Åg–Vintjärns Järnväg

Från Wikipedia
Åg–Vintjärns Järnväg
Allmänt
PlatsDalarna
SträckaVintjärn–Svartbäcken
Anslutande linjerDala–Ockelbo–Norrsundets Järnväg
Organisation
Invigd1883
Nedlagd1948
ÄgareStora Kopparbergs Bergslag -1888
Stora Kopparbergs Bergslags AB 1888-
Tekniska fakta
Längd21 kilometer
Antal spårenkelspår
Spårvidd891 millimeter (smalspår)
Största tillåtna axellast8 ton
Linjekarta
Åg-Vintjärn
km
Unknown BSicon "exLSTR"
Dala-Ockelbo-Norrsundets JärnvägLinghed
Unknown BSicon "exBHF"
Vintjärn
Unknown BSicon "exABZgl"
Dala-Ockelbo-Norrsundets JärnvägJädraås
Unknown BSicon "exDST"
Vintjärn 1883–1887
Unknown BSicon "exABZgl" Unknown BSicon "exENDEeq"
Unknown BSicon "exhKRZWae"
Ågsjön
Unknown BSicon "exDST"
Åg –1946
Unknown BSicon "exBST"
Brattberget –1946
Unknown BSicon "exKBSTe"
Svartbäcken –1940
Transverse water
Hinsen
Unused track end start
Unknown BSicon "exBST"
Korså bruk
Unused track end end
–1946
Transverse water
Hyen
Unknown BSicon "exENDEaq" Unknown BSicon "exSHI4rq"
Transverse track Unknown BSicon "eBHFq" Unknown BSicon "eSHI4g+lq"
KorsånGävle-Dala Järnväg 1862-
Källor

Åg-Vintjärns Järnväg Ågsbanan var en industrijärnväg byggd 1883 av Stora Kopparbergs Bergslag mellan Vintjärn och Svartbäcken vid sjön Hinsen i Svärdsjö landskommun, Kopparbergs län. Järnvägen var en länk i transport- och förädlingskedjan mellan gruvan i Vintjärn, masugnen i Åg och lancashiresmedjan vid Korså bruk.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ågs masugn startade 1828 och malm och träkol drogs av hästar på forvägar[1]. Korså Bruks lancashiresmedja startade 1841 och transporterna från Åg gick med båt på sommaren över Hinsen och hästforor på vintern[2]. Tackjärnet fraktades från Hinsen några hundra meter till Korså bruk på en hästbana med spårvidd 891 millimeter, som byggdes 1873–1875. Efter bearbetning transporterades stångjärnet vidare på hästbanan som totalt var omkring tre kilometer till sjön Hyen och med båt till Källvikens station, senare kallad Korså station, på Gävle-Dala Järnväg.[3]

Stora Kopparbergs Bergslags AB ägde en del av gruvan i Vintjärn och bägge bruken. För att förbättra transporten av malm och träkol byggdes Åg–Vintjärns Järnväg 1883 mellan Vintjärn, Åg och vidare till Svartbäckens lastplats vid sjön Hinsen för att ersätta hästfororna. Den var 21 kilometer lång. Malmen lastades i början med ett malmspel till den först lastplatsen i Vintjärn. Banan förlängdes 1887 och fick spåranslutning till Linghed–Vintjärns Järnväg och vagnarna kunde nu gå till Östergruvan och Gammelgruvan på Linghed–Vintjärns Järnväg. Efter att ett nytt anrikningsverk byggdes 1906 byggdes spår från Åg–Vintjärns Järnväg där malmvagnarna kunde lastas från malmfickorna.

När masugnen i Åg stängde 1928 och gruvdriften upphörde i Vintjärn[4] fortsatte transporten av träkol och det blev mer virkestransporter. Den första sträckan som lades ner var mellan Brattberget och Svartbäcken 1940 och spåren revs samma år. Mellan Åg och Brattberget revs spåren 1946 och resten utom en kilometer närmast Vintjärn var rivet 1948. Banvallen används som bilväg förutom för några kilometer från Åg mot Brattberget[5].

Fordon[redigera | redigera wikitext]

Det första loket köptes 1883 från Kristinehamns Mekaniska Werkstad och flyttades senare till gruvan i Vintjärn. Ytterligare köptes ett lok från Orenstein & Koppel år 1900 och ett 1902 från Vagnfabriks AB i Falun, också ägt av Stora Kopparbergs Bergslags AB. De två första loken skrotades vid nerläggningen medan det sista såldes till Dannemora gruvor. Efter att det togs ur drift skänktes det 1961 till Museisällskapet Jädraås - Tallås Järnväg.

Åg–Vintjärns Järnvägs fordon var inte besiktigade och fick inte trafikera Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg. För träkolstransport registrerades 13 av Åg–Vintjärns Järnvägs vagnar vid Dala–Ockelbo–Norrsundets Järnväg.

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]