den.

[1] Karl Busch, Hans Reuther, Bengt G. Söderberg, Vilken stil är det?, Arkitektur-måleri-skulptur, Forum, 1959. Den tyska originalupplagan har utkommit på W. Spemann Verlag, Stuttgart, under titeln: Welcher stil ist das?, Felix Kreis, Stuttgart 1958. Sidan 196.

[2] NE, Nationalencyklopedin, Bokförlaget Bra Böcker, Artonde bandet, 1995, ISBN 91-7024-620-3. Sidan 417.

[1]

[2]