Diskussion:Tid

"Tiden är det man mäter med klockan" - Albert Einstein <- ska inte det med någonstans? (den exakta defitionen på tid)

Klockan är ett artificiellt mått, vars främsta syfte är att indela och efterlikna det naturliga dygnet - vad betyder detta. Tid är ett mått, klocka är ett instrument???? Åke Persson 19 september 2004 kl.23.43 (CEST)

Den inledande meningen i artikeln - "Tid kallas intervallet mellan två händelser." - låter konstig. Intervallet mellan två händelser mäts ju i kilometer och mil. "Stockholms blodbad inträffade i Stockholm, och Linköpings blodbad inträffade åtskilliga mil söderut." Likaså är idén att tidsfenomen ligger efter varandra föga upplysande, för så gör ju även rumsliga fenomen. "På vägen mellan Stockholm och Gävle ligger först Arlanda, därefter Uppsala." Att tid skulle genereras av våra livsprocesser är ytterligare ett oväntat påstående, i varje fall om man inte också tror att längd och höjd genereras av livsprocesser. Om påståendet är sant har världen skapats samtidigt som livet. Verkar det troligt?

Borde inte Augustinus och Kant vara centrala filosofiska referenser?

Tiden kan inte ges någon definition, i sträng mening. Men vår intuitiva uppfattning av tiden kan preciseras genom ett resonomang, där sammanhanget får hjälpa oss att förstå betydelsen. Ett exempel: Avståndet mellan två händelser är sammansatt av två dimensioner, den ena är en rumsdimension, t ex. längd, och den andra är tiden. Man kan skilja mellan dem genom att beskriva hur man förflyttar sig i respektive dimension. Man kan röra sig i rummet genom att gå, t ex över jordytan. Man rör sig i tiden genom att göra ingenting, bara vänta. Eller rättare: Vi förflyttas genom tiden, vare sig vi vill eller inte, från en händelse till nästa, oavsett våra egna åtgärder. Som en viljelös träbit på floden. Relativitetsteorin pekar ut ett undantag från denna regel. Att vi faktiskt kan påverka tidsflödet genom att röra oss nära ljusets hastighet. Dock att resonomanget lider av den vaghet som är ofrånkomlig, eftersom tiden inte fått en strikt definition.

Hej Hasse S!

Du har naturligtvis rätt i denna artikel behöver mer struktur och dina synpunkter borde förmodligen tjäna som rättesnöre för hur artikeln borde struktureras. Som jag förstår det är artikeln en "direktimport" från den engelska artikeln som den en gång såg ut och jag tror inte att någon har något emot att du redigerar den. Jag hjälper dig gärna, men har mycket annat att gör just nu. Var inte blyg!

/ Mats Halldin 8 oktober 2004 kl.23.30 (CEST)

Fantastiskt rörig artikel faktiskt! / Mats Halldin 8 oktober 2004 kl.23.32 (CEST)

Hej. Jag tog bort den inledande biten i artikeln om tid. Och ersatte med ny text. Men jag rörde inte det som står under underrubrikerna. Det får någon annan göra. (Jag råkade vara ej inloggad vid tillfället) Hasse s. 9 oktober 2004.

Bra text! Jag kanske ger mig på den för att göra den lite mer "encyklopedisk" och mindre "resonerande".

/ Mats Halldin 9 oktober 2004 kl.18.32 (CEST)

Följande mening stör mej:

- Men vår förståelse av tiden är ju ganska trevande och skakig. Och värre blir det med frågor som: Hur kan tiden ha en början och hur var det i så fall före? Världen är inte helt begriplig, men vacker.

Om man definierar tid som ett sätt att mäta intervallet mellan händelser och vi antar att före Big-Bang så fanns ingenting så fanns det heller inga händelser som tid kunde förflyta emellan. Följaktligen existerade inte tid innan några händelser existerade. Sen hände nåt, big-bang, och tidsbegreppet vart meningsfullt, /--Max Speed 9 juni 2005 kl.23.02 (CEST)

Ny inledning och struktur

Gör härmed ett försök att få en mer "encyklopedisk" form på artikeln om Tid. Den tidigare inledningen har jag tagit bort helt eftersom den (i mitt tycke) innehåller lite för mycket av privata funderingar kring tiden inte riktigt platsar som inledning till en seriös artikel om tiden, och är dessutom något för lång som inledning. Några fragment har dock fått sin plats längre ned i artikeln. För den som är intresserad så såg inledningen tidigare ut så här:

Vad är tid? Man hamnar lätt i cirkelresonemang om man försöker ge tiden en strikt definition. Man får i stället utgå från vår intuitiva uppfattning. Sedan kan man ge ordet ökad klarhet genom att sätta in det i lämpliga sammanhang.

Avståndet mellan två händelser är sammanvävt av två dimensioner, den ena är en rumsdimension, t ex. längd, och den andra är tiden. Man kan skilja mellan dem genom att beskriva hur man förflyttar sig i respektive dimension. Man kan röra sig i rummet genom att gå, t ex över jordytan. Och man rör sig i tiden genom att göra ingenting, bara vänta. Eller rättare sagt: Vi förflyttas genom tiden, vare sig vi vill eller inte, från en händelse till nästa, oavsett våra egna åtgärder. Som viljelösa timmerstockar på älven. Men det är inte bara vi som skrider fram, utan lika mycket sakerna omkring oss. Vi, och hela världen med oss, reser som i en sällskapsresa fram på tidens obegripliga ”landsväg”.

Och för att sträva efter konsekvens när vi talar om rumtiden: Vi menar ju att rummet står stilla och att det är vi som färdas genom rummet. Lika så borde vi säga att tiden står stilla, och det är vi, och hela världen, som färdas genom den. Och i normala fall kan vi inte göra det minsta för att påverka färden.

Men relativitetsteorin pekar ut ett undantag från denna regel. Den säger att vi faktiskt kan påverka vår resa genom tiden genom att röra oss nära ljusets hastighet. Denna påverkan av tiden är inte bara spekulation. I en partikelaccelerator kan man ge partiklar ökad livslängd om de får färdas nära ljushastigheten.

Den gängse synen på Big bang är, att även tiden skapades då. Men vår förståelse av tiden är ju ganska trevande och skakig. Och värre blir det med frågor som: Hur kan tiden ha en början och hur var det i så fall före? Världen är inte helt begriplig, men vacker.

Ovanstående får nog kallas normal och realistisk uppfattning. En annan, extrem och skeptisk uppfattning säger så här: Våra upplevelser just nu är allt som finns. Våra minnen är bara luftslott, och det förflutna har aldrig funnits. Denna syn har säkert inte många anhängare. Medan motsatt uppfattning, att världen har fortlöpande existens, har många anhängare. Notera dock att majoritetens mening är svår att bevisa. Världens fortlöpande existens är strängt taget en fråga om tro. I filosofins ljus blir mycket av det som kallas vetenskapliga fakta egentligen vilande på tro.

Den som tycker att jag gått för hårt fram när jag tagit bort ovanstående, får gärna lägga tillbaks de delar som kan vara relevanta. // Kjell André 3 juli 2005 kl.17.05 (CEST)

Jag påstår att alla människor lever ett helt liv - det har bara så olika långt, från person till person. Den subjektiva tidsuppfattningen påverkas av en mängd faktorer, men jag förvånas av att en faktor som rimligtvis bör vara en av de viktigare, aldrig nämns. Den tid som respektive person hittills själv levt - det måste väl ändå vara en av de viktigare faktorerna? Det är ju ändå den enda tid vi kan vara helt säker på, eftersom det är den tid vi själva "varit med". Denna tid tjänar som ett slags referens mot all annan uppfattning vi har om tid, naturligtvis med justeringar för vår förmåga att uppfatta abstrakta begrepp, justeringar för att tiden går långsamt då vi har tråkigt och fort när vi har roligt, osv. I praktiken (och väldigt förenklat) innebär detta att en femåring som måste vänta ett år på sin cykel, får vänta 20% av "en livstid", medan en femtioåring som får vänta ett år på sin Hawaiiresa bara behöver vänta 2% av "en livstid". Detta resonemang motsvarar ganska väl de uppfattningar om längden av ett år som femåringar respektive femtioåringar har, menar jag som lekman. Mbenzi (diskussion) 5 juli 2005 kl.03.14 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Tidsuppfattning

Jag påstår att alla människor lever ett helt liv - det har bara så olika långt, från person till person. Den subjektiva tidsuppfattningen påverkas av en mängd faktorer, men jag förvånas av att en faktor som rimligtvis bör vara en av de viktigare, aldrig nämns. Den tid som respektive person hittills själv levt - det måste väl ändå vara en av de viktigare faktorerna? Det är ju ändå den enda tid vi kan vara helt säker på, eftersom det är den tid vi själva "varit med". Denna tid tjänar som ett slags referens mot all annan uppfattning vi har om tid, naturligtvis med justeringar för vår förmåga att uppfatta abstrakta begrepp, justeringar för att tiden går långsamt då vi har tråkigt och fort när vi har roligt, osv. I praktiken (och väldigt förenklat) innebär detta att en femåring som måste vänta ett år på sin cykel, får vänta 20% av "en livstid", medan en femtioåring som får vänta ett år på sin Hawaiiresa bara behöver vänta 2% av "en livstid". Detta resonemang motsvarar ganska väl de uppfattningar om längden av ett år som femåringar respektive femtioåringar har, menar jag som lekman. Mbenzi (diskussion) 5 juli 2005 kl.03.12 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Tid

Jag vill protestera mot ovanstående resonemang angående intervallet mellan två händelser. Ordet "avstånd" kan möjligen användas i sammanhanget rumtid, men inte i enbart dimensionen tid. Ordet "skillnad" känns neutralare. Uppsala ligger inte EFTER Arlanda i rummet utan möjligen BORTOM eller HITOM, beroende på var man själv befinner sig. Där behöver man ingen tid. Ligger en ort FÖRE eller INNAN och en annan DÄREFTER eller SEDAN, så underförstås att jag rör på mig. Om jag rör mig i motsatt riktning så byter dessa ord plats med varandra. Så snart jag är i rörelse använder jag tid. Strikt resonerat betyder ovanstående mening egentligen: "Händelsen som innebär att jag befinner mig i Arlanda, inträffar FÖRE den händelse som innebär att jag befinner mig i Uppsala, vilken alltså inträffar DÄREFTER (med en viss inbördes tidsskillnad)". Mbenzi (diskussion) 5 juli 2005 kl.03.33 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Angående återställningen av Tournesols redigering

Jag tycker att den delen av artikeln har minst lika stort berättigande som många andra i artikeln, och förstår faktiskt inte varför styckena togs bort. Hannibal 7 februari 2006 kl.22.41 (CET)

Tidsuppfattning och dess koppling till modern psykologi.

Lite snabbt, förenklat och inte så genomtänkt men....

Bör man inte dela upp vår förmåga till tidsuppfattning på två (minst?) olika sätt? Dels har vi en historiskt uppfattning, dåtid, nuet och framtid men vi har även en tidsuppfattning som är i högsta grad kopplat till nuet. Det ena är mera kopplat till vår psykologiska tillvaro, vår historia, ett nuet som är solit och framtiden, det andra är kanske mer biolgiskt och kopplat till överlevnaden just nu. Tiden som förflyttar sig från lejonets prasslandet kommer troligtvis först till ena örat och sedan till nästa, ljudet till ena örat är alltså lite "äldre" och detta gör att vi dels uppfattar faran men inte bara det, vi uppfattar också varifrån faran kommer, vi får via tiden en uppfattning av rummet. Samma gäller för visuella stimuli./ HauerPower

Förslag till ny formulering

Följande är inte helt vedertaget och jag börjar därför med att lägga det under "Dikussion".

Ordet tid används för två helt olika begrepp. Det är dels en förändringsparameter (parametertid) dels en koordinat i rum-tiden (koordinattid). Parametertiden är en skalär storhet, koordinattiden är en koordinat , det vill säga en vektor. ( Jag återkommer med närmare definitioner av dessa begrepp). Vår värld innehåller något. Vi kan kalla detta något för "eter". I en helt jämnt fördelad eter kan inga punkter urskiljas i omgivningen. Begreppet punktavstånd saknar då innebörd. Och inga punkter kan skapa en händelse genom att ändra läge i förhållande till varandra. I ett sådant tillstånd saknar såväl rum-tiden som parametertiden mening. Universum intar olika möjliga tillstånd. Under oändlig tid kommer universum att inta varje möjligt tillstånd ett oändligt antal gånger. Om en perfekt jämn fördelning är ett möjligt tillstånd har det alltså förekommit och det kommer att inträffa. Det finns alltså ett tillstånd där rum och tid försvinner och vi vet att detta har inträffat och det kommer att inträffa. Det innebär att såväl rum-tiden som parametertiden är ändliga. Inom den nu aktuella rum-tiden och parametertiden kan det naturligtvis ha inträffat en eller flera Big-bang. Mer om detta finns under rubriken Fysik på [1] och under rubriken Böcker på [2]. Lean (diskussion) 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Bra initiativ, dock håller jag inte med om delar av beskrivningen. Tex "Under oändlig tid kommer universum att inta varje möjligt tillstånd ett oändligt antal gånger". Detta påstående saknar belägg inom vetenskapen. Det mera troliga är att entropin ökar för snabbt och materien sönderfaller för fort för att antalet tillstånd i tiden skall hinna ske inom en given rymd då man sträcker ut tidsvariabeln till det oändliga. Därför faller också övrigt resonemang. Fabben 28 februari 2008 kl. 11.44 (CET)

Det är alltid vanskligt att hantera oändligheter och det var kanske dumt av mig att sticka ut huvudet med det. Jag brukar ibland undvika det genom att säga "Om universum är ändligt så..". Men oändligt tid är nog värd sin egen mässa. Du säger att om universum växer ökar antalet kvanta i det och därmed ökar antalet möjliga tillstånd. Denna ökning kan vara större än den takt som universum genomlöper de möjliga tillstånden. Jag medger att det kan vara så men hur stort antalet möjliga tillstånd än blir så blir sannolikheten för en jämn fördelning större än noll. Och oändligheten gånger något som är större än noll blir oändligheten. Om universum varken skall ha början eller slut måste dessutom antalet möjliga tillstånd växa både om man går mot början eller slutet. Kan vi vara överens om att det finns en början?

Den logiska fällan i detta ligger i att om man väljer ut ett visst tillstånd blir inverterade värdet av sannolikheten för detta tillstånd alltid ändligt. Universum behöver ju inte genomlöpa alla andra tillstånd först. Jag borde alltså inte ha sagt "varje möjligt tillstånd" utan "ett godtyckligt valt tillstånd".

Tänk dig en roulett där du alltid satsar på nr 32. Men varje gång du spelar utökas antalet möjliga nummer. Trots det gäller att om du spelar oändligt antal gånger kommer någon gång 32 att vinna.Lean 29 februari 2008 kl. 14.04 (CET)

Jag skulle ändå vilja se ett bevis för det innan jag tror på det. Om protonen inte är stabil (vilket tex standardmodellen kräver har jag för mig) innebär det att antalet partiklar går mot noll när tiden går mot oändligheten. Då kommer det inte finnas tid för alla tillstånd. Detta gäller även dom flesta övriga tänkbara "öden" som finns för universum. Tex om universum slutar med kluster av positronium, etc. Det finns heller inget logiskt krav att det måste ha funnits "en början" enligt det resonemang du anger. Universums tillblivelse kan rent matematiskt ha haft så att tillstånd haft variabler sådana att dom förändrats mycket långsamt, tex enligt en kurva liknande 1/x där x>0 och x=0 motsvarar Big Bang med andra naturkrafter i omlopp. Dom 10^100000 åren före "big bang" kan ha haft extremt små förändringar (se hur 1/x ser ut för intervallet)... Saken är den att vi inte vet, och att man därför inte kan dra några säkra slutsatser. Fabben 1 mars 2008 kl. 00.31 (CET)

Ja, jag håller med om att vi inte kan veta. Det var därför jag skrev "Om en perfekt jämn fördelning är ett möjligt tillstånd...". Vi kan inte bevisa att det inte finns en gud som har full kontroll över varje kvanta och som styr dem enligt en vilja som vi aldrig kan veta något om. Men då är det ingen mening med att försöka tänka. Av någon anledning har vi svårt att acceptera det. Vi söker efter beskrivningar som ligger så nära våra vardagsupplevelser som möjligt och som inte motsäger det vi upplever. Några bevis i absolut mening finns inte men det finns två skäl att förkasta en hypotes

1. Den leder till motsägelser

2. Det finns en annan motsägelsefri hypotes som är enklare

Så vitt jag kan se föreligger inget av dessa skäl när det gäller hypotesen att universum börjat och slutar i ett perfekt jämnt fördelat tillstånd och att det därmed är ändligt.

När det gäller ditt resonemang om universums öden förstår jag det inte. Du säger "..inte tid för alla tillstånd." Men det handlar ju om att försöka komma fram till vad tid är och då kan man inte förutsätta att det är något annat än tillståndsförändring. Och begrepp som "långsam" förutsätter att man har en tidsdefinition. Och vad är år när variabler förändras långsamt? Och varför skulle antalet partiklar gå mot noll om protoner sönderfaller? Finns det inga partiklar i positronium-kluster? Består de inte av positroner? Och visst kan man tänka sig en Big Bang med "andra naturkrafter" men själva poängen i det jag säger är att det finns en tänkbar början och ett tänkbart slut där man inte behöver ta till några "andra naturkrafter".

Som jag ser det är sönderfall av protoner och andra partiklar steg på vägen mot en jämn fördelning. Det är kanske det du menar?

Det finns inget nytt i tanken på en jämn fördelning där begreppen rum och tid saknar mening. Hinduer har i tusentals år kallat ett sådant tillstånd för Nirvana.Lean 2 mars 2008 kl. 11.13 (CET)

Parametertid

Om man delar ett ändligt system i allt mindre delar får varje del allt färre egenskaper. Så småningom kommer man till att delarna bara har kvar egenskapen "finns - finns inte". En sådan minsta del kan kallas enhetskvantum (UQ) (eng: unit-quantum) eller binär pixel. Om universum är ändligt gäller detta även för universum.

Händelser består i att enhetskvanta ändrar läge i förhållande till varandra. Om ett enhetskvantum ändrar läge med minsta detekterbara lägesförändring inträffar den minsta detekterbara händelsen. Man kan kalla en sådan minsta detekterbar händelse för enhetshändelse (UE) (eng: unit-event).

Att händelser inträffar är det samma som att tiden går. Om ingenting i hela universum ändras står tiden stilla.

Tid är egentligen en sammanfattning av två helt olika begrepp. Det är dels en förändringsparameter (parametertiden), dels en koordinat i rum-tiden (koordinattid).

Varje gång (every time) en UE inträffar inkrementeras parametertiden och eftersom det har skett en omflyttning ändras vårt läge i förhållande till universum vilket innebär att någon koordinat i rum-tiden ändras. Vanligen lägger vi vårt koordinatsystem så att det blir koordinattiden som ändras.

Totala antalet UE som inträffat sedan tidens begynnelse kallas "absolut tid". Det är naturligtvis en ohanterligt stor siffra men den är ändlig om universum är ändligt.

Med parametertid mellan händelse A och händelse B menas absolut tid för B minus absolut tid för A.

Det kan vara lämpligt att beteckna parametertid med τ och koordinattid med t.Lean 2 mars 2008 kl. 11.22 (CET)

Koordinattid

Vår värld är fyrdimensionell. En flygledare som skall se till att flygplanen inte krockar behöver för varje lägesangivelse fyra koordinater: Latitud, Longitud, Höjd och Tidpunkt. Vid t ex Vasaloppet anger man avståndet mellan åkarna genom att ange tidsavstånd vid olika etappmål.

Vi använder alltså koordinattid på samma sätt som de andra rumskoordinaterna men en orsak till att koordinattiden ofta uppfattas som avvikande är att vi använder olika måttenheter. Det blir lättare att se likheterna om vi mäter längd i ljussekunder i stället för i meter. På en nanosekund går ljuset c:a 0,3 m. En ns är alltså ungefär en fot, ett längdmått som vi under lång tid fann vara praktiskt användbart.

Om man använder samma måttenhet för koordinattid som för längd skiljer sig koordinattiden från övriga koordinater endast genom att den växer med ökande parametertid. När vi lägger in vår omgivning i ett fyrdimensionellt koordinatsystem med tre rumsaxlar och en axel för koordinattid vrider vi alltså systemet så att koordinattidsaxeln pekar i den riktning vi rör oss i.

I början av 1900-talet insåg man att vi kan bara veta något om en händelse som inträffar på avstånd genom att dess bild når oss. Och när en bild är på väg mot oss gäller att avståndet till bilden är mindre ju större avståndet i koordinattid är. Och bilden når oss när rumsavståndet är lika med avståndet i koordinattid. Då blir alltså avståndet till bilden noll och därefter försvinner bilden så att vi aldrig mer kan nå den.

I ett rätlinjigt ortogonalt koordinatsystem med axlarna x , y , z och t är kvadraten på avståndet till en händelse

   (x2+y2+z2+t2)

men om vi i stället sätter kvadraten på avståndet till

   (x2+y2+z2-t2)

får vi ett avståndsbegrepp som liksom avståndet till händelsens bild blir noll när rumsavstånd och koordinattidsavstånd är lika. Hermann Minkowski påpekade att om man använder imaginär koordinattid får man minustecknet när man kvadrerar. En värld med imaginär koordinattid är alltså en värld där avstånd till en händelse ersatts med avståndet till bilden av händelsen.

Världen påverkas naturligtvis inte av vårt sätt att rita koordinatsystem. Om vi ritar upp två olika koordinatsystem måste det gå att överföra koordinater från det ena till det andra så att båda beskriver samma verklighet. Hendrik Antoon Lorentz visade att man kan transformera koordinater från ett utgångssystem till ett målsystem som rör sig i förhållande till utgångssystemet på sådant sätt att ljushastigheten förblir oförändrad. Men hans transform (Lortentz-transformen) är icke-ortogonal. Den transformerar alltså från ett ortogonalt utgångssystem till ett icke-ortogonalt målsystem. Det påminner lite om perspektivbilder där man får bättre verklighetslikhet genom att vrida parallella linjer till icke-parallella. Lean 21 mars 2008 kl. 12.58 (CET)

Om nuvarande text

I den nuvarande texten påpekas att tid kan uppfattas på två olika sätt. Det är bra men det finns i texten en outtalad antydan att man borde välja ett av dem och hålla sig till det. Under rubriken "Tid och filosofi" omnämns en tvist mellan Newton och Leibniz om vilken tidsuppfattning som var den rätta.

Om den ena uppfattningen motsäger den andra finns det anledning att utesluta den ena. Men så är det inte! Det handlar helt enkelt om två olika begrepp. Om man ger dem olika namn (koordinattid och parametertid) kan man i varje fall enkelt ange vilket begrepp man avser. Tid blir då ett sammanfattande ord för de två begreppen koordinattid och parametertid.

En fördel med att använda olika namn på begreppen är att man kan tala om hastighet i koordinattidsriktningen definierad som koordinattid dividerad med parametertid.

Och så en kommentar till frågan om tidens riktning. Om tiden, det vill säga både parametertid och koordinattid, går bakåt återgår allt till sina tidigare lägen. Det betyder att även alla minnen återställs. Det finns alltså inte något sätt att avgöra om tiden gått bakåt. Lean 22 november 2008 kl. 10.04 (CET)

Förslag på definition av tid

Tiden är ett mått på alla de möjliga händelser i rummet som inträffar mellan två händelser. Alla olika händelser som inte sker samtidigt har samband - med tiden som den minsta gemensamma nämnaren.

Klockan är det främsta redskapet vi har för förhålla oss till alla händelser. Stoppuret(/"timern") är en variant av klockan med vilken vi förhåller oss till vissa händelser.

Vad sägs? /Gustav P, 2010-08-17 klockan 17:30 ;-)/

Första meningen låter bra som definition på parametertid. Andra meningen förstår jag inte. Det är tveksamt om begreppet "sker samtidigt" har någon innebörd. Varje gång en händelse inträffar går tiden och i ett ändligt universum (som jag hävdar att vårt universum är) går det alltid att ordna händelserna i en följd vilket innebär att inga händelser inträffar "samtidigt".

En klocka är en avgränsad del av universum. Om man vet hur stor del av universum klockan utgör och hur många händelsr som inträffat inom klockan kan man dra slutsatser om hur många händelsr som inträffat i hela universum. Lite mer om detta finns i kapitlet "Plancks konstant" i "Hur fungerar din värld" som ligger under rubriken "Världen" på http://lexsup.se

Lean 22 november 2008 kl. 10.04 (CET)

Med samband menar jag kausala sådana. Om två händelser sker såpass samtidigt att tiden mellan dem inte är mätbar - i ett ändligt universum - så har de inte med fullständig visshet något samband. Två samtidiga händelser kan ha samband, men behöver alltså inte ha det. Är tiden mätbar finns med nödvändighet dock samband och tiden är den minsta gemensamma nämnaren. Summan av tiden för alla omätbara och mätbara händelser i en orsakskedja kan förstås vara lika med summan av en annan kedja med annan längd (fler eller färre händelser) och då ske samtidigt, varför de har samband.

Tid skulle jag säga är då det ytterst zoombara verktyg som vi använder för att greppa följden av sannolika händelser i ett givet (antaget, ofta observerat) sammanhang. Tiden och dess användning är begränsad, tröttar ut oss och med tiden behöver vi vila för att glömma och finna nya sammanhang eller nya sätt att se på gamla sammanhang. Gustavplundberg (diskussion) 2 januari 2013 kl. 00.16‎ (CET) 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Lista över tidsbegrepp?

Kan man ha en lista över tidsbegrepp? Finns ju en hel del när man tänker efter: Dåtid, samtid, framtid, nutid, urtid, nolltid, mellantid, sluttid, starttid, fritid, arbetstid, otid, i tid, väntetid, rumstid, ledtid, gångtid, närtid, mikrotid, tidvis, årstid, kvalitetstid, tidsspann, övertid, tidig o.s.v.--Mats33 24 september 2011 kl. 15.13 (CEST)

Blocktid

är ett begrepp som nämns i artikeln och hänvisar till en sida som inte finns - och som således bör förklaras. 94.191.154.70 3 november 2017 kl. 03.34 (CET)

Seriös eller oseriös redigering?

En redigering som i eftermiddags gjordes av ett konto med olämpligt användarnamn återställdes.

Var redigeringen i sig oseriös eller bara användarnamnet? - Tournesol (diskussion) 29 juni 2023 kl. 15.32 (CEST)

Jag ansåg den oseriös med tanke på "Food Delivery" i början. Vid genomläsning ser jag att redigeringen måste betraktas som seriös. Kitayama (diskussion) 29 juni 2023 kl. 15.34 (CEST)

@M4$h4ll4W3ird0g4n-$kru77mei$t3r: Källhänvisningarna är dåliga, bara en av dem är klart identifierbar tack vare ISBN-numret. Heidegren kan man kanske gissa vem det är (namnet borde länkas), men vad skrev han 2013? De återstående två kanske kan hittas med betydande detektivarbete, men varför ska en läsare behöva ägna sig åt det? Plumbum208 (diskussion) 29 juni 2023 kl. 16.51 (CEST)

Jag har svarat på diskussionssidan. Per W (diskussion) 29 juni 2023 kl. 17.16 (CEST)