Aliens - Återkomsten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Aliens - Återkomsten
(Aliens)
Genre Action/Skräck/Sci-Fi
Regissör James Cameron
Producent Gordon Carroll
David Giler
Walter Hill
Gale Anne Hurd
Manus James Cameron
David Giler
Walter Hill
Skådespelare Sigourney Weaver
Michael Biehn
Paul Reiser
Lance Henriksen
Jenette Goldstein
Bill Paxton
Originalmusik James Horner
Produktionsbolag 20th Century Fox
Brandywine Productions Ltd
SLM Production Group
Premiär 1986
Speltid 137 minuter
Land USA USA
Storbritannien Storbritannien
Språk Engelska
Budget $18,5 miljoner
Intäkter $131 miljoner
Föregångare Alien
Uppföljare Alien³
IMDb

Aliens - Återkomsten (originaltitel: Aliens) är en amerikansk-brittisk film (sci-fi/skräckfilm/action) från 1986 i regi av James Cameron.

Sigourney Weaver återvänder i huvudrollen som Ellen Ripley, den enda överlevande besättningsmedlemmen från händelserna i föregångaren Alien. Birollerna spelas av bl. a. Michael Biehn, Carrie Henn, Paul Reiser, Lance Henriksen, Bill Paxton och Jenette Goldstein.

Filmens fokus på action var i kontrast mot Alien, som uspelade sig i stil med mer traditionella skräckfilmer. James Cameron var en stor beundrare av den första filmen och började tillsammans med David Giler diskutera möjligheterna till en uppföljare 1983, då produktionen av Terminator precis hade börjat.[1] Efter att Terminator blev en stor succé fick Cameron grönt ljus av bolaget 20th Century Fox. Inspelningen skedde i England vid Pinewood Studios i Buckinghamshire och ett nedlagt kraftverk i Acton, London.

Aliens blev enormt framgångsrik både bland kritiker och biopublik. Filmen är vida ansedd som en av de bästa och mest inflytelserika actionfilmerna genom tiderna.[2][3][4][5] Filmen nominerades till sju Oscars, där Weavers nominering för bästa kvinnliga huvudroll anses vara en milstolpe inom skräck och science fiction.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Ellen Ripley (Sigourney Weaver) är den enda överlevande av besättningen på det förstörda fraktskeppet Nostromo, efter händelserna i den föregående filmen. Efter att ha legat i hypersömn i 57 år hittas hennes räddningskapsel av bärgare. Ripley tas till en rymdstation där hon får vård och träffar Carter Burke (Paul Reiser), en representant för hennes arbetsgivare, företagsgiganten Weyland-Yutani. Burke hjälper henne att förbereda sig inför ett möte med styrelsemedlemmar gällande förstörelsen av Nostromo. Ripleys historia om den dödliga rymdvarelsen möts dock skeptiskt och hennes licens som flygkapten blir indragen. Samtidigt får hon reda på att planeten där den första rymdvarelsen hittades, nu kallad LV-426, bebos av kolonisatörer som är i full gång med att terraforma planeten.

En tid senare arbetar Ripley som skeppslastare, när Burke vill ge henne ett uppdrag. Kontakten med kolonin på LV-426 har förlorats och en trupp marinsoldater ska skickas ned för att undersöka saken. Om Ripley följer med som rådgivare får hon tillbaka sin flyglicens. Hon följer med på villkorer; att om de hittar rymdvarelser gör de slut på dem och inte försöker fånga exemplar till företaget.

Ombord på militärskeppet Sulaco introduceras Ripley till marinsoldaterna, ledda av den osäkre löjtnanten Gorman (William Hope) och den betydligt mer kompetente sergeanten Apone (Al Matthews). Bland övriga soldater märks den lugne korpralen Hicks (Michael Biehn), den spydige Hudson (Bill Paxton) och den stenhårde Vasquez (Jenette Goldstein).

När de anländer till LV-426 och kolonin Hadley's Hope finner de inte en enda av kolonisatörerna, men de finner hastigt ihopsatta barrikader och spår av eldstrid. Till slut hamnar de i ett medicinskt labb där de finner facehuggers - några döda, en levande - och androiden Bishop (Lance Henriksen) läser några anteckningar där det står att en patient med en facehugger avled när de försökte avlägsna den. De börjar söka efter överlevande kolonisatörer via kirurgiskt implanterade transpondrar. De får plötsligt utslag på sina rörelsedetektorer, och de finner på så sätt den unga Rebecca "Newt" Jorden (Carrie Henn), den till synes ensamt överlevande. Till slut finner de en stor mängd kolonisatörer, men alla av dem verkar samlade på en plats - i en av kolonins atmosfärprocessor.

De beger sig till processorn och börjar ta sig in. Snabbt varseblir de något slags slemmig utsöndring på väggar och tak, och de tar sig till slut in till där kolonisatörerna befinner sig, men de är alla fastsatta på väggar och i tak med slemmet, och alla verkar döda. De finner till slut en levande kolonisatör som ber dem att döda henne. Hon börjar konvulsera och en chestburster bryter sig ut genom henner bröstkorg. Apone dödar monstret med en eldkastare. Plötsligt får de stora utslag på rörelsedetektorerna men kan inte se något med värmekameror. Soldaterna finner sig plötsligt under attack från alla håll, och Ripley använder transportfordonet de tog sig till atmosfärprocessorn i som murbräcka för att ta sig in och rädda soldaterna.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

En bild på logon för Weyland-Yutani, det enorma företagskonglomerat för vilket Ripley arbetar.
  • Aliens - Återkomsten är den första av sammanlagt tre uppföljare till Ridley Scotts Alien från 1979.
  • Filmen hade svensk premiär 3 oktober 1986 i 70 mm kopia på biografen Rigoletto i Stockholm.
  • Veckan innan premiären kom regissören James Cameron till Stockholm tillsammans med sin dåvarande fru, filmens producent Gale Anne Hurd, för att ge intervjuer om sin nya film.
  • James Cameron gjorde ett medvetet val att ta Aliens i en helt annan riktning än Alien. Han kallade det för en krigsfilm, och i reklam fick filmen underrubriken "This time it's war".
  • I en sekvens som togs bort från biofilmen får Ripley reda på att hennes dotter, Amanda Ripley, som var runt 10 år när hon lämnade jorden på den första resan, nu är död. Sekvensen finns dock med på vissa videoversioner[6].
  • I en annan sekvens som togs bort och som inte ens finns med i den förlängda versionen hittar Ripley Burke medan hon letar efter Newt. Burke ber Ripley om hjälp, men Ripley ger bara Burke en handgranat.[7]
  • Skådespelaren som först skulle spela rollen som Hicks var James Remar. Han ersattes dock av Michael Biehn några dagar in i produktionen. Remar lämnade filmen på grund av åsiktsskillnader mellan honom och regissören, men kan fortfarande ses i den slutliga filmen, dock ses han endast bakifrån och det är nästan omöjligt att säga vem som är Remar.
  • Karaktären Wierzbowski hade på 90-talet, trots sina relativt få framträdanden i filmen, ett närmast kultartat följe[8].

Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  Sigourney Weaver   –  Lt. Ellen Ripley
  Michael Biehn   –  Cpl. Dwayne Hicks
  Paul Reiser   –  Carter J. Burke
  Lance Henriksen   –  androiden Bishop
  Carrie Henn   –  Rebecca 'Newt' Jorden
  Bill Paxton   –  Pvt. W. Hudson
  William Hope   –  Lt. S. Gorman
  Jenette Goldstein   –  Pvt. J. Vasquez
  Al Matthews   –  Sgt. A. Apone
  Mark Rolston   –  Pvt. M. Drake
  Christopher Henn   –  Timmy Jorden (specialversionen)
  Trevor Steedman   –  Pvt. Wierzbowski

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,961839,00.html
  2. ^ http://au.movies.ign.com/articles/673/673392p5.html
  3. ^ http://www.ew.com/ew/article/0,,20042607_24,00.html
  4. ^ http://au.rottentomatoes.com/m/1000617-aliens/
  5. ^ http://www.metacritic.com/movie/aliens
  6. ^ John Brosnan 1991. The Primal Screen, p. 291 ISBN 0-356-20222-4
  7. ^ Alien Anthology Blu Ray - Enhancement Pods
  8. ^ Wierzbowski hunters - var är Wierzbowski?

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]