Agrarkrisen

När man talar om agrarkrisen menas vanligtvis den period under medeltiden då det europeiska jordbruket drabbades av en kraftig konjunktursvacka. Priserna på spannmål sjönk drastiskt.

Agrarkrisen som inträffade i början på 1300-talet skall icke förväxlas med digerdöden då digerdöden inträffade ca 50 år efter agrarkrisen, även om agrarkrisen inte var över när digerdöden inträffade på europeiskt område.

Agrarkrisen inträffade i början på 1300-talet då hela Europa hade blomstrat både ekonomiskt och agrart de senaste 200 åren. Det hade varit gynsam miljö för ekonomin då man fick överskott från skördarna och handel kunde uppstå. En urbanisering tog också sin början då överskottet gjorde det möjligt för människorna på landet att flytta till städerna. Man kan säga att det var här det fjärde ståndet(borgarna) uppstod under denna tid. Men i början på 1300-talet inträffar något, precis som all gammal historia kan man endast spekulera varför, skördarna slutar ge ett överskott. I denna tid då lagring av mat inte var möjligt förlitade man sig fullständigt på jordbrukets avkastning. När det agrara samhället inte ger den önskvärda avkastning blev krisen total i Europa. Svält och massdöd blev resultatet. Varför detta skedde har många spekulerat i. Många menar att det handlar om överbefolkning tillsammans med uppodlandet av dålig jord som gav detta resultat. Andra säger att det var för att det blev kallare i början på 1300-talet som gjorde att jordbrukets avkastning förminskades. Då 1100-talet och 1200-talet var ett perfekt klimat för jordbruk var dessvärre inte 1300-talet det.

Senare kom digerdöden som försvårade den agrara krisen ännu mer, men skall som sagt inte förväxlas med digerdöden.

Referenser

Tryckta källor

• Dick Harrison (2003). Europa i världen, medeltiden. Liber. ISBN 9789147051878