Whitey Ford
Edward Charles "Whitey" Ford, född den 21 oktober 1928 i New York i delstaten New York, är en amerikansk före detta professionell basebollspelare som spelade 16 säsonger i Major League Baseball (MLB) 1950 och 1953-1967. Ford var vänsterhänt pitcher.
Ford skrev kontrakt med New York Yankees inför 1947 års säsong och spelade hela sin karriär för Yankees. Han är en av de största spelarna i den anrika klubbens historia, där han ligger etta genom tiderna i vinster (236), strikeouts (1 956), innings pitched (3 170⅓), starter (438) och shutouts (45), trea i matcher (498) och tia i earned run average (ERA) (2,75).[1] 1974 bestämde Yankees att ingen spelare längre får bära Fords tröjnummer 16.
Bland Fords övriga meriter kan nämnas att han togs ut till tio all star-matcher (varav två per år 1960 och 1961). Han vann MLB:s Cy Young Award 1961. Han var med och vann World Series sex gånger (1950, 1953, 1956, 1958, 1961 och 1962). 1961 vann han World Series MVP Award. Han valdes 1974 in i Hall of Fame.
Efter sin första säsong för Yankees 1950 tvingades Ford till ett två år långt uppehåll då han deltog i Koreakriget.
Ford kallades "Whitey" på grund av sitt ljusblonda hår.
Referenser
Noter
- ^ ”New York Yankees Top 10 Pitching Leaders” (på engelska). Baseball-Reference.com. http://www.baseball-reference.com/teams/NYY/leaders_pitch.shtml. Läst 23 januari 2013.
Webbkällor
- ”Whitey Ford Stats, Video Highlights, Photos, Bio” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/team/player.jsp?player_id=114299. Läst 23 januari 2013.
- ”Whitey Ford Statistics and History” (på engelska). Baseball-Reference.com. http://www.baseball-reference.com/players/f/fordwh01.shtml. Läst 23 januari 2013.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Whitey Ford.
