Kaluza–Klein-teorin: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Kurtan (Diskussion | Bidrag)
utökar m några länkar och DIST
Kurtan (Diskussion | Bidrag)
fler refs
Rad 1: Rad 1:
'''Kaluza–Klein-teorier''' är en klass av teorier som innefattar extra hoprullade [[dimension|rumsdimensioner]] i ett [[kvantmekanik|kvantmekaniskt]] sammanhang. De har namn från [[Theodor Kaluza]] och [[Oskar Klein]].
'''Kaluza–Klein-teorier''' är en klass av teorier som innefattar extra hoprullade [[dimension|rumsdimensioner]] i ett [[kvantmekanik|kvantmekaniskt]] sammanhang. De har namn från [[Theodor Kaluza]] och [[Oskar Klein]]<ref>{{cite journal |last=Klein |first=Oskar |authorlink= |coauthors= |year=1926 |month= |title=''Quantentheorie und fünfdimensionale Relativitätstheorie'' |journal=[[Zeitschrift für Physik a Hadrons and Nuclei]] |volume=37 |issue=12 |pages=895–906 |doi=10.1007/BF01397481 |url= |accessdate= |quote= }}</ref>.
Den ursprungliga Kaluza-Klein-teorin var ett tidigt försök (1920-tal) att förena [[allmän relativitetsteori]] och [[elektromagnetism]] genom att arbeta i en [[rumtid]] med fem dimensioner, i vilken den allmänna relativitetsteorin med en femdimensionell metrisk tensor gäller. Det elektromagnetiska fältet uppträder i vår fyrdimensionella rumtid genom att den extra fjärde rumsdimensionen kompaktifieras (rullas ihop), varvid den femdimensionella metriska tensorn delas upp i en fyrdimensionell metrisk tensor och ett skalärfält som tillsammans beskriver en utökning av den allmänna relativitetsteorin, en så kallad Brans-Dicketeori, samt en fyrdimensionell [[vektorpotential]] som uppfyller [[Maxwells ekvationer]] och därmed beskriver elektromagnetism.
Den ursprungliga Kaluza-Klein-teorin var ett tidigt försök (1920-tal) att förena [[allmän relativitetsteori]] och [[elektromagnetism]] genom att arbeta i en [[rumtid]] med fem dimensioner, i vilken den allmänna relativitetsteorin med en femdimensionell metrisk tensor gäller.<ref>{{cite journal |last=Kaluza |first=Theodor |authorlink= |coauthors= |year=1921 |month= |title=''Zum Unitätsproblem in der Physik'' |journal=[[Prussian Academy of Sciences|Sitzungsber. Preuss. Akad. Wiss.]] Berlin. (Math. Phys.) |volume=1921 |issue= |pages=966–972 |issn= |url= |accessdate= |quote= }}</ref> Det elektromagnetiska fältet uppträder i vår fyrdimensionella rumtid genom att den extra fjärde rumsdimensionen kompaktifieras (rullas ihop), varvid den femdimensionella metriska tensorn delas upp i en fyrdimensionell metrisk tensor och ett skalärfält som tillsammans beskriver en utökning av den allmänna relativitetsteorin, en så kallad Brans-Dicketeori, samt en fyrdimensionell [[vektorpotential]] som uppfyller [[Maxwells ekvationer]] och därmed beskriver elektromagnetism.


Nämnas bör att den finske fysikern [[Gunnar Nordström (fysiker)|Gunnar Nordström]] redan [[vetenskapsåret 1914|1914]] i samband med sin egen gravitationsteori laborerat med [[femdimensionell rumtid]] i [[Maxwell]]s ekvationer, vilket kunde ge Nordströms gravitationsteori och Maxwells ekvationer i fyra. Nordström var därmed den förste att inse finessen med extra dimensioner. Hans upptäckt föll dock i glömska, delvis på grund av att hans gravitationsteori året därefter (1915) ersattes av Einsteins allmänna relativitetsteori.
Nämnas bör att den finske fysikern [[Gunnar Nordström (fysiker)|Gunnar Nordström]] redan [[vetenskapsåret 1914|1914]] i samband med sin egen gravitationsteori laborerat med [[femdimensionell rumtid]] i [[Maxwell]]s ekvationer, vilket kunde ge Nordströms gravitationsteori och Maxwells ekvationer i fyra. Nordström var därmed den förste att inse finessen med extra dimensioner.<ref>{{cite journal |last=Nordström |first=Gunnar |authorlink= |coauthors= |year=1914 |month= |title=''Über die Möglichkeit, das elektromagnetische Feld und das Gravitationsfeld zu vereinigen'' |journal=[[Physikalische Zeitschrift]] |volume=15 |issue= |pages=504–506 |oclc=1762351 |url= |accessdate= |quote= }}</ref> Hans upptäckt föll dock i glömska, delvis på grund av att hans gravitationsteori året därefter (1915) ersattes av Einsteins allmänna relativitetsteori.


När högre-dimensionella teorier som [[strängteori]] blev aktuella, kom Kaluza-Klein-teori åter på modet. Ett nytt grepp att beskriva skalenlig expansion med hjälp av en femte dimension har fysikern C. Johan Masreliez tagit med vad han kallar ''Dynamical incremental Scale Transition'', DIST som den femte.<ref>Masreliez C. J., ''Dynamic Incremental Scale Transition with Application to Physics and Cosmology'', [[Physica Scripta]], 76, 486–493 (2007)</ref> Det kan ge tyngd åt hans uppmärksammade förklaring av [[Pioneeranomalin]].
När högre-dimensionella teorier som [[strängteori]] blev aktuella, kom Kaluza-Klein-teori åter på modet. Ett nytt grepp att beskriva skalenlig expansion med hjälp av en femte dimension har fysikern C. Johan Masreliez tagit med vad han kallar ''Dynamical incremental Scale Transition'', DIST som den femte.<ref>Masreliez C. J., ''Dynamic Incremental Scale Transition with Application to Physics and Cosmology'', [[Physica Scripta]], 76, 486–493 (2007)</ref> Det kan ge tyngd åt hans uppmärksammade förklaring av [[Pioneeranomalin]].
Rad 14: Rad 14:
<references/>
<references/>


*{{cite journal |last=Witten |first=Edward |authorlink= |coauthors= |year=1981 |month= |title=''Search for a realistic Kaluza-Klein theory'' |journal=[[Nuclear Physics B]] |volume=186 |issue=3 |pages=412–428 |doi=10.1016/0550-3213(81)90021-3 |url= |accessdate= |quote= }}
== Externa länkar ==
*{{cite book |title=Modern Kaluza-Klein Theories |last=Appelquist |first=Thomas |authorlink= |coauthors=Chodos, Alan; Freund, Peter G. O. |year=1987 |publisher=Addison-Wesley |location=Menlo Park, Cal. |isbn=0201098296 |pages= }} ''(Har nytryck av flera av de ovanstående artiklarna med flera andra relevanta.)''


== Externa länkar ==
* The CDF Collaboration, ''[http://www-cdf.fnal.gov/PES/kkgrav/kkgrav.html Search for Extra Dimensions using Missing Energy at CDF]'', (2004) ''(En förenklad presentation av sökandet efter extra dimensioner vid [[Fermilab]]s [[Collider Detector]] (CDF).)''


{{DEFAULTSORT:Kaluza-Klein-teorin}}<!-- ingen accent -->
{{DEFAULTSORT:Kaluza-Klein-teorin}}<!-- ingen accent -->

Versionen från 22 september 2010 kl. 19.19

Kaluza–Klein-teorier är en klass av teorier som innefattar extra hoprullade rumsdimensioner i ett kvantmekaniskt sammanhang. De har namn från Theodor Kaluza och Oskar Klein[1].

Den ursprungliga Kaluza-Klein-teorin var ett tidigt försök (1920-tal) att förena allmän relativitetsteori och elektromagnetism genom att arbeta i en rumtid med fem dimensioner, i vilken den allmänna relativitetsteorin med en femdimensionell metrisk tensor gäller.[2] Det elektromagnetiska fältet uppträder i vår fyrdimensionella rumtid genom att den extra fjärde rumsdimensionen kompaktifieras (rullas ihop), varvid den femdimensionella metriska tensorn delas upp i en fyrdimensionell metrisk tensor och ett skalärfält som tillsammans beskriver en utökning av den allmänna relativitetsteorin, en så kallad Brans-Dicketeori, samt en fyrdimensionell vektorpotential som uppfyller Maxwells ekvationer och därmed beskriver elektromagnetism.

Nämnas bör att den finske fysikern Gunnar Nordström redan 1914 i samband med sin egen gravitationsteori laborerat med femdimensionell rumtid i Maxwells ekvationer, vilket kunde ge Nordströms gravitationsteori och Maxwells ekvationer i fyra. Nordström var därmed den förste att inse finessen med extra dimensioner.[3] Hans upptäckt föll dock i glömska, delvis på grund av att hans gravitationsteori året därefter (1915) ersattes av Einsteins allmänna relativitetsteori.

När högre-dimensionella teorier som strängteori blev aktuella, kom Kaluza-Klein-teori åter på modet. Ett nytt grepp att beskriva skalenlig expansion med hjälp av en femte dimension har fysikern C. Johan Masreliez tagit med vad han kallar Dynamical incremental Scale Transition, DIST som den femte.[4] Det kan ge tyngd åt hans uppmärksammade förklaring av Pioneeranomalin.

Se även

Noter och referenser

  1. ^ Klein, Oskar (1926). ”Quantentheorie und fünfdimensionale Relativitätstheorie”. Zeitschrift für Physik a Hadrons and Nuclei 37 (12): sid. 895–906. doi:10.1007/BF01397481. 
  2. ^ Kaluza, Theodor (1921). ”Zum Unitätsproblem in der Physik”. Sitzungsber. Preuss. Akad. Wiss. Berlin. (Math. Phys.) 1921: sid. 966–972. 
  3. ^ Nordström, Gunnar (1914). ”Über die Möglichkeit, das elektromagnetische Feld und das Gravitationsfeld zu vereinigen”. Physikalische Zeitschrift 15: sid. 504–506. OCLC 1762351. 
  4. ^ Masreliez C. J., Dynamic Incremental Scale Transition with Application to Physics and Cosmology, Physica Scripta, 76, 486–493 (2007)
  • Witten, Edward (1981). ”Search for a realistic Kaluza-Klein theory”. Nuclear Physics B 186 (3): sid. 412–428. doi:10.1016/0550-3213(81)90021-3. 
  • Appelquist, Thomas; Chodos, Alan; Freund, Peter G. O. (1987). Modern Kaluza-Klein Theories. Menlo Park, Cal.: Addison-Wesley. ISBN 0201098296.  (Har nytryck av flera av de ovanstående artiklarna med flera andra relevanta.)

Externa länkar