Överljudsflygplan
.jpg)
Överljudsflygplan är luftfarkoster som rör sig i överljudsfart, det vill säga med ett Machtal över 1.
När flygplanet uppnår ljudhastigheten hinner luftmolekylerna inte undan utan pressas samman i ljudvågor, som ökar motståndet. Man säger att flygplanet passerar ljudvallen. För att motståndsökningen inte skall bli för stor byggs överljudsplanen med en jämn fördelning av tvärsnittsarean och med vingarna i kraftig pilform eller som deltavingar. Det sistnämnda förbättrar även flygplanets stabilitet i överljudsfart.[1]
Historik[redigera | redigera wikitext]
Första överljudsflygningen företogs av den amerikanske provflygaren Charles Yeager med det raketdrivna experimentplanet Bell X-1 den 14 oktober 1947, varvid Mach 1,02 uppnåddes. Det första flygplanet som passerade ljudvallen i planflykt var Douglas Skyrocket, som 1948 med Gene May vid spakarna nådde Mach 1,03.[1]
Numera uppnår ett flertal militära flygplan Mach 2-3, det vill säga 2-3 gånger ljudhastigheten.[1]
Passagerarplan[redigera | redigera wikitext]
De enda civila passagerarplan som byggts för överljudsfart är det fransk-engelska Concorde, som premiärflög 1969 och togs i trafik 1976, och det sovjetiska Tupolev_Tu-144, som premiärflög 1968.[1] Båda modellerna är tagna ur trafik.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Bra Böckers lexikon, 1981.